Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Att ställa en person i valet att välja mellan sitt barn eller särbo saknar kärlek. Ultimatum är ingen framgångsrik väg för lyckliga relationer.

Är klokt av mannen att inte flytta till en lägenhet på de premisserna.

Han kallar mig EGO för att jag inte accepterar att hans dotter ska bo med honom och att jag vill komma först!

Han har fått mig att tro att jag faktiskt är narcissist och egoist som bara tänker på mig själv, så har sökt hjälp för detta. Men sanningen är nog den, att jag och han inte passar ihop i vårt tankesätt.

Jag älskar mina barn på alla sätt och vis, men när de är vuxna så måste jag ju tänka på mig själv och min partner i första hand, medan barnen alltid är välkomna och man finns där för dem om de behöver hjälp eller hamna i kris.

Men i detta fallet så är det ren lathet från dottern och han går i fällan. Dottern har lurat i honom att hon har ångest och depression och att hon därför kommer bli ännu sjukare om hon måste tänka på någon förändring i sitt liv som att flytta etc och han går i fällan. Han är så naiv. 

Så ni menar att jag ska säga till honom nu att det är slut?! Sluta vänta och sluta tjata om något som ändå aldrig kommer bli?

Det var du som ställde ultimatumet
Ställde krav denna i fredags att antingen dottern eller jag!! 

Aha så han gaslightar/kallar dig fula saker också! Bara för att du vill, helt normalt, bo själv med honom....? Seriöst ts, han blir bara sämre och sämre ju mer du berättar.

Ja du ska säga till att det är slut. På grund av noll garantier och på grund av att han förminskar dina känslor och helt normala önskningar att kunna bo själva som par. Ja precis, sluta vänta, sluta tjata. Det kommer inte bli något, eller så kommer det ta flera år till innan hon flyttar ut. Och då sitter du ändå med en karl som är som han är.

Precis så!

I början var det han som tjatade om att bo ihop för att han vill ha en "familj". Men nu när dottern 2 år nu på att hon ska flytta, men hon har inget intresse alls.

Ska jag istället bara gaslighta honom ? Inte göra slut utan bara ignorera honom. Eller ska vi prata med en par terapeut som vi båda vill som en sista chans att rädda det vi har?

Jag tror att han skyddar sig själv och därför för över det på mig att jag har en sjukdom och är avundsjuk på dottern, för då slipper han ta tag i sina egna problem. Han har haft samma problem med alla sina tjejer.

Men du har varit jättetydlig om att det är slut om han väljer dotterna. Ska du backa nu och fortsätta traggla med detta flera år till?

Säg bra tilll honom att det är över. Bryt sen ihop, gråt en massa och gå vidare med ditt liv

Nej då, du ska bete dig som den vuxna i detta och kommunicera klart och tydligt att det är slut, orsakerna bakom men att du går vidare med livet.

En terapeut lär inte hjälpa faktiskt. Det krävs så stora förändringar för att få mannen att ändra sig som person, för det handlar inte bara om denna situation utan om honom som person och jag tvivlar på att en terapeut skulle kunna övertala honom och inse på riktigt hur situationen ser ut från din sida. Jag tror bara inte det tyvärr.

Ja du har rätt!

Han kommer inte ändra sig, och skulle han ändra sig så är det något som han gör EMOT sin vilja och det kommer aldrig bli bra, utan han kommer skylla på mig att det var jag som förstörde hans relation med dottern. 

Jag måste tänka på vad JAG vill och får jag inte det, så måste jag gå vidare.

Jag hade nog klarat av situationen bättre om han lovade att när huset är sålt så ska hon inte flytta med till vår nya gemensamma lägenhet. Men det kan han inte lova, utan han står fast vid att hon ska få flytta med och få eget rum. Eftersom han lovat henne det.

Precis, förändringar måste komma med en vilja inifrån, annars funkar det inte. Och ja, det lär bli du som får skulden om dottern blir sur.

Precis, om han hade lovat och du kunde lita på det så hade du säkert kunnat vänta ett tag till! Men du måste agera utifrån dina egna behov.

Håller med!