Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Tack alla!
vad jag menar att han väljer mig före är för att under alla år valde mig före dottern och därför sa hon till slut ifrån och skyllde sina psykiska problem på mig och pappan för att han står på minnesgoda och prioriterade mig!

jag gjorde henne en tjänst när jag flyttade ut och skaffade egen lägenhet bakom hans rygg, för att jag ville hjälpa henne att få bättre kontakt med sin pappa!
pappan blev vansinnig när jag berättade att jag hittat en längenhet bakom hans rygg och krävde att jag skulle komma tillbaks. När dottern fick veta att han hellre tog mig tillbaka än att hon flyttade så flyttade hon till sin mamma ett tag. Så det är det jag menar att han tagit mig före. Sedan har hon visat tydligt att hon verkligen inte vill att han ska vara med mig, men han lyssnar inte på henne utan är med mig ändå. Sedan sa han till dottern för ett år sedan att inte höra av sig eller dyka upp på mammans helg när jag är där. och nu kämpar han allt han kan för att jag ska flytta in till dem igen!
sedan har han försökt ta upp med henne ett flertal gånger vad Hon har för planer och om hon har tankar på att flytta! Klart han vill att hon ska bli självständig men han är livrädd att hon ska skylla sitt psykiska mående på hobom IGEN! För det gör hon varje gång. Han står mellan 2 stolar hela tiden!

däremot vågar han inte be henne flytta eller betala hyra, för det behöver hon inte göra hos sin mamma!

Ställde krav denna i fredags att antingen dottern eller jag!! Att om vi skaffar ett gemensamt boende, en lägenhet, så ska inte hon ha ett eget rum, utan det ska vara ett gästrum till alla våra barn.Han vägrar svara!

Jag sa även att om huset inte blir sålt till efter denna sommar, så måste vi ju ta ett beslut hur vi ska göra! Jag vill inte vara särbo längre. Han säger att jag är välkommen tillbaka till huset, men jag får rysningar bara jag tänker på hur det var att bo i det huset med dem 2. Det var deras hus och deras möbler och deras allt....Han säger att jag kan få bo in mig och ändra hur mycket jag vill. Men det är ett stort projekt för mig att flytta utanför stan igen, skaffa bil och vara inneboende.

Jag är helt förvirrad och vet inte längre vad jag ska göra. Det känns som att allting är emot oss. Om han inte säljer huset så är hon kvar och om han säljer huset och vi skaffar en lägenhet så är hon också kvar i eget rum. Jag är totalt körd och måste nog acceptera att han inte kommer att välja bort dottern igen

Då jag har fobi för separationer, så är just ett avslut det svåraste jag vet, eftersom jag sedan ångrar mig och börjar leta fel på mig själv och mitt eget handlande.

1) Tänker jag fel eller rätt här om jag gör slut med honom nu pga att dottern på 21,5 år vill bo hemma??

2) Ska jag flytta in till huset med dem, så kanske hon till slut flyttar ut eftersom hon avskyr mig?

3) Ska jag bara ge upp och lämna NU?! Dottern kommer aldrig ge sig.

Självklart ska du inte bo i huset! Men man kan inte heller vifta med en trollstav och få det sålt så då blir ni särbos till dess. Så frågan är om du verkligen kan kräva att dottern flyttar ut innan.

Hur länge har huset legat ute till försäljning? Är det rimligt att tänka sig att det blir sålt i år...? För längre än så skulle jag absolut inte vänta, och då med 100 % löfte att dottern inte har ett rum hos er sedan!