Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Snart har ni ingen barnfri helg alls, om ni inte skaffar barnvakt - och då kan ni ju ha barnvakt för alla barnen. Problem solved.

Mina barn är alltid välkomna hem. Något annat är otänkbart. Jag skulle aldrig vara tillsammans med någon som inte respekterar det. Är hellre singel än utsätter mina ungar för något sådant.

Men även bioföräldrar kan vara jävligt märkliga med detta. Hade en bekant som brukade snacka om hur skönt det var att bara vara varannan vecka förälder för sina ungar. Tyckte det var jävligt märkligt. Eller de som insisterar på att ungarna från bådas tidigare förhållande måste komma samma vecka, för annars får de inte vara barnfria varannan vecka. Fast ungarna inte trivs ihop och knappast bett om att trängas med nya bonussyskon. Ibland undrar jag varför folk skaffar barn överhuvudtaget.

Förstår inte riktigt. Ni kan väl ha en mysig kväll/helg tillsammans även fast barnen är hemma? I annat fall är det ingen toppenide' att skaffa en gemensam unge.

Ts har barnfri tid 14 dagar per månad! Då är väl nån extra barnkväll då och då inget att gnälla om?!

Nu har du valt att bli tillsammans med en man som har barn sedan tidigare vilket innebär att du har valt att vara medlem i en barnfamilj. Du har såklart möjligheten att ändra dig och välja bort det livet och vantrivs du så kanske det är det bästa. Hade ni haft gemensamma barn så hade ni i princip aldrig haft barnfria helger. Nu är du antagligen inte så nära dessa bonusbarn (än), men är det inte det som är målet? Så hade i alla fall jag tänkt om jag blev tillsammans med någon som har barn.

Jag fick inte intrycket från trådstarten om att det handlar om att TS tillbringar mer tid med barnen än biomamman själv. Det handlade om en helg som skulle ha varit barnfri men inte blev det. Utöver det verkar det handla om att pappan engagerar sig i barnens liv även de veckor då barnen bor hos biomamman. Det är något jag tveklöst hade räknat med om jag blev tillsammans med någon som har barn sedan tidigare. Jag har nog t.o.m. uppmuntrat det, för jag tycker att separerade föräldrar bör engagera sig i sina barns liv även de veckor då barnen bor hos den andra föräldern (i den mån det är praktiskt möjligt och inte går till överdrift). 

Jag tycker ärligt talat att alla som börjar prata om att biomamman medvetet försöker sabotera för TS låter lite... galna. Jag förstår att det finns sådana biomammor, för det finns alltid folk till allt, men om man utgår ifrån att det är standard så är man nog lite överdrivet paranoid och cynisk. Och hade det handlat om att biomamman lämnade över barnen "i tid och otid" så hade TS säkert räknat upp flera situationer då det hänt, men det gjorde hon inte. TS har inte skrivit något mer i tråden sedan trådstarten, så jag ansåg mig ha den informationen jag behövde för att svara henne. Vi har alla olika erfarenheter som vi utgår ifrån när vi kommer med råd eller åsikter. Det är väl det som är bra med att ställa frågor på forum: Man får flera perspektiv. Jag har ingen erfarenhet av att vara bonusmamma (eller biomamma), men jag har erfarenhet av att vara bonusbarn.Ja, mannen blev tillsammans med en person utan barn, men han kan inte sluta vara förälder för det. Det är helt enkelt inte riktigt samma sak. Sedan förstår jag att TS och hennes man måste samarbeta med biomamman och att det inte alltid kan vara biomammans behov av egentid som går utöver TS och hennes mans behov av egentid. Men som sagt, nu handlade det om en gång. Problemet i övrigt verkar ju vara - så som jag tolkar trådstarten - att pappan t.ex. åker på matcher och träningar även de veckor då han inte har barnen. TS tycks önska att han slutar med det och det tycker jag låter som ett orimligt krav att ställa på en förälder.

Men lägg ner. Tror knappast TS stör sig på dem och tycker de är i vägen. Men det är en jädra skillnad på en helg ensam som par och med bonusarna.

Folk som bara har bio-barn kanske inte fattar det. Det går inte att jämföra med att ha sina egna barn på heltid där båda parter är föräldrar till de barnen, än att hänga med barn du inte alls har det bandet till och som tyr sig till deras förälder bara.

Ja du kan bara tänka som det ser ut för dig ja, så är det för en del...

Om man går in med barn båda två blir det såklart skillnad på mina barn och partners barn. En är "mamma" och den andre är en vuxen. Givetvis kan man ha en fin kontakt med barnen men mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa...

Om det är små barn är det mamma/pappa som gäller. Och det kräver rätt mycket logistik runt samvaron. Givetvis är det skillnad på en helg utan barn där man bara kan fokusera på varandra! Än att rådda med allt som behövs när barnen är små.

Lite skillnad om barnen är 8 och 12 när man blir ihop... De är mycket mer självgående då.

Hej :) Så gör min bonusdotter också, frågar mig om b-h, pratar om killar, berättar jobbiga saker som hennes vänner/kusiner går igenom hemma med sina föräldrar etc. Så jag tror det beror på bonusförälder och hur man bemöter sina bonusar från början. Jag sa till mina bonusar att jag är det de vill att jag ska vara för de. Är det bara en vän, så är jag bara en vän, är det bonusmamma så är jag det etc. Men de valde en blandning. Min bonus har även sagt att om ngt hände min sambo så skulle de hellre vilja bo med mig än med deras biologiska pappa. Är ju ett bra betyg:D

Jajemen! Är ju så man borde bemöta sina bonusar. Kan bli hur bra som helst:)

Jag antar inte att "alla" har det så här bra. Jag har haft stunder som varit tuffa och jobbiga som bomusfamilj. Men att se bonusbarn som att de förstör "mysiga kvällar" eller anklagar pappa för att inte ta hänsyn till sin nya sambo för att han tar hem barnen igen och säger "ja" till sina barn är ganska barnsligt.

Fast blev du inte lite avtänd på karln där? Tänkte han att barnens framtida partners ska ta över och fostra upp dom åt honom sedan eller?

Personligen så stressas jag sönder av mesiga föräldrar oavsett om det är i kärn eller bonusfamiljer vi talar om. Undviker att umgås i sådana sammanhang eftersom man som gäst mest går därifrån med noll energi och tinnitus.

Sedan vet jag inte om det ligger något i det där men en kompis till mig sa att hon trodde att dom daltigaste föräldrarna gärna väljer barnfria partners i hopp om att denne lättare finner sig i läget som en partner med egna barn aldrig skulle göra.

Det är precis det som är problemet i dessa bonusfamiljer. Bonusföräldern ska bara hålla käften medan bonusbarnen föräldrar kan göra precis vad som faller dem in och skylla ifrån sig på barnen. Inte så konstigt att många vill undvika såna situationer och därför helst inte vill dejta personer med minderåriga barn (men det brukar de också få skit för, förmodligen ofta av samma personer som tjatar om att bonusföräldrar borde vetat vad de gav sig in på).

Man borde veta vad det innebär på ett ungefär att kliva in i en "färdig familj". Fixar man inte det, både för & nackdelar så tror jag inte heller man fixar att ha ett gemensamt barn med denna partner.

Jag tycker att du är en osympatisk människa som kryper omkring i denna tråd för att trycka till alla som inte tycker som dig. Du applåderar ena stunden för att sen kritisera samma person. Vad har du ens för erfarenhet? Du kommentar bara alla andra men kommer inte med ngt själv.