Anonym (Buscar) skrev 2024-12-15 17:49:45 följande:
Hur ska man kunna bedriva forskning om varför det existerar orättvisor baserat på kön utan att kalla det för genusforskning. Det är ju en omöjlighet.
Det är ju inte det som är problemet med genusforskning. Det är klart att det är viktigt att undersöka orättvisor och försöka förstå orsakerna. Men problemet med kvalitativ forskning är att man ofta använder en på förhand bestämd tolkningsram och det gör ju att slutsatserna är givna redan från början. Tittar du på någonting utifrån ett feministiskt perspektiv så kommer du att se och tolka saker ur det perspektivet, men om du använder ett annat perspektiv så ser du andra saker. Det är inte problematiskt i sig, vi behöver många olika perspektiv, men problemet är att den typen av analyser utgör basen för utsagor om hur verkligheten är beskaffad och vad orsakerna till orättvisorna är. Man drar helt enkelt alldeles för stora växlar på den sortens forskning, och det är ju inte så konstigt när hela forskningsfältet (genusforskning) är så intimt sammanflätat med en politisk ideologi (feminism), så forskarna är ju ofta också aktivister som inte bara vill ta reda på hur det är utan som har en tydlig agenda för vilka perspektiv man vill föra fram.
Jag såg en intervju med Diana Mulinari, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, där hon sa att hon känner sig så lyckligt lottad för att hon i sitt arbete som professor kan kombinera
politisk aktivism med forskning (
">
, minns tyvärr inte när i klippet som hon pratar om detta). Den attityden går ju igenom i den typen av forskning, och också vithetsforskning och relaterade områden. Det handlar om personer som använder forskningen som en arena för att förändra samhället utifrån en viss ideologisk inriktning, och naturligtvis präglar det i otroligt hög grad vilka analyser de gör och vilka slutsatser de drar. Det är det som är problemet, inte att man studerar orättvisor baserat på kön eller någonting annat.