Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Jag hade gjort slut och gått vidare med mitt liv. Du sitter bara och väntar på något som aldrig kommer inträffa. Om två år så kommer du fortfarande klaga över att du aldrig blir kvitt den vuxna särkullen, och att han aldrig får sålt huset.

Ja, jag kommer mer och mer till den slutsatsen. Har borderline,så svårt för separationer. Men måste börja inse att detta drar ut för mycket på tiden och åren går.

Har du borderline så är det Du som behöver terapi, enskilt.

Parterapi kommer aldrig hjälpa för er då det innebär att BÅDA måste vilja ha varandra. I ert fall är det enbart du som kämpar dig kvar och gnäller.

Sök hjälp för din borderline (rekommenderar MBT eller DBT) och samtal för att kunna bryta helt med en totalt dödsdömd "relation".

Men du vet ingenting om hur han kämpar för mig? Annars hade jag ju aldrig stannat kvar. Skulle aldrig kämpa och be en man att vara med mig, tvärtom så är det han som kämpar för att jag ska vara kvar, men han har svårt att ta bort sina barn och jag har svårt för att acceptera dem. Det är vad det handlar om. han är rädd för gemensamt boende då han tror att jag då kommer att förbjuda hans barn att komma. 
För övrigt så ger han mig mer än någon annan man någonsitt gett mig i kärlek och omtanke. Så snälla säg inte att jag är ett klistermärke, när det är han som ber och bönar att jag ska stanna gång efter gång.

Har visserligen ingen dålig relation med något av VÅRA 5 barn (hans+mina+våra=våra allihop). Men vi har varit tydliga med våra barn att vi inte slänger ut dem före 25 års ålder. Detta handlar om våra erfarenheter kring att flytta hemifrån tidigt och kämpa sig igenom ekonomiska problem under många år. Vårt upplägg har gynnat samtliga ekonomiskt då de kan få till ett rejält eget sparande (vi har också sparat åt dem i alla år). 

Vi har satt upp regler såhär:

Arbetande: 10% lönen betalas till oss som hushållsavgift. Minst 50% av lönen ska placeras i sparande. Resterande 40% används efter huvudets förnuft. 

Studerande: Bo kvar hemma gratis. Ta fullt studiemedel (bidrag + lån). Hela lånedelen placeras i sparande. Använd bidragsdelen efter huvudets förnuft. Billigare lån än studiemedel kan man inte få. 



Varje person har varsin matlagningsdag och varsin diskdag. Alla tvättar sin egen tvätt och städar sina egna rum. Vill man ha annan mat än den vi köper hem och som lagas vid gemensam middag så får man köpa det för egna pengar. 

Barn 1: 24 år, studerar på universitetet, färdig vid årsskiftet och har arbete klart. Bor hemma mestadels (hos partner ibland), ska köpa lägenhet tillsammans med partner så snart arbetsavtalet är påskrivet. Rejält sparande. 

Barn 2: 23 år, arbetar heltid sedan studenten. Ska flytta hemifrån under hösten, köpt lägenhet för sparade pengar. Har sparat cirka 70% av lönen under alla år. 

Barn 3: 22 år, studerar på universitet i 3 år till. Bor hemma för närvarande och sparar för fullt, men ska flytta ihop med partner i vår då denna börjar på högskola i samma stad. 

Barn 4: 19 år, studerar första året på universitetet. Bor hemma på heltid. 

Barn 5: 17 år, gymnasiestudent. Vill göra lumpen innan vidare högskolestudier. 

Gör era barn en tjänst och lär dom om ekonomi tidigt. 

Detta låter som ett jättebra upplägg. Vadsomhelst är bra, utom att curla och låta dem bo kvar hemma utan att betala en krona trots att de har fast jobb.Krav på sparande eller att de betalar hyra och man lägger undan det som ett sparande som barnet kan få när den flyttar. Allt är bättre än denna dåliga uppfostran om att jobba och spara pengar, resa upp alla pengar för att komma hem igen och bo gratis och spara pengar och resa igen. Då hade ingen velat flytta, som inte har någon partner eller vilja att bli självständig och ha eget.

Hoppas hon flyttar snart!Att du orkar vänta .

Jag hade gett ett ulitmatum.

Är ungen inte utflyttad inom ett år så är det slut.

Är det viktigt att han ska sälja huset, varför om du tycker det?
Det viktigaste är väl att den gratisboende vuxna personen flyttar ut?

Jag har full förståelse för att du inte vill bo med den ungen.

Han prioriterar sin dotter och så ska det så klart vara. Om du inte gillar det så är det nog bäst att lämna så att han kan träffa någon som är mer förstående. Gå aldrig mellan en förälder och dennes barn.

Ett ultimatum att kasta ut någon från ett hem som inte tillhör dig ?