Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Du har två val i det här. Antingen accepterar du läget, eller så gör du inte det och lämnar relationen. Det tjänar absolut ingenting till att sitta här och gnälla på dottern och pappan. De har en överenskommelse som inte passar dig. Det är detta du måste förhålla dig till, inte till att försöka ändra dem.

På TS beskrivning låter deras relation väldigt osund.

Du har så rätt!
Min särbo mår jättedåligt av att försöka ha oss båda i sitt liv och kan inte välja en av oss. Han vill inte förlora henne och inte heller mig. Så just nu känns det som att han bara försöker göra allt för att jag ska må bra så länge som möjligt av särbo situationen, så att jag inte får ett spel och lämnar. Och skulle jag mot förmodan lämna så kommer han att vara ledsen och beskylla dottern omedveten. Skulle hon flytta pga att jag flyttar in så kommer han beskylla mig.

Inget av alternativen är bra, så antingen måste jag bara acceptera särbo livet i flera år till, eller så måste jag lämna och bestämma mig och bara gå vidare, vad han än lovar mig nästa gång om att NU kommer jag komma i första hand och NU kommer hon snart att flytta och vi kommer bo ihop.

Jo om barnen utvecklas som vi gjorde förr så är det naturligt. Men barn och ungdomar idag har inte sammma trygghet i sig själva, oftast, som vi som föddes tex på sjuttiotalet. Adhd och psykisk ohälsa ökar lavinartat , barnen och de unga är otrygga och söker stöd hos föräldrarna. Om barnen är otrygga är det absolut inte bra att forcera och sparka ut de. Barnen skall själva söka sig ut från föräldrahemmet. Som förälder kan man Coacha och stötta och hjälpa sitt barn men man bör inte sparka ut det , enligt min mening.

Varför är barn och unga idag så otrygga? Ingen vet. 

Mina gissningar:
Tidig förskolestart i stora grupper och för låg bemanning.
Stöndiga byten av personal på förskola och lärare, när jag var liten hade man samma lärare i tre år, var aldrig någon lärare som slutade i förtid eller bytte jobb.
Stressade föräldrar som har nog med sina egna problem.
Splittrade familjer och konflikter och problem i samband med detta.
Kaos i skolan och svårt för många att klara skolarbetet.
En orolig värld med krig i Europa, dyrt och svårt att etablera sig med bostad som ung vuxen. 

Aldrig! Bara vägra. Jag tror inte gästrum kommer funka eftersom det då kommer låta "jaaa men det står ju bara tomt annars" och även om dottern skulle ha eget boende så kan du ge dig tusan på att hon vill bo hos lilla pappsen titt som tätt ändå. Eller så ställer du villkoret att det är just GÄSTrum för de som bor långt bort och hälsar på, inte för dottern som lär ha boende i samma stad eller nära. Även om hon bor tio mil bort så är det dagsbesök som gäller om det inte är något väldigt särskilt tillfälle då det blir sent eller alkohol så hon inte kan köra. Och är det då så att GÄSTrummet missköts så flyttar ni isär, och det behöver mannen fatta innan, och då måste du sätta ner foten snabbt. Så nej, dottern ska inte sova en enda natt där om hon bor nära.

Bästa sättet att eliminera problemet är tyvärr att inte ha något gästrum alls, även om det går ut över de andra också.

Gissar att han har dåligt samvete för skilsmässan och inser att hans dotter skadats av detta. 

Han kanske inte tog så stort ansvar för henna när hon var liten , då kanske han som många småbarnspappor fokuserade på jobbet. 

Du har ju hållit på och tuggat detta i några år nu. Och efter att du tvingade ut barnen sist ni bodde ihop så kanske pappan inte är villig att förstöra relationen med sina barn för din skull längre. 

Sen skriver du här på FL, får råd om att relationen inte är bra för varken dig eller honom. Bestämmer dig att ge upp. och sen samma visa igen. Hur ska du får ut ungen. Hur borde ungen bete sig utifrån andra på FL? Inget händer, för att FL bestämmer inte vad den här mannen ska göra eller vilja. Men du klänger dig kvar, och tuggar om samma gamla visa om och om igen. Du måste ju vara som en igel, klänger fast trots alla tecken på att du inte kommer dit du vill. 

JA exakt, vi borde ha en 2:a bara, för det hade räckt för oss. Men han har varit tydlig med att när han har sålt huset så skaffar vi en 3:a ihop, där det ska finnas ett rum till hans 21 åring. Jag frågade då om mitt barn som kommer då och då på besök, men då säger han bara att isåfall få hon komma någon gång när inte hans dotter är där, för det kommer vara hennes rum och han är villig att betala mer av hyran för det. Helt otroligt! 
Det kommer nog aldrig ta slut, även om hon flyttar, som du skriver, utan rummet kommer nog vara hennes resten av livet känns det som.

Den enda gången han inser att han gör fel med curlandet av detta barn är när man säger att det är slut och träffar någon annan, för då erkänner han att han gör fel som låter detta barn styra och ställa över honom. Problemet är att han snabbt återgår till samma beteende igen när han vet var han har mig.

Jag tror att skilsmässan och att han har haft ny relation har gjort att denna tjej känner sig otrygg av någon anledning, men skilsmässor är inte ovanliga nuförtiden. För övrigt så har de aldrig flyttat runt och alltid samma vänner och samma skola. Dessutom har båda försäldrarna prioriterat barnen före relationer. Inget otryggt i den barndomen.

Men sluta leta fel hos dem, och inse att mannen inte är tillräckligt intresserad av dig för att gå dig till mötes. Skaffa lite självrespekt. Det här har ju pågått hur länge som helst!

Jag tycker du är för vek. Mannen är bekväm. Han borde också fatta att det iten är läge att "driva gratishotell för vuxna" som någon så pikant skrev. Och dottern tjänar mer än honom, men hon betalar inte för sig? Jag baxnar!

Skriv ett brev. Lägg inte in några värderingssord BARA fakta han inte kommer kunna säga emot typ
- det har gått mer än 2 år sedan jag skaffade min 2:a, något som vi sa skulle vara en tillfällig lösning
- din dotter är myndig med eget fulltids-jobb, och tjänar xxx, vilket är mera än vad du tjänar.
- din dotter betalar inte hyra, mat, el eller något av gemensamma kostnader eller driftskostnader
- det finns lediga lägenheter i denna satd, både att köpa eller hyra
- Du tycker att kräva att en ung vuxen flyttar är samma som att "kasta ut" ett "barn", vilket inte är en värdering jag lägger till samma handling. För mig handlar föräldraskap om att förbereda barn för vuxenvärlden, och när man slutat studera och börjat jobba, då har vuxenlivet startat och man bör inte bo tillsammans med sina föräldrar mera utan vara självständig. Om detta påkallar ångest, så är något i relationen mellan barn och förälder som skapat hinder för vad som borde vara en normal utveckling.

Jag vill inte lägga mig i era relation, som jag hoppas ska fortsätta vara stark och fin men i form av "ung självständig vuxen-+förälder" istället för "barn +curlande förälder", men jag har ändå rätt att känna att allt det jag skrev ovan är för mycket för mig att acceptera och bara titta på. 

Jag har tidigare satt tidsgräns men det har itne fått dig att ta några steg alls för att öka dotterns självständighet eller locka henne till vuxenlivet med självständigt boende. Istället göra hennes nuvarande livssituation oerhört attraktivt, och jag kan itne se att hon själv kommer vilja bryta detta nuvarande mönster, tyvärr, utan det kommer kräva handling från din sida.

Denna handling från din sida har jag hoppats på, länge, men hoppet har sinat. Kanske inte helt - kanske hoppas jag att du tar mig på allvar och ser till att vår situation ändras? Men jag tänker inte bara sitta och vänta och hoppas.

Från och mednästa månadsskifte räknar jag mig som singel. Vi kan träffas och gå på dejt om jag inte har något annat för mig, men jag komemr så smått börja träffa andra. I den sorgsna tron att jag måste försöka hitta någon som jag kan skapa det liv jag vill leva tillsammans med. Jag vill leva i två-samhet. Inte som tredje hjulet, som jag tyvärr är idag. 

Med sorg,
Anna-Greta (eller vad du nu heter)

Inga tomma hot! Gå ut på nån dejt!