Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Exakt. Att hjälpa sina barn att bo hemma för att spara och om de är rädda för att vara ensamma, som detta barn verkar vara, är en sak. Men då måste man också ta lite betalt så de lär sig.

Vad rekommenderar ni mig att göra? Jag har väntat i alltför många år på att vi ska flytta ihop och det skjuts längre och längre fram i tiden. Det är de två som är sambor, medan jag står utifrån och ser på. Dels är det enklare ekonomiskt om han och jag blir sambor, plus att vi ju äskar varandra och vill vara tillsammans oftare än bara på helgerna.

Borde jag bara släppa detta, som aldrig tycks bli någon ändring på eller ? Hade ni stått ut med det att den andres barn bor hemma så länge utan att betala och ställer krav på att jag inte får bo där? Jag vill ju bara ha ett normalt liv i tvåsamhet.

Det är inte att lägga sig i när man ställer ett ulitmatum som innebär att mannen måste se till att få ut sin unge ur hemmet inom ett halvår?

Tack för alla bra tips här ;) Uppskattas!

Som sagt, dottern bor utanför stan och vill inte ens bo i stan, utan på landet utanför hos sin pappa, så att hitta en lägenhet är inte så svårt, varken att hyra eller att köpa. Hon har dessutom sparat ihop ca 500,000, så nog har hon till en egen 1:a iallafall. Dessutom har hon högre lön än sin pappa som står ensam med alla höga kostnader för ett helt hus. 

Så allt det där pratet om att det är svårt att hitta boenden när man är ung stämmer inte just i detta fallet, eftersom hon inte vill bo i någon av de 3 största storstäderna.

Vi har redan bott ihop, men då dottern och jag inte fungerade ihop, så flyttade jag ut provisoriskt till en liten mini 2:a. Det var meningen att hon skulle flytta ut direkt efter gymnasiet, eftersom hon sa att hon inte vill bo kvar hemma, så både jag och min särbo var beredda på det, varför jag inte sökt något större boende. Men nu har det gått 2 år sedan hon sa att hon skulle flytta och när han frågar henne försiktigt om hon inte vill ha eget boende snart, så får hon utbrott och säger att hon inte vill bli pressad till att flytta. Hon vill inte heller svara på när hon har planer på att eventuellt börja se sig om efter egen bostad, för då säger hon att hon får ångest.

Han och jag hade bestämt att vara särbos tills hon flyttade (för 2 år sedan), men nu har det gått 2 år för länge och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Vi är så nära till att kunna bo ihop igen, och ändå inte, pga en bortskämd vuxen tjej som vägrar släppa taget.

Han vågar inte heller fråga eller tjata för mycket på henne säger han för då säger hon att hennes ångest blir ännu värre och börjar gråta. Tror att det är ett spel för galleriet. Under ett år hade hon en pojkvän, som hon sov hos en kväll i veckan och han ville att hon skulle flytta in till hans lägenhet, men då fick hon panik och gjorde slut, för hon vill bo med pappa, som ett litet barn.

Hon vägrar sova ensam, så han kan aldrig sova över hos mig heller och allting blir så fel hur vi än gör.

Han har huset till försäljning, så han gör verkligen allt för att vi ska kunna bo ihop, för om han och jag skaffar en lägenhet så tror han inte att hon kommer vilja bo kvar hos honom. Men problemet är att huset inte blir sålt i dessa tider.

Jag har satt upp en deadline fram till efter sommaren, eller kan tom tänka mig till årsskiftet, men sen måste det vara bra.

Han vill att jag flyttar in till dem gärna direkt, men han vet samtidigt att det blir dålig stämning och att ingen mår bra av att vi 3 bor ihop, framför allt inte jag. Därför vill han sälja huset så att han och jag kan skaffa något gemensamt. När han och jag är ensamma så har vi inga problem, utan alla våra problem handlar om denna vuxna dotter i år efter år.

Ska vår kärlek övevinna alla dessa hinder med dottern till slut? Ja, det återstår att se.

Nej, det står iofs inte att hon sover i pappans säng. Men hon vill hursomhelst inte sova ensam. Antingen sover de i samma säng, i samma rum eller i samma hus. Vilket betyder att om pappan flyttar ihop med TS, så flyttar dottern med eftersom hon vill sova i samma hus/lägenhet som pappan. Det är inte bara att hon är rädd att sova ensam i ett hus/lägenhet, det är absolut pappan som måste dela hus/lägenhet med henne. Hon vägrade att flytta ihop med sin pojkvän. Hon offrade alltså ett vuxet förhållande för att få fortsätta leva som ett barn.

"Hon vägrar sova ensam, så han kan aldrig sova över hos mig heller"