Anonym (YB)

Sat 7 Dec 2019 17:21

211 svar

Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Vi skulle ha en lugn, mysig helg bara jag och min man. Men nej. Nu har han åkt iväg för att hämta barnen för mamman kom på att hon ville gå ut och äta och dricka med en kompis just idag. Slut på lugnet och myset innan det knappt hunnit börja. Byte sker egentligen på måndagar. De är här varannan vecka och jag tycker det är mer och mer frustrerande och jobbigt. Förra gången vi hade barnfria helgen hade ena barnet matcher i annan stad som mannen åkte och tittade på och på kvällen var han ute på krogen med kompisar. På vardagarna är han ofta och tittar på barnens träningar även när det inte är hans vecka och veckorna barnen är här hinner vi knappt säga hej till varandra känns det som. Kanske lite överdrivet men ändå, typ så. Känner mig mer och mer irriterad och vill bara ha min man och hemmet ifred men samtidigt förstår jag att jag är irrationell och att barnen såklart måste vara hans första prio. Detta börjar dock tära på mig och jag funderar oftare och oftare på hur det skulle vara att göra slut och flytta till eget boende för att slippa besvikelse, frustration, irritation, alltid få ha det lugnt och skönt. Jag har berättat för min man hur jag känner och han förstår men säger att han måste sätta sina barn först så han kan inte lova att något kommer ändras men att han försöker tänka på det, och jag förstår det förstås. Är gravid och vet inte om det är gravidhormonerna som får mig att känna så här eller inte. Ni vars partner har barn sedan innan, känner ni så här också? Vad gör man åt känslorna?

Anonym (Bonusarna)

Thu 12 Dec 2019 23:01

#171

Anonym (P) skrev 2019-12-12 22:48:05 följande:

Ja du kan bara tänka som det ser ut för dig ja, så är det för en del...

Om man går in med barn båda två blir det såklart skillnad på mina barn och partners barn. En är "mamma" och den andre är en vuxen. Givetvis kan man ha en fin kontakt med barnen men mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa...

Om det är små barn är det mamma/pappa som gäller. Och det kräver rätt mycket logistik runt samvaron. Givetvis är det skillnad på en helg utan barn där man bara kan fokusera på varandra! Än att rådda med allt som behövs när barnen är små.

Lite skillnad om barnen är 8 och 12 när man blir ihop... De är mycket mer självgående då.

Jag har varit i ett tidigare förhållande för en herrans massa år sen där bonusbarnet var 12 och det var alls inte så enkelt som det är med min bonusarna som jag lever tsm med idag. Jag tror att oavsett ålder på barnen, så beror det snarare mer på ens nya partner och hur mkt de är villiga att låta dig också få vara med och gränssätta/uppfostra osv. Och hur mkt barnen vill låta dig vara en del i deras liv. "Enkelhetsgraden" kan alltså bero på en mängd olika faktorer. Också hur en själv är som bonusförälder. Barn är inte dumma och känner av allt.

Anonym (jim)

Thu 12 Dec 2019 23:47

#172

Anonym (Bonusarna) skrev 2019-12-12 23:01:26 följande:

Jag har varit i ett tidigare förhållande för en herrans massa år sen där bonusbarnet var 12 och det var alls inte så enkelt som det är med min bonusarna som jag lever tsm med idag. Jag tror att oavsett ålder på barnen, så beror det snarare mer på ens nya partner och hur mkt de är villiga att låta dig också få vara med och gränssätta/uppfostra osv. Och hur mkt barnen vill låta dig vara en del i deras liv. "Enkelhetsgraden" kan alltså bero på en mängd olika faktorer. Också hur en själv är som bonusförälder. Barn är inte dumma och känner av allt.

Det här är intressant, det här hade jag personlige velat höra mer om. Jätteintressant att du har så olika upplevelser.

Anonym (Jerry)

Fri 13 Dec 2019 01:02

#173

Anonym (P) skrev 2019-12-12 22:48:05 följande:

Ja du kan bara tänka som det ser ut för dig ja, så är det för en del...

Om man går in med barn båda två blir det såklart skillnad på mina barn och partners barn. En är "mamma" och den andre är en vuxen. Givetvis kan man ha en fin kontakt med barnen men mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa...

Om det är små barn är det mamma/pappa som gäller. Och det kräver rätt mycket logistik runt samvaron. Givetvis är det skillnad på en helg utan barn där man bara kan fokusera på varandra! Än att rådda med allt som behövs när barnen är små.

Lite skillnad om barnen är 8 och 12 när man blir ihop... De är mycket mer självgående då.

Du är alltså oenig med nicket Siden som menade att de som inte hade samma erfarenheter som TS om erfarenheten av att vara i bonusfamilj skulle hålla käften och inte uttala sig i tråden?

Anonym (Bonusarna) har ju annars verkligen förutsättningar som liknar TS , även om deras upplevelser av situationen och deras förhållningssätt skiljer sig.

Du själv verkar ju också bara kunna tänka som det ser ut för dig, så vad skiljer dig från (bonusarna)?

Zarch

Fri 13 Dec 2019 05:37

#174

Ess skrev 2019-12-12 21:13:16 följande:

Håller med dig.

Jag kan fortfarande inte se en enda positiv sak med hans tidigare ungar, och jag har ändå haft snart 20 år på mig att hitta något.

Då är det ju svårt, vet inte om jag själv skulle stått ut då. Hur har du gjort för att inte bli helt loca?

Personligen så är jag själv inte så förtjust i barn eller tonåringar bara sådär per automatik, nästan så man vill sälja sina egna på blocket ibland men som förälder så älskar man ju sina barn villkorslöst ändå.

Det är väl det där som jag personligen fattat och resonerat lite kring, jag inser att det är vi föräldrar, far/morföräldrar och eventuellt vissa få vänner som faktiskt älskar ens barn.

Sedan blir det svårare faktiskt, speciellt så tror jag att man som ensamstående curlingförälder där man helt lever efter låt gå och säg aldrig någonsin nej-mantrat bör hålla sig lite ifrån dejtingsvängen. Jag kan liksom inte förstå hur man kan tro att en ny partner skulle finna någon som helst charm med detta och det är inte så konstigt att slitningar uppstår då. Så summan av kardemumman är väl att min tes är att bonusfamiljer som faktiskt fungerar är där föräldern har lite koll på läget och kan parera och vårda hela sin flock med mycket kärlek men med viss disciplin och kontroll (eller hur man ska säga).

Nu blev det lite flummigt, lite väl tidigt på morgonkvisten.

Brumma

Fri 13 Dec 2019 07:09

#175

Anonym (P) skrev 2019-12-11 23:07:07 följande:

Men lägg ner. Tror knappast TS stör sig på dem och tycker de är i vägen. Men det är en jädra skillnad på en helg ensam som par och med bonusarna.

Folk som bara har bio-barn kanske inte fattar det. Det går inte att jämföra med att ha sina egna barn på heltid där båda parter är föräldrar till de barnen, än att hänga med barn du inte alls har det bandet till och som tyr sig till deras förälder bara.

Tror de flesta barn tyr sig till de vuxna i sin närhet som de har bra relationer till, oavsett om det är mamma/pappa/bonusförälder. (Eller farmor/morfar/faster osv, men de lever man sällan ihop med).

Så gjorde iallafall min bonusdotter, tydde sig till mig lika mkt som till föräldrarna. Mer ibland. När hon bevövde bh tex var det mig hon tog upp det med, och sedan pratade jag med hennes mamma om det ;)

Brumma

Fri 13 Dec 2019 07:17

#176

Anonym (P) skrev 2019-12-12 22:48:05 följande:

Ja du kan bara tänka som det ser ut för dig ja, så är det för en del...

Om man går in med barn båda två blir det såklart skillnad på mina barn och partners barn. En är "mamma" och den andre är en vuxen. Givetvis kan man ha en fin kontakt med barnen men mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa...

Om det är små barn är det mamma/pappa som gäller. Och det kräver rätt mycket logistik runt samvaron. Givetvis är det skillnad på en helg utan barn där man bara kan fokusera på varandra! Än att rådda med allt som behövs när barnen är små.

Lite skillnad om barnen är 8 och 12 när man blir ihop... De är mycket mer självgående då.

Nja, jag har inte riktigt samma uppfattning ;)

Jag tror att små barn har lättare att ta in nya relationer. Har man levt med en vuxen person med en föräldraroll (nu pratar jag alltså om de "nya" som aktivt deltar i barnens liv och vardag) så länge man kan minnas blir det inte någon större skillnad på vem som är biologisk förälder.

Uppfattar dina inlägg som att det är du som har stora problem med att tänka att ngt kan vara annorlunda än hur man ajälv ser det. Du påstår väldigt mkt om hur det "är". Men sanningen är ju att det troligen ser olika ut i alla familjer, oavsett om det är kärnfamiljer eller bonusblandningar..

Siden

Fri 13 Dec 2019 07:53

#177

Zarch skrev 2019-12-12 19:57:37 följande:

Du har bra poänger här faktiskt och jag håller med. Ämnet berör och upprör från många håll och kanter.

Min personliga teori är att jag tror att orsaken till att många som själva inte har levt i bonusfamiljer yttrar sig avigt mot bonusmorsor (kallar det för det nu) är för att i naiva tanken så ser man framför sig en ansvarsfull fader med små söta barn som vill baka pepparkakor med pappas nya lärka på fredagskvällarna. Man menar inget illa med det men man har en romantiserad syn på den typen av familjebild. Man ser kanske inte riktigt framför sig gigantiska fågelungar som gapar PAPPA PAPPA 180 gånger på raken, ignorerar dig totalt och som kräver att få mat intryckt i sin käft trots att det snart är dags för dom att ta körkort va?

Samma gäller kommentarer som att du visste minsann vad du gav dig in på när du träffade en man med barn eller något liknande? Går inte att föra statistik på vilka som skriver ut sådana saker men många kan ju vara separerade morsor vars föredettingar har skaffat sig nya kvinnor och måhända fler barn på G. Det luktar liksom lite bitterhet och svartsjuka kan jag personligen tycka.

Jag håller helt med dig om det där. Jag hade själv en romantiserad bild av vad bonusfamiljen var innan jag prövade på det. Men jag hade nog också bilden av den Elaka styvmodern i bakhuvudet när jag själv blev bonusmamma. Den kulturella föreställningen om att allt ansvar vilar på den moderliga Bonusmamman lever kvar. Det behöver förändras, för idag har vi oftast Bode en aktiv pappa och en aktiv mamma med i leken. Tack för dina kloka ord!

Anonym (Bonusarna)

Fri 13 Dec 2019 10:23

#178

Brumma skrev 2019-12-13 07:09:50 följande:

Tror de flesta barn tyr sig till de vuxna i sin närhet som de har bra relationer till, oavsett om det är mamma/pappa/bonusförälder. (Eller farmor/morfar/faster osv, men de lever man sällan ihop med).

Så gjorde iallafall min bonusdotter, tydde sig till mig lika mkt som till föräldrarna. Mer ibland. När hon bevövde bh tex var det mig hon tog upp det med, och sedan pratade jag med hennes mamma om det ;)

Hej :) Så gör min bonusdotter också, frågar mig om b-h, pratar om killar, berättar jobbiga saker som hennes vänner/kusiner går igenom hemma med sina föräldrar etc. Så jag tror det beror på bonusförälder och hur man bemöter sina bonusar från början. Jag sa till mina bonusar att jag är det de vill att jag ska vara för de. Är det bara en vän, så är jag bara en vän, är det bonusmamma så är jag det etc. Men de valde en blandning. Min bonus har även sagt att om ngt hände min sambo så skulle de hellre vilja bo med mig än med deras biologiska pappa. Är ju ett bra betyg:D

Brumma

Fri 13 Dec 2019 10:41

#179

Anonym (Bonusarna) skrev 2019-12-13 10:23:49 följande:

Hej :) Så gör min bonusdotter också, frågar mig om b-h, pratar om killar, berättar jobbiga saker som hennes vänner/kusiner går igenom hemma med sina föräldrar etc. Så jag tror det beror på bonusförälder och hur man bemöter sina bonusar från början. Jag sa till mina bonusar att jag är det de vill att jag ska vara för de. Är det bara en vän, så är jag bara en vän, är det bonusmamma så är jag det etc. Men de valde en blandning. Min bonus har även sagt att om ngt hände min sambo så skulle de hellre vilja bo med mig än med deras biologiska pappa. Är ju ett bra betyg:D

Just så :)

Min bonus ville kalla mig mamma, för "du är ju som en mamma" :)

Vi pratade om det ("du får kalla mig vad du vill men du har en mamma och hon kanske skulle bli ledsen" - anser att barnen skall få väöja själva men vara medvetna om vad deras val innebär - och "jag kommer alltid vara som en mamma om du vill att jag ska vara det"), och hon valde i slutändan att fortsätta kalla mig vid namn, men vi fick pratat om vilken relation HON ville att vi skulle (fortsätta) ha.

Anonym (P)

Fri 13 Dec 2019 14:17

#180

Anonym (Jerry) skrev 2019-12-13 01:02:44 följande:

Du är alltså oenig med nicket Siden som menade att de som inte hade samma erfarenheter som TS om erfarenheten av att vara i bonusfamilj skulle hålla käften och inte uttala sig i tråden?

Anonym (Bonusarna) har ju annars verkligen förutsättningar som liknar TS , även om deras upplevelser av situationen och deras förhållningssätt skiljer sig.

Du själv verkar ju också bara kunna tänka som det ser ut för dig, så vad skiljer dig från (bonusarna)?

Jag har inte sagt nåt om siden. Jag tycker bara det är konstigt att säga att det är EXAKT SAMMA sak att va i en bonusfamilj som i en kärnfamilj. Det kan jag med säkerhet säga att det inte är. Det uppstår helt andra saker i varierande grad.

Det jag menar är att ett barn tar inte till sig en utomstående person "bara sådär". Det tar tid. Är ett barn ledset är det mamma/pappa som gäller.

Man kan inte inte bara armbåga sig in i den rollen som bousförälder att va som barnets egna förälder. Om det blir så utvecklas det över lång tid. Men kärleken kommer inte av sig själv som kärlek mellan barn/förälder. Det får man bygga upp.

Mysiga barnfria helgen förstörd igen

INNEHÅLL