Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Du kanske har missat att generationer inte alltid ser det på samma sätt. Det du gjorde är nödvändigtvis inte "normalt" för andra generationer.

Min dotter flyttade hemfrån när hon var 18 år. Först till studentboende, sedan i olika tillfälliga lägenheter där flera andra ungdomar bodde.

Men så behövde hon inte stanna hemma för att hindra sin fars särbo att flytta in... Hon ville ut i världen och uppleva saker.

Har en pojkfan på 19  som bor hemma , mest hos mig och inte hos morsan. Han kommer att sommarjobba och bo hos mig. Är arbetslös och har sagt att han bör bidra till mat under sommaren.
Sedan lumpen ... funderar på att sälja huset, köpa lgh men .... tar emot.
Hur hade ni gjort?

TS, hur orkar du ens vara ihop med en sån mes till karl?
En bortskämd, söndercurlad bonus som verkar sakna både moral och ansvar, och en pappa som inte vågar ställa krav utan låter sig utnyttjas totalt av sin vuxna dotter.
Är det där en familjedynamik du vill vara del av och ser en framtid i?
Det där hade jag inte ens försökt styra utan bara dragit mig ur. Deras val och deras problem.

Jag var nog 23, kanske 24 när jag flyttade hemifrån, trots att jag bara gick två år på gymnasium.

Men det var inte för att jag inte ville flytta, det ville jag.

Jag minns inte när jag ställde mig i bostadskö, kanske var det vid 18, kanske var det efter lumpen.

Men jag gick ut en yrkeslinje under en svår lågkonjunktur, så att finna jobb var inte lätt. Jag hade nog 3-4 olika jobb under tiden efter gymnasiet och fram till jag flyttade.

Det avgörande för mig var att skola och lumpen var avklarad och jag hade en fast heltidsanställning.

Jag betalade hemma från det att jag fick mitt första jobb, även om det inte var jättemycket (tror det var 2000-2500 kr/mån i början av 90-talet).

Idag är det 8-12 års köande för att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt i Stockholmsområdet, om du inte tar en svindyr lgh ur det nyproducerade.

Det är inte att lägga sig i när man ställer ett ulitmatum som innebär att mannen måste se till att få ut sin unge ur hemmet inom ett halvår?

Och?

Jag uttryckte en åsikt. Jag vet att andra har andra åsikter. 

 

Indirekt blir det väl det? Rent generellt så är det föräldrars sak att hantera sina barn, som de nu tycker det är lämpligt. Att som nytt sällskap ha synpunkter på föräldraskap, vilket det åtminstone indirekt blir om TS ställer ultimatum, blir väldigt konstigt.

TS och hennes sällskap har olika syn på föräldraskap där mannen verkar vara en curlande förälder. Kanske har de helt olika syn på familjerelationer generellt. En relation har bättre förutsättningar om man delar grundläggande värderingar. Kanske passar de inte alls ihop. TS kanske inte har barn. Då är det nog svårt att sätta sig in i situationen.

Ultimatum tror jag leder till bråk och osämja i den beskrivna situationen snarare än lösning. TS borde kanske överväga att dejta någon annan som hon passar bättre med.

90 procent av Sveriges befolkning bor dock inte i Stockholm och detta fenomen verkar finnas överallt.

Jag förstår om man har en deal att inte bli sambo förrän barnen blivit stora och flyttat ut. Men nu är ju dottern en ung vuxen och inte en liten flicka längre. 
Vill ni leva ihop så gör det? Flytta ihop och bete er som folk mot varandra, något man kan förvänta sig att både dottern och du bör kunna göra i här läget när båda är vuxna? Sen om han betalar för henne har ju inte du med att göra så länge inte din ekonomi påverkas av det.