Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Nä sova i pappans säng såg jag inte att det var med på listan? Det hade varit alldeles över gränsen för min del.
Jag tycker även att vuxna barn som bor hemma (som arbetar) självklart ska betala hyra och hjälpa till i hemmet som övriga familjemedlemmar.

Inte för alla så klart, men vid det här laget med tanke på att mannen vägrar ordna situationen så verkar ts inte ha mycket till val än att gå vidare.

Jag tycker alla tre gör konstiga val, tvärtemot sina egna intressen.

1. Dottern som klamrar sig fast vid sin pappa för att hon inte vill bo ensam. Ska hon bo med papsen (helt eller delvis) hela hans liv? Vad gör hon den dag pappa dör?

Med reservation för att dottern kan vara psykiskt sjuk eller funktionshindrad. Men då borde hon konsultera en terapeut. Kanske bo på något slags kollektvboende.

2. Pappan som inte vill låta dottern bli vuxen. Det minsta han borde gjort är att kräva att hon betalar för sig i stället för att låta henne leva på honom som en parasit eller ett litet barn. Hur ska hon någonsin bli vuxen och kunna få ett normalt förhållande? Ingen sambo kommer någonsin att skämma bort henne som pappan gör.

Samtidigt saboterar han sitt eget förhållande. Men hittills har han lyckats hålla kvar sin särbo med tomma löften.

3. TS som egentligen inser att hennes särbo aldrig kommer att prioritera deras förhållande. Även om mannen och hon flyttar ihop i en trea, så flyttar dottern med, antagligen behöver hon inte betala för hyra och mat då heller. Och då har TS ingen chans att fly till sitt eget; hon har inget eget.

Varför hänger TS kvar vid mannen, likt en älskarinna till en gift man som alltid lovar att lämna sin fru men aldrig gör det? Om 10 år så kommer inget att ha förändrats förutom att alla har blivit ännu äldre.

Jag vet inte vad denne man har för fantastiska egenskaper som får TS att hålla fast vid honom. Berätta att du hädanefter ser honom som en KK, och en KK behöver man inte vara trogen mot. Ut och dejta! Eller bor ni på en väldigt liten ort så urvalet av män är väldgt begränsat?

Den här frågan har TS redan fått svar på:

Är det normalt att vuxna barn bor hemma så länge nuförtiden?

Ja, det är normalt om man bor i en storstad där det är svårt att få bostad, om man studerar eller är arbetslös. Nej, det är inte normalt om man har jobb och det är lätt att få bostad.

Om huset är till försäljning så kommer hon väll behöva flytta ändå.
bara att säga att mannen skall flytta hem till dig.

Nej, det står iofs inte att hon sover i pappans säng. Men hon vill hursomhelst inte sova ensam. Antingen sover de i samma säng, i samma rum eller i samma hus. Vilket betyder att om pappan flyttar ihop med TS, så flyttar dottern med eftersom hon vill sova i samma hus/lägenhet som pappan. Det är inte bara att hon är rädd att sova ensam i ett hus/lägenhet, det är absolut pappan som måste dela hus/lägenhet med henne. Hon vägrade att flytta ihop med sin pojkvän. Hon offrade alltså ett vuxet förhållande för att få fortsätta leva som ett barn.

"Hon vägrar sova ensam, så han kan aldrig sova över hos mig heller" 

Jag tror dottern är psykiskt sjuk. Har skrivit det innan, men TS har inte kommenterat.

Din summering tyder på att det känns som att din särbo inte tycker att du är värd besväret vilket är tragiskt.

Ang. att betala hemma så är det många föräldrar som tar betalt av sina vuxna barn men sen väljer att spara deras del (om föräldrarna har råd med det) och sen stötta i en insats/möbler med motsvarande summa när de väl flyttar. Det gör att "barnet" ändå får ta del av vuxenlivet där man behöver betala för sig.

Annars är de svårt att ge råd. Men det känns rätt sjukt att skaffa en lägenhet där han betalar för ett rum som bara dottern ska ha första-chans på. Det känns inte som att det blir ditt hem då. Han kommer fortfarande sätta dottern först (vilket man ska på vissa sätt) men inte på det curlingsätt som han gör det.

Det låter ännu mer sjukt att han inte kan sova hos dig när hon faktiskt är vuxen.

Du får fråga dig om han faktiskt är värd dina uppoffringar. Så länge hon inte frigjort sig så kommer du alltid komma sist i alla sammanhang. Du kan aldrig känna dig trygg med att han prioriterar dig om dottern så bara piper om något (att han väljer dottern som är förkyld när du kanske är så sjuk så du behöver sjukhusvård). Nu ska man inte ställa hypotetiska frågor i en relation (det kan lätt bli väldigt fel) men på sättet som du beskrivit det så låter det som att du kommer att komma rätt långt ner en lång tid framöver.

Åh det hade jag tyvärr missat. Nej det låter inte alls bra.
Jag menade mer att det är skönt att höra att det finns pappor som bryr sig och hjälper även vuxna barn ( dock inte ta bort deras självständighet). Det finns alldeles för många män som helt glömmer bort sina barn när de skaffar en ny kvinna. Det gjorde min pappa, och vi har ingen kontakt idag alls, för hon gillade inte det. 

Det bör finnas ett mellanting mellan att glömma bort helt, och att dalta med en vuxen som om den vore ett småbarn. Det minsta är att hon ska betala för sig hemma, och om hon har råd och möjlighet skaffa en egen lägenhet.

Rädsla för att vara ensam hos en tjej i den åldern låter konstigt . De flesta vill bort så fort som möjlig, men det är verkligen inte lika lätt idag som när jag var yngre. Jag flyttade när jag var 16 åring eftersom jag fick jobb på en fabrik. Nu är det både svårare att få jobb innan man studerat länge, och svårt att få lägenhet i närheten där de flesta jobben finns.

Jag hoppades på det. Men han säger att om vi flyttar och har en lägenhet så ska hon ha ett rum. Jag trodde att vi då skulle börja om tillsammans han och jag utan henne. Han vill inte flytta in i min 2 rok, för han säger att då kommer hon inte kunna bo hos oss. Han vill försäkra sig om att hon ska bo i lägenheten. det betyder att det ändå aldrig kommer att ta slut, även om vi flyttar!! Sedan har ju jag vuxna barn som vill komma på besök, men om hon ockuperar det rummet, så kommer ju ingen annan kunna komma, utan hon kommer för evigt ha ett rum hos honom.