Anonym (kulsa) skrev 2019-12-11 14:04:58 följande:
Jag fick inte intrycket från trådstarten om att det handlar om att TS tillbringar mer tid med barnen än biomamman själv. Det handlade om en helg som skulle ha varit barnfri men inte blev det. Utöver det verkar det handla om att pappan engagerar sig i barnens liv även de veckor då barnen bor hos biomamman. Det är något jag tveklöst hade räknat med om jag blev tillsammans med någon som har barn sedan tidigare. Jag har nog t.o.m. uppmuntrat det, för jag tycker att separerade föräldrar bör engagera sig i sina barns liv även de veckor då barnen bor hos den andra föräldern (i den mån det är praktiskt möjligt och inte går till överdrift).
Jag tycker ärligt talat att alla som börjar prata om att biomamman medvetet försöker sabotera för TS låter lite... galna. Jag förstår att det finns sådana biomammor, för det finns alltid folk till allt, men om man utgår ifrån att det är standard så är man nog lite överdrivet paranoid och cynisk. Och hade det handlat om att biomamman lämnade över barnen "i tid och otid" så hade TS säkert räknat upp flera situationer då det hänt, men det gjorde hon inte. TS har inte skrivit något mer i tråden sedan trådstarten, så jag ansåg mig ha den informationen jag behövde för att svara henne. Vi har alla olika erfarenheter som vi utgår ifrån när vi kommer med råd eller åsikter. Det är väl det som är bra med att ställa frågor på forum: Man får flera perspektiv. Jag har ingen erfarenhet av att vara bonusmamma (eller biomamma), men jag har erfarenhet av att vara bonusbarn.Ja, mannen blev tillsammans med en person utan barn, men han kan inte sluta vara förälder för det. Det är helt enkelt inte riktigt samma sak. Sedan förstår jag att TS och hennes man måste samarbeta med biomamman och att det inte alltid kan vara biomammans behov av egentid som går utöver TS och hennes mans behov av egentid. Men som sagt, nu handlade det om en gång. Problemet i övrigt verkar ju vara - så som jag tolkar trådstarten - att pappan t.ex. åker på matcher och träningar även de veckor då han inte har barnen. TS tycks önska att han slutar med det och det tycker jag låter som ett orimligt krav att ställa på en förälder.
Galen och paranoid är jag inte. Cynisk? Måhända men det är enligt mig inget konstigt att vara i en värld som är just det. Jag är ingen glättig person och så är det med det.
Jag tycker givetvis att man ska engagera sig i sina barn och att det innefattar fritids och sportevenemang säger jag ingenting om men hade jag varit gravid med hans barn så hade jag rekat läget redan nu. Annars så är risken stor att TS står där med en bebis på armen och lever ensamstående under samma tak med en man och hans barn.
Vi är alla olika och även fast jag låter som att katastroflampan är på så är det rätt smart att förutse och diskutera sådana saker redan nu. Kan låta elakt men jag tror inte att män som är engagerade i sina barn dom har varannan vecka per automatik är fantastiska fäder för barn som föds in i nya relationer, tvärtom. Allt för ofta så dribblar dom runt och gömmer sig bakom sina stora ungar pga sitt dåliga samvete över att dom inte finns där på heltid, lättare att leverera som farsa om man går runt med ständigt dåligt samvete.
PS. Kan gälla mammor också men tar upp män i detta fall eftersom TS partner är just en sådan.
