Feminism och jämställdhet

Du kan kalla mig för vad du vill, vad jag själv står för har du faktiskt ingen egentlig aning om. Sen så har jag aldrig påstått att (män) har dåliga avsikter. Det påståendet irriterar mig. Jag trodde förut att du förde en schyst diskussion, men tydligen inte.

jaha, könet män har betydligt mer ekonomisk makt än könet kvinnor. Du kan ju låtsas att det inte handlar om att ett kön värderas högre i den aspekten. 

Okej, det var en väldigt slarvig formulering och jag ber om ursäkt för den. Vad jag menar är att det finns en tendens, som jag tycker mig se hos dig, att tolka in avsikter hos andra som passar in med ens ideologi. På det sättet kan t.ex. mäns kritik mot vissa feministiska idéer avfärdas som att de bara är kritiska därför att de exempelvis vill behålla sina privilegier, eller då när du tycker att personer som inte vill se sig som feminister men däremot för jämställdhet är hycklare och du säger att det är ett manipulativt argument. Jag tycker det är ett giltigt argument att vilja särskilja på jämställdhet i vid bemärkelse, som de flesta kan ställa sig bakom, och en mer snäv uppfattning där fokus blir på just de orättvisor som drabbar kvinnor och där narrativet handlar om att män värderas högre osv.

Ja, män har mer ekonomisk makt och att män värderas högre skulle kunna vara en del av det. Men det kan också handla om att män på gruppnivå är mycket mer benägna att offra mycket för att nå sina karriärs- och statusmässiga mål vilket mycket väl kan ha med biologi att göra, att män på gruppnivå tenderar att inte vara frånvarande från arbetet lika mycket, och att män är mer aggressiva och mer benägna att ställa krav i t.ex. en löneförhandlingssituation vilket förstås också mycket väl kan ha med biologi att göra.

Om vi tar t.ex. att män är frånvarande mindre på arbetet (mycket mindre sjukfrånvaro, föräldraledighet mindre vab) så kan det naturligtvis leda till att en man ses som en mer stabil anställd eller chef på det sättet. Det innebär inte att jag tycker att det är rätt, och självklart handlar den där ökade frånvaron från arbetsplatsen om att kvinnor tar ett större ansvar i hemmet och för barnen vilket är ett problem, men i detta sättet att betrakta det handlar det alltså inte om att män värderas högre utan om att män, sekundärt till en massa andra saker, har en mer fördelaktig position.

Över huvud taget tror jag att eftersom det finns så otroligt stora likheter i skillnader mellan män och kvinnor i olika kulturer och olika tider så speglar det snarare att samhällena utvecklats efter våra medfödda mönster snarare än att dessa skillnader beror på en övergripande socialt konstruerad patriarkal struktur som påverkar alla samhällen i alla tider. Sen tänker jag ju att kulturen förstås också påverkar i hög grad, men jag ser inte det som den allenarådande eller ens dominerande förklaringsmodellen, särskilt inte i ett land som Sverige.

Även dina förklaringsmodeller ingår i förklaringsmodeller angående patriarkat. Och ja, feminism ingår i jämställdhet. Varför ska man kalla något för något det inte är? Det ligger fler delar i den här kampanjen, eller propagandan mot feminism, du ansåg ju själv att jag på något sätt är mot män, trots att jag aldrig ens uttryckt eller tycker något sånt. Du kan väl självkritiskt granska dig själv och varför du tror det.

och ja, kasta ett öga på några av inläggen i tråden där de som säger sig stå för jämställdhet men mot feminism även förnekar att det finns orättvisor mot kvinnor. Är det ett jämställt tänk? Nej, såklart inte, det är bara att titta på någon form av statistik t ex kvinnors våldsutsatthet i hemmet. Ett vanligt argument kan vara att det behövdes förut, men inte nu (med undermeningen att allt är så jämställt för kvinnor nuförtiden) så ja, det är en form av manipulation. Ett sätt att ta över och forma jämställdhetsdebatten genom att förminska orättvisor som drabbar kvinnor så jämställdhet i stället blir synonymt med den rådande orättvisan.

Det irriterar mig, manipulationer är en trigger för mig.

Det gör inget, tack för svar. Eller så kanske de mest är nyfikna på vad det är, för att kunna bekräfta eller avfärda det, eller få nya infallsvinklar. Jag tror att det finns en svensk författare som samlade en massa information om syndikalism och skrev en eller två böcker om det som helt avfärdade ideologin. Anledningar kan det ju finnas många av.

Ja, men man kan vara intresserad av något som företeelse utan att bekänna sig till ideologins idéer eller praktiker med. Det finns ju många som är pålästa om exempelvis nazism och har studerat det utan att sympatisera med det. Orsakerna kan nog variera. Vem som helst är helt välkommen att citera och svara, bara trevligt!

Jag granskade mig själv genom att granska historiken här. Hittade ett perfekt exempel (inlägg #95 här i tråden) på där du gör en ofördelaktig tolkning av en man som inte håller med dig som du då tillskriver "dåliga avsikter":

"Det är vanligt att antifeminister hittar på egna tolkningar av vad feminism är. I ditt fall handlar det om att släta över (gruppen) mäns våld mot (gruppen) kvinnor. Dvs mynnar ut till att problem inom mansrollen inte ska lyftas utan tystas."

Där gör du ju exakt det som jag menar att du gör. Du försöker inte förstå vad motargumenten mot dig innebär, utan du utgår från din förståelse för varför andra säger som de gör. Du hävdar att personen säger som han gör för att vilja tysta problemen med mansrollen.

Och ja, jag behöver ingen självrannsakan för jag vet precis vad det är som gör mig irriterad. Det är ett helt vuxenlivs observationer på att personer med stark ideologisk övertygelse tenderar att göra så här. Vet du hur många gånger någon kritik eller ifrågasättande jag eller någon annan jag känner har yttrat som fått till svar att "sådär säger du bara för att du vill försvara dina privilegier som man/svensk/vit" eller liknande?

Det är en tankefigur som för övrigt också finns inom marxismen (angående att all "ideologi" som inte är marxistisk bara är en överbyggnad som syftar till att försvara det kapitalistiska systemet) och i psykoanalysen (om du inte håller med terapeuten så har du "motstånd", vilket är ett tecken på att terapeuten har rätt).

Japp, så är det. Ja, jag tror att de som är för jämställdhet men mot feminism inte är för jämställdhet egentligen dvs de har då "dåliga avsikter" jag har även skrivit en förklaring i åtskilliga inlägg där jag berättar varför jag gör den tolkningen. Nu väljer jag att inte ifrågasätta ditt citat från mig, men om jag inte missminner mig så hävdade personen att män och kvinnor slåss lika mycket i förhållanden. Dvs en manipulativ teknik för att tysta en debatt om att kvinnor utsätts för våld och blir dödade i hemmet av män i högre grad än vad kvinnor utsätter män gör.

Man behöver inte vara feminist för att utläsa manipulationen från vissa män i tråden och uppenbart utläsa att de inte är för jämställdhet. Om de är för jämställdhet skulle de inte känna sig hotade av feminismen och tycka att feminismen kan läggas ner nu. Så fjantigt så det inte är klokt. 

Sen kan man tycka att personer som social och andra kvinnor i tråden som säger sig inte vara feminister, vänder alla kvinnor ryggen genom att säga att feminister som kämpar för sin sak är radikalfeminister per automatik. Ännu löjligare. Men som sagt. Samlas mest gamla kärringar och gubbar på detta forumet så man får stenålderssvar såklart som innehåller fördomar och lögner. 

Så du avfärdar alla andras perspektiv än just ditt med att dom känner sig hotade av feminism, dom manipulerar, är gamla kärringar och gubbar från stenåldern och dessutom får kvinnorna som har andra perspektiv även kängan att dom vänder alla kvinnor ryggen för att dom inte har rätt perspektiv eller tro.

Enligt ditt sätt att tänka och framföra åsikter, så har man bara rätt och är en vettig person om man tycker som du.

Vad gäller löner så kanske män är tuffare i förhandlingar? Män har kanske också lättare att samarbeta i grupp och gemensamt sträva mot bättre löner? På arbetsplatser med många kvinnor är stämningen OFTA riktigt dålig😳