Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Hur länge har det varit till försäljning? är det svårsålt?
Om det ligger ute till försäljning är det väl inte så stor idé att flytta in eller hur menar du att det är till försäljning?
Menar du att han ska sälja någon gång eller hur menar du att det är till försäljning?

Ang betala för uppehälle beror det nog oftast på om barnet studerar och har studielån eller ej, och om barnet jobbar. Enligt lag är ju föräldern försörjningsskyldig tills barnet fyller 21 i hänseende att denne studerar.

Därför är det nog inte helt ovanligt att de bor hemma till 21, eftersom de flesta inte får jobb utan längre utbildning.

Huset har varit ute till försäljning i 1 år och 3 månader och ligger i ett attraktivt område men tror att han begär lite för mycket i dessa tider och för många objekt ligger ute just nu.

Jag vill helst inte bo i huset, för jag är en stadsmänniska, men jag vill bo med min partner och då kan jag ge med mig, som jag gjort tidigare. Tror bara inte det är lönt nu om huset är till försäljning. Men kommer ha en deadline (som jag sagt till honom redan) till efter sommaren och att vi måste bo ihop tills dess. Vi bodde ihop i 3,5 år och särbo nu i 2,5 år. Det är dags att bo ihop igen tycker jag.

Håller med de andra som skriver att om man VILL så finns där bostäder. Ex pojkvänner hade en fin lägenhet mitt i stan som hon ändå vägrade flytta in till pga att alla pressade henne att flytta dit, så då gjorde hon slut istället för att slippa den pressen, eftersom hon ju vill bo kvar hemma. Där finns även massa bostäder i området där hon bor och hon kan även köpa något om hon vill eftersom hon sparat ihop så pass mycket pengar redan. Hon fick dels en stor summa pengar av sin pappa och har fått ärva en del, plus allt sparande under dessa 2 år som heltidsarbetande och icke betalande hemma. Det handlar om att hon inte VILL och det stör mig. Vem vill INTE bli självständig och stå på egna ben?

Nej, hon slösar hellre på fina restaruangbesök, dyra kläder, resor till dyra destinationer och kommer sen hem igen och bor gratis. Sånt liv vill alla ha.

Ställ gärna samma fråga till dig själv. Du har ältat fråga hur länge som helst, alltid med fokus på hur hemska din särbos barn är. Har du ingen självrespekt? Har du ingen självinsikt?

För att bara svara på själva rubrikfrågan: Mina tre har flyttat vid 19 års ålder.

Nej, det är dags att göra slut, tycker jag efter att ha läst hela tråden. Klarar du inte det så acceptera att ni kommer att vara särbor resten av livet.

När tänker du blir självständig och sluta vänta på en man som helt uppenbart prioriterar sin dotters önskingar före ett samboskap för er två (utan dottern)?

Ja, det har dock aldrig varit så nära som nu, att han tom pushar sin dotter att försöka göra någonting av sitt liv och flytta, plugga eller iallafall hitta sig själv i vad hon vill göra. Och han vill till varje pris sälja sitt hus, i hopp om att hon då eventuellt ska förstå att hon måste flytta och starta sitt eget liv, eftersom hon inte vill bo med mig. Så det vore så dumt att avsluta nu, även om jag varannan dag är väldigt nära bristningsgränsen. 

Allting handlar nu om när huset blir sålt. Men ville ändå höra era bra råd och tankar och är jättetacksam för alla svar jag fått här. De flesta verkar tycka som jag. 

Köp ett eget hus där du kan trivas själv och han han någon gång i framtiden vill ansluta ta ställning till då om du vill ha honom boendes hos dig eller inte.

Det handlar inte om någon ålder gällande hemmaboende barn utan den här mannen kommer att curla sin dotter tills han dör. Därför ska du inte bo i hans hus där han kommer fortsätta inrätta sig efter sin dotter utan i ditt eget hus där han och hon får inrätta sig efter dig. Iså fall gäller ett gästrum som är för alla gäster och inget permanent eget rum för henne.

Försörjningsplikten gäller alltså så länge barnet går i gymnasiet. Ska det vuxna barnet studera  vidare, t ex på universitetet, så har inte föräldrarna någon försörjnngsplikt längre, då får barnet ansöka om studiemedel.

Men detta vuxna barn arbetar och tjänar pengar, men fadern försörjer henne ändå genom att låta henne få bostad och mat etc gratis.

Fadern vill inte bo med ts och har ofta gjort slut.

Förstår verkligen inte varför ts klamrar sig fast där hon inte är uppskattad eller välkommen. 

Ts borde träffa någon annan,  någon som VILL leva med henne och prioriterar henne.