Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Jag var nog 23, kanske 24 när jag flyttade hemifrån, trots att jag bara gick två år på gymnasium.

Men det var inte för att jag inte ville flytta, det ville jag.

Jag minns inte när jag ställde mig i bostadskö, kanske var det vid 18, kanske var det efter lumpen.

Men jag gick ut en yrkeslinje under en svår lågkonjunktur, så att finna jobb var inte lätt. Jag hade nog 3-4 olika jobb under tiden efter gymnasiet och fram till jag flyttade.

Det avgörande för mig var att skola och lumpen var avklarad och jag hade en fast heltidsanställning.

Jag betalade hemma från det att jag fick mitt första jobb, även om det inte var jättemycket (tror det var 2000-2500 kr/mån i början av 90-talet).

Idag är det 8-12 års köande för att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt i Stockholmsområdet, om du inte tar en svindyr lgh ur det nyproducerade.

Anonym (Bettan) skrev 2024-05-30 09:38:08 följande:

Men man måste ju inte bo i Stockholm, de allra flesta svenskar gör inte det. För oss som växt upp i mindre städer var det helt självklart att lämna stan. I alla fall bland mina kompisar. Det var en stad med högskola, men ingen ville plugga i hemstaden, vi ville iväg och uppleva nya saker! Folk flyttade iväg, inom landet eller utomlands, för jobb och studier. Men jag har märkt att stockholmare är extremt ovilliga att byta stad. Det är ett intressant fenomen.

Det är ganska naturligt att man bosätter sig i någorlunda närhet till sitt kontaktnät av vänner och släktingar. Dessutom är det ju så att där det finns jobb, service och utbyggd kollektivtrafik, där råder också bostadsbrist i regel, med få undantag.

Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

INNEHÅLL