Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Det var ju bra att du visade dina rätta färger, ett tag framstod du som ganska sympatisk som bara ville dela med dig av ett fint ögonblick från ditt eget liv men innerst inne tycker du alltså att "bonusmammor" är livegna från det ögonblick de tagit ett steg in i ett hushåll där mannen har barn sen tidigare.

Det var ju bra att du visade dina rätta färger, ett tag framstod du som ganska sympatisk som bara ville dela med dig av ett fint ögonblick från ditt eget liv men innerst inne tycker du alltså att "bonusmammor" är livegna från det ögonblick de tagit ett steg in i ett hushåll där mannen har barn sen tidigare.

Man borde veta vad det innebär på ett ungefär att kliva in i en "färdig familj". Fixar man inte det, både för & nackdelar så tror jag inte heller man fixar att ha ett gemensamt barn med denna partner.

Vad hemskt egentligen att ens föräldraskap ska drivas av ständigt dåligt samvete plus att leva med underliggande hot att barn drar till den andre föräldern om dessa inte tycker att det har levererats tillräckligt. Det här låter lite mer som något äldre barn eller tonåringar sysslar med och det är ännu värre. Finns liksom ett bäst före datum för allt och det där med att vara snart vuxen och bete sig som en liten bebis är inte gulligt någonstans.

Att sedan få gemensamma barn in i den här dynamiken? För det första så kan jag se att vissa skraja farsor helt undviker sina yngre barn då för att inte stöta sig med första kullen eller hur man ska säga, det är som så att vissa bara kan vara engagerade pappor under dåligt samvete. Nu verkar ju din ha anammat en annan taktik när era barn kom så säkert just därför eran relation överlevde.

Jag tror inte maken har känt dåligt samvete eftersom det inte var han som tog steget sas. Men däremot skiträdd att bli bortvald eftersom mamman pratade mycket skit och gjorde sitt bästa för att sabotera umgänget.

De var tonåringar när vi träffades och det var inte det minsta gulligt med deras förvånat gapande näbbar. Jag brukade fråga honom hur och vad han själv gjorde i samma ålder, om han också bara satt och gapade fånigt. Det gjorde han inte.

I början så var det väl så att han gärna lade all tiden på de stora när de kom, men jag accepterade inte det stillatigande, utan ställde krav och sa ifrån och helt enkelt bara lämnade över ansvaret för de små till honom. Inte allt ansvar naturligtvis, men han fick ta hälften.

Hade han inte ändrat upplägg så hade han haft våra barn på halvtid idag.

Man borde veta vad det innebär på ett ungefär att kliva in i en "färdig familj". Fixar man inte det, både för & nackdelar så tror jag inte heller man fixar att ha ett gemensamt barn med denna partner.

Jag tycker att du är en osympatisk människa som kryper omkring i denna tråd för att trycka till alla som inte tycker som dig. Du applåderar ena stunden för att sen kritisera samma person. Vad har du ens för erfarenhet? Du kommentar bara alla andra men kommer inte med ngt själv.

Man borde veta vad det innebär på ett ungefär att kliva in i en "färdig familj". Fixar man inte det, både för & nackdelar så tror jag inte heller man fixar att ha ett gemensamt barn med denna partner.