• Ess

    Mysiga barnfria helgen förstörd igen

    Det är inte okej. Om han hållit på likadant hela tiden så förstår jag inte varför du vill skaffa barn med honom.
    Sätt er ner och diskutera igenom hela situationen. Hur har han tänkt nu när han får en bebis att ansvara för?
    Ska han va borta lika mycket då?
    Ska du ändå leva som ensamstående i förhållandet så kan du lika bra flytta och bli ensamstående på riktigt, så slipper du reta ihjäl dig på att hans tidigare unge och ex går före allt annat. 
    Om du ska flytta så gör det innan barnet är fött för sen blir det mycket svårare.

  • Ess
    Anonym (Alice) skrev 2019-12-07 18:56:16 följande:
    Klart hon är. Men om du bara får ha dina barn 50% av året och den andra föräldern frågar om du kan ta dem några dagar extra, skulle du verkligen säga nej? Säga att du hade planerat att äta chips, så du vill inte träffa dina barn?
    Klart man kan säga nej till att ta dem extra. Hon får fixa annan barnvakt på sina veckor.
    Finns ingen anledning att berätta för henne vad man ska göra utan bara säga tyvärr går det inte idag.
  • Ess
    Anonym (Alice) skrev 2019-12-08 11:03:31 följande:
    Vadå "knäppas på näsan"? Han är en pappa som tar hand om sina barn. Klarar man inte av att ens partner tar ansvar för sina barn bör man kanske inte gå in i ett förhållande med någon som redan är en förälder.

    Men det handlar ju inte ens om mamman? Det är ju barnen som pappan prioriterar, inte exet.
    Går man in i ett nytt förhållande så får man tänka på att den nya partnern prioriterar den barnfria tiden högre, annars får man välja att bo själv tills barnen flyttar ut.
    Annars finns alternativet att välja en annan förälder, men då blir det ju jobbigt att få ihop allt. De flesta tror att det är sååå mycket enklare med en barnfri partner, eftersom ingen kan argumentera emot att deras barn är det viktigaste som finns och att allt ska läggas upp för att passa föräldern. Det märks ju väldigt tydligt på hans svar när ts säger till honom.
    Nä fy fan för föräldrar som använder sina barn för att styra i förhållandet.
  • Ess
    smulpaj01 skrev 2019-12-09 16:04:03 följande:

    Ts har barnfri tid 14 dagar per månad! Då är väl nån extra barnkväll då och då inget att gnälla om?!


    Vardagar har man inte tid och ork att göra så mycket. De barnfria helgerna var de som man såg fram emot, så att få dem saboterade av hans ungar hade inte varit någon hit direkt.
  • Ess
    Siden skrev 2019-12-11 08:03:48 följande:

    Ska den gravida Bonusmamman välja bort livet med bonusbarnen för att hon inte trivs med att ha dom varje helg och ta dom extra för att deras mamma festar? Hur tänkte du där? Som du resonerar så skulle inte många bonusfamiljer hålla...det handlar om att ge och ta, kompromissa och lyssna på varandra. Och det gäller alla tre inblandade vuxna - pappan, mamman och Bonusmamman. Inte enbart bonusmamman som ska överanpassa sig för någon annans barn. Då blir det tyvärr inga nära relationer och ingen familjekänsla i bonusfamiljen. Och det är stor skillnad på egna barn och bonusbarn, i alla fall de första 5-10 åren.


    Det är lika stor skillnad även efter närmre 20 år, det går bara inte att jämföra andras och egna ungar.
  • Ess
    molly50 skrev 2019-12-10 22:48:31 följande:

    Fast det är väl inte barnen som sabbar kvällen utan föräldrarna,där den ena passar på att gå ut och festa på sin helg och den andre inte kan säga nej.


    Båda delar skulle jag vilja säga. Denna helgen för att föräldrarna bestämt så utan att fråga ts åsikt, och övriga barnhelger just för att de är barnhelger och inte har något kul och mysigt över sig alls, utan bara en transportsträcka som måste avverkas innan nästa helg som är barnfri.
  • Ess
    Anonym (kulsa) skrev 2019-12-11 14:04:58 följande:
    Anonym (jim) skrev 2019-12-11 06:17:21 följande:
    Om man väljer att gå in och svara i en tråd där man inte själv har några erfarenheter i ämnet, tycker jag att man ska lägga lite tid på att läsa vad andra människor har svarat på först. Du kan så klart välja att slänga ur dig lite åsikter ändå men om du hade läst på lite innan så hade du kanske valt att skriva något annat. Nu är du antagligen inte så insatt i det här ämnet, men är det inte det som är målet? Så hade jag i alla fall tänkt om jag skrev i en tråd om ett ämne som jag inte hade några förkunskaper om. 
    TS har inte skrivit något mer i tråden sedan trådstarten, så jag ansåg mig ha den informationen jag behövde för att svara henne. Vi har alla olika erfarenheter som vi utgår ifrån när vi kommer med råd eller åsikter. Det är väl det som är bra med att ställa frågor på forum: Man får flera perspektiv. Jag har ingen erfarenhet av att vara bonusmamma (eller biomamma), men jag har erfarenhet av att vara bonusbarn.Ja, mannen blev tillsammans med en person utan barn, men han kan inte sluta vara förälder för det. Det är helt enkelt inte riktigt samma sak. Sedan förstår jag att TS och hennes man måste samarbeta med biomamman och att det inte alltid kan vara biomammans behov av egentid som går utöver TS och hennes mans behov av egentid. Men som sagt, nu handlade det om en gång. Problemet i övrigt verkar ju vara - så som jag tolkar trådstarten - att pappan t.ex. åker på matcher och träningar även de veckor då han inte har barnen. TS tycks önska att han slutar med det och det tycker jag låter som ett orimligt krav att ställa på en förälder.


    Jag tror nog att det försiggick betydligt mer i kulisserna än du som barn hade en aning om.

    I sammanlevande familjer är det inte så vanligt att båda föräldrarna är med barnen på allt. Om inte tidigare så får mannen tänka om där nu när han får ett nytt barn. Han får vara med det tidigare barnet på sina veckor och mamman på sina, så jag tycker inte alls att det är orimligt att kräva att han bara är med på sina veckor.
  • Ess
    AnnaNMbgd skrev 2019-12-11 19:27:06 följande:

    När det kommer till vardagar och att han vill vara med på barnens träningar får du nog säga till dig själv att det är du gravidhormonig och svartsjuk fast du kanske inte vill vara det. Du är vuxen och baren är barn. Det är hans barn och de kommer först. Du får bara gilla läget för att du fallit för en man som redan har barn. +Sen när ett barn har sedan har träningar/matcher så kommer du vilja att ni tillsammans är med och stöttar ert barn i sporten hen älskar.


    Nej de tidigare barnen kommer inte alltid först.
    Varför ska båda föräldrar gå på träningarna?
    Jag tycker det är ett rätt underligt resonemang och väääldigt överarbetat att alltid vara båda överallt. I stort sett verkar det bara gälla särkullar, och jag tycker ts ska ta upp det med mannen om hon tycker det läggs för mycket tid på dem.
  • Ess
    smulpaj01 skrev 2019-12-12 07:48:09 följande:

    Det står absolut ingenting om det i ts. Kan lika väl vara så att mamman berättade att hon ska gå ut och äta så NN ska passa barnen och pappan direkt sa att det är bättre att han hämtar och barnen är hos honom!

    Mer troligt att det är så.


    Nej inte speciellt troligt.

    Varför skulle hon ringa pappan om hon redan fixat barnvakt?

    Bara för att berätta att hon ska ut!

    Tror knappast det, han är väl inte hennes pappa heller så att hon måste berätta vad hon ska göra.

    Snarare så att hon ringt för att be honom passa barnen. Sen har du rätt i att vi inte vet om det är en enstaka händelse eller inte.
  • Ess
    Zarch skrev 2019-12-12 19:57:37 följande:
    Du har bra poänger här faktiskt och jag håller med. Ämnet berör och upprör från många håll och kanter.

    Min personliga teori är att jag tror att orsaken till att många som själva inte har levt i bonusfamiljer yttrar sig avigt mot bonusmorsor (kallar det för det nu) är för att i naiva tanken så ser man framför sig en ansvarsfull fader med små söta barn som vill baka pepparkakor med pappas nya lärka på fredagskvällarna. Man menar inget illa med det men man har en romantiserad syn på den typen av familjebild. Man ser kanske inte riktigt framför sig gigantiska fågelungar som gapar PAPPA PAPPA 180 gånger på raken, ignorerar dig totalt och som kräver att få mat intryckt i sin käft trots att det snart är dags för dom att ta körkort va?

    Samma gäller kommentarer som att du visste minsann vad du gav dig in på när du träffade en man med barn eller något liknande? Går inte att föra statistik på vilka som skriver ut sådana saker men många kan ju vara separerade morsor vars föredettingar har skaffat sig nya kvinnor och måhända fler barn på G. Det luktar liksom lite bitterhet och svartsjuka kan jag personligen tycka.
    Håller med dig. 
    Jag kan fortfarande inte se en enda positiv sak med hans tidigare ungar, och jag har ändå haft snart 20 år på mig att hitta något. 
  • Ess
    Zarch skrev 2019-12-13 05:37:15 följande:
    Då är det ju svårt, vet inte om jag själv skulle stått ut då. Hur har du gjort för att inte bli helt loca?

    Personligen så är jag själv inte så förtjust i barn eller tonåringar bara sådär per automatik, nästan så man vill sälja sina egna på blocket ibland men som förälder så älskar man ju sina barn villkorslöst ändå.

    Det är väl det där som jag personligen fattat och resonerat lite kring, jag inser att det är vi föräldrar, far/morföräldrar och eventuellt vissa få vänner som faktiskt älskar ens barn.

    Sedan blir det svårare faktiskt, speciellt så tror jag att man som ensamstående curlingförälder där man helt lever efter låt gå och säg aldrig någonsin nej-mantrat bör hålla sig lite ifrån dejtingsvängen. Jag kan liksom inte förstå hur man kan tro att en ny partner skulle finna någon som helst charm med detta och det är inte så konstigt att slitningar uppstår då. Så summan av kardemumman är väl att min tes är att bonusfamiljer som faktiskt fungerar är där föräldern har lite koll på läget och kan parera och vårda hela sin flock med mycket kärlek men med viss disciplin och kontroll (eller hur man ska säga).

    Nu blev det lite flummigt, lite väl tidigt på morgonkvisten.
    De kom vh och en natt den andra veckan, det var dessutom bara några år tills de skulle bli myndiga och umgänget upphöra. Men de åren kändes betydligt längre än jag någonsin kunnat ana.
    Vi umgås inte speciellt mycket nu, vi har aldrig klickat som personer snarare tvärtom.
    Maken hade levt ensam i ganska många år innan vi träffades, så all hans tid gick åt till att förbereda tills ungarna skulle komma och sen passa upp på dem oavbrutet. Jag var nog egentligen inte rätt person att träffa, för jag avskyr tafatta, mesiga människor, vilket var/är en direkt beskrivning av hans ungar. 

    Själv skulle jag aldrig förvänta mig att någon ska älska mina barn, eller på något vis sätta dem främst, som många här på forumet anser att man ska göra med särkullar.
    Det är så mycket som är krångligt när det gäller att få ihop en ny partner med barn och liv i övrigt. Många tror nog att är partnern barnfri så är det superenkelt, för den som är barnfri förväntas bara följa deras rutiner och inte ha någon egen vilja. Vilket ju inte funkar i längden, för när man får nog så får man nog med råge och sen kan det va svårt att reparera relationer som inte finns och aldrig har funnits.


  • Ess
    Zarch skrev 2019-12-14 06:21:13 följande:
    Fast blev du inte lite avtänd på karln där? Tänkte han att barnens framtida partners ska ta över och fostra upp dom åt honom sedan eller?

    Personligen så stressas jag sönder av mesiga föräldrar oavsett om det är i kärn eller bonusfamiljer vi talar om. Undviker att umgås i sådana sammanhang eftersom man som gäst mest går därifrån med noll energi och tinnitus.

    Sedan vet jag inte om det ligger något i det där men en kompis till mig sa att hon trodde att dom daltigaste föräldrarna gärna väljer barnfria partners i hopp om att denne lättare finner sig i läget som en partner med egna barn aldrig skulle göra.
    På ett vis förstår jag hans tanke bakom det eftersom han var rädd att de inte skulle vilja komma om det inte var fullt fokus hela tiden. Det fanns en rätt infekterad tvist ang umgänget tidigare, så minsta lilla de knystat om att de inte ville åka så hade deras mamma hållt dem hemma. Hon gjorde sitt bästa för att sabotera det lilla umgänget de hade.
    När vi fått gemensamma barn så kunde han inte hålla samma standard på uppassningen, utan försökte ställa högre krav på dem. Det gick sådär...

    Den ena är rätt hyfsad nu som vuxen.
    Den andra däremot har träffat en riktig besserwisser till partner som sköter det mesta, så hen behöver inte tänka själv. Jag kan verkligen inte med dem och gillar verkligen inte partnern, men att ogilla partnern har jag gemensamt med maken.

    Det ligger en hel del i det din kompis har sagt. 
    Jag är inte sådan som fogar in mig i ledet, därför var det ganska turbulent när jag visade att jag har egen vilja och inte är rädd för att driva igenom mitt. Han trodde nog att allt skulle bli som förut, fast med skillnaden att han hade en partner att umgås med. Så blev det inte för jag kom in och ifrågasatte bla hans daltande med de stora barnen, hur rummen var fördelade, möblering, rutiner mm.
  • Ess
    Anonym (suck!) skrev 2019-12-14 07:31:59 följande:
    Det är precis det som är problemet i dessa bonusfamiljer. Bonusföräldern ska bara hålla käften medan bonusbarnen föräldrar kan göra precis vad som faller dem in och skylla ifrån sig på barnen. Inte så konstigt att många vill undvika såna situationer och därför helst inte vill dejta personer med minderåriga barn (men det brukar de också få skit för, förmodligen ofta av samma personer som tjatar om att bonusföräldrar borde vetat vad de gav sig in på).
    Ja, maken drog också barnkortet fast det är han själv som har svårast för förändringar. Det är bekvämt att skylla på barnen eftersom det ses som elakt att neka dem att ha det på sitt sätt.
  • Ess
    Anonym (Bonusarna) skrev 2019-12-14 11:22:40 följande:

    Man borde veta vad det innebär på ett ungefär att kliva in i en "färdig familj". Fixar man inte det, både för & nackdelar så tror jag inte heller man fixar att ha ett gemensamt barn med denna partner.


    Grejen är den att det inte funkar att kliva in i en färdig familj. Alla måste jämkas och ge avkall på något, både de vuxna och barnen. Det funkar inte att köra på som innan och tro att den nya bara ska gapa och svälja, vågar påstå att det upplägget aldrig funkar i längden.
  • Ess
    Zarch skrev 2019-12-14 10:44:32 följande:

    Vad hemskt egentligen att ens föräldraskap ska drivas av ständigt dåligt samvete plus att leva med underliggande hot att barn drar till den andre föräldern om dessa inte tycker att det har levererats tillräckligt. Det här låter lite mer som något äldre barn eller tonåringar sysslar med och det är ännu värre. Finns liksom ett bäst före datum för allt och det där med att vara snart vuxen och bete sig som en liten bebis är inte gulligt någonstans.

    Att sedan få gemensamma barn in i den här dynamiken? För det första så kan jag se att vissa skraja farsor helt undviker sina yngre barn då för att inte stöta sig med första kullen eller hur man ska säga, det är som så att vissa bara kan vara engagerade pappor under dåligt samvete. Nu verkar ju din ha anammat en annan taktik när era barn kom så säkert just därför eran relation överlevde.


    Jag tror inte maken har känt dåligt samvete eftersom det inte var han som tog steget sas. Men däremot skiträdd att bli bortvald eftersom mamman pratade mycket skit och gjorde sitt bästa för att sabotera umgänget.

    De var tonåringar när vi träffades och det var inte det minsta gulligt med deras förvånat gapande näbbar. Jag brukade fråga honom hur och vad han själv gjorde i samma ålder, om han också bara satt och gapade fånigt. Det gjorde han inte.

    I början så var det väl så att han gärna lade all tiden på de stora när de kom, men jag accepterade inte det stillatigande, utan ställde krav och sa ifrån och helt enkelt bara lämnade över ansvaret för de små till honom. Inte allt ansvar naturligtvis, men han fick ta hälften.

    Hade han inte ändrat upplägg så hade han haft våra barn på halvtid idag.
Svar på tråden Mysiga barnfria helgen förstörd igen