Anonym (YB)

Sat 7 Dec 2019 17:21

211 svar

Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Vi skulle ha en lugn, mysig helg bara jag och min man. Men nej. Nu har han åkt iväg för att hämta barnen för mamman kom på att hon ville gå ut och äta och dricka med en kompis just idag. Slut på lugnet och myset innan det knappt hunnit börja. Byte sker egentligen på måndagar. De är här varannan vecka och jag tycker det är mer och mer frustrerande och jobbigt. Förra gången vi hade barnfria helgen hade ena barnet matcher i annan stad som mannen åkte och tittade på och på kvällen var han ute på krogen med kompisar. På vardagarna är han ofta och tittar på barnens träningar även när det inte är hans vecka och veckorna barnen är här hinner vi knappt säga hej till varandra känns det som. Kanske lite överdrivet men ändå, typ så. Känner mig mer och mer irriterad och vill bara ha min man och hemmet ifred men samtidigt förstår jag att jag är irrationell och att barnen såklart måste vara hans första prio. Detta börjar dock tära på mig och jag funderar oftare och oftare på hur det skulle vara att göra slut och flytta till eget boende för att slippa besvikelse, frustration, irritation, alltid få ha det lugnt och skönt. Jag har berättat för min man hur jag känner och han förstår men säger att han måste sätta sina barn först så han kan inte lova att något kommer ändras men att han försöker tänka på det, och jag förstår det förstås. Är gravid och vet inte om det är gravidhormonerna som får mig att känna så här eller inte. Ni vars partner har barn sedan innan, känner ni så här också? Vad gör man åt känslorna?

Siden

Thu 12 Dec 2019 14:09

#161

Zarch skrev 2019-12-12 13:41:18 följande:

Jag tror att ämnet i sig är en het potatis för kan inte komma på en svårare familjekonstellation att få till på ett optimalt sätt där alla är normala och bidrar till en harmonisk dynamik.

Just därför kan det nog skapa viss frustration för dom som har haft det tufft i sina nybildade familjer eller hur man kallar det för när folk som aldrig upplevt detta vill knäppa en på näsan eller hur man ska kalla det.

Vill inte att det ska halshuggas åt något håll men ämnet i sig framkallar starka känslor hos många.

Om vi tar ett par andra familjekonstellationer där trådstartare ofta startar en tråd om problem i familjelivet: 1. Vi har den ensamma mamman som klagar över sin situation. Hon har svårt för att få livet att gå ihop. Ingen i tråden skriver till henne att hon borde ha vetat vad hon gav sig in på.

2. Vi har kärnfamiljen där kärleken och/eller sexlusten dött ut. Ts klagar på sin situation. Ingen i tråden skriver att hon minsann visste vad hon gav sig in på.

3. Vi har familjen med barn som har diagnoser, Ts klagar över sin situation, återigen: ingen i tråden skuldbelägger Ts, säger att hon borde vetat vad hon gav sig in på när hon valde ett liv med barn. Varför varför varför skuldbeläggs bonusmammor i denna utsträckning? Hur ska en barnlös bonusmamma någonsin kunna förstå vad ett liv med någon annans barn innebär i längden eller vad det innebär att bli gravid i en sådan konstellation? Förrän hon har prövat på det? Och varför varför tror folk som inte själva har varit bonusmammor att de har en aning om vad det innebär?

Anonym (jim)

Thu 12 Dec 2019 14:22

#162

Anonym (kulsa) skrev 2019-12-11 15:28:38 följande:

Nej, det är det inte. Jag skrev inget elakt och TS bad inte uttryckligen om råd från människor med erfarenhet av att vara bonusmamma.

Det är lite galet att anta att en mamma på sadistiskt vis försöker jävlas med och förstöra för en gravid kvinna (som dessutom tar hand om hennes barn varannan vecka) bara för att hon frågade sina barns pappa om han kunde ta barnen en kväll extra. Snacka om att måla fan på väggen helt i onödan. Om vi nu ska börja snacka respekt så vet jag inte om det är så respektfullt att sätta griller i huvudet på TS och måla upp biomamman som hennes fiende med så lite information att utgå ifrån.

Oj, du anar inte hur vanligt det är att den andra föräldern spårar ur när en graviditet är ett faktum och ett barn är på väg. Jag är ledsen att behöva berätta för dig. Jag önskar att jag kunde ge dig en förklaring på varför, för jag håller med om att det låter så osannolikt att man skulle vilja jävlas och förstöra för en gravid kvinna, men jag kan ju bara berätta om vad min barnmorska sa till mig när jag berättade för henne om vad min mans ex hade gjort, att hon hade hört så många gånger om hur ex började bete sig konstigt när ett barn var på väg. Och med det sagt så har jag alltså själv varit med om att hans ex betedde sig olämpligt när jag var höggravid och när barnet hade kommit.

Som sagt, jag önskar att jag kunde berätta för dig varför det är så, men jag tror inte det finns någon som vill berätta hur dom tänker när de börjar strula med samarbetet när ett barn är på väg. Och eftersom jag själv har varit utsatt så pratar jag gärna med andra som har varit utsatta och det finns hårresande historier. Men tyvärr, det verkar inte finnas någon som vill skriva en tråd på familjeliv som lyder "mitt ex ska snart få barn och jag bokade en resa lagom till att hon ska föda, utan att fråga mitt ex om det är okej att han tar barnet i två veckor". Såna trådar får vi ju tyvärr inte läsa. Det är synd för det hade varit intressant att läsa vad som pågår i deras huvuden.

Men jag håller med dig om att det är onödigt att måla upp den här mamman som ond för att hon ville gå ut EN kväll. Utifrån trådstarten skulle jag inte vilja påstå att den här mamman har en agenda. Men det är tyvärr inte galet att anta att ett ex börjar bete sig konstigt i och med graviditeten.

Anonym (jim)

Thu 12 Dec 2019 15:48

#163

Pope Joan II skrev 2019-12-12 09:44:55 följande:

Till vem riktar du det rådet? Du kanske borde vara lite mer precis när du viftar med pekpinnarna?

Och naturligtvis kan ts frånvaro bero på alla de insiktsfulla skäl du räknar upp, även om jag själv har en lite annan teori, "jim".

Är det bara jag, eller är det inte fult att göra ett inlägg med någon slags antydning om vad... ? och inte vilja säga rakt ut vad hon menar? En "lite annan teori", och sen sätter hon nicket som jag har använt här inom citationstecken. Någon annan som tycker att det är konstigt? Eller är det bara jag som tycker att det är konstigt?

Siden

Thu 12 Dec 2019 15:53

#164

Anonym (jim) skrev 2019-12-12 15:48:34 följande:

Är det bara jag, eller är det inte fult att göra ett inlägg med någon slags antydning om vad... ? och inte vilja säga rakt ut vad hon menar? En "lite annan teori", och sen sätter hon nicket som jag har använt här inom citationstecken. Någon annan som tycker att det är konstigt? Eller är det bara jag som tycker att det är konstigt?

Bry dig inte om det nicket, hon är vansinnigt begåvad på att argumentera skallen av folk på Fl :)

Zarch

Thu 12 Dec 2019 19:57

#165

Siden skrev 2019-12-12 14:09:34 följande:

Om vi tar ett par andra familjekonstellationer där trådstartare ofta startar en tråd om problem i familjelivet: 1. Vi har den ensamma mamman som klagar över sin situation. Hon har svårt för att få livet att gå ihop. Ingen i tråden skriver till henne att hon borde ha vetat vad hon gav sig in på.

2. Vi har kärnfamiljen där kärleken och/eller sexlusten dött ut. Ts klagar på sin situation. Ingen i tråden skriver att hon minsann visste vad hon gav sig in på.

3. Vi har familjen med barn som har diagnoser, Ts klagar över sin situation, återigen: ingen i tråden skuldbelägger Ts, säger att hon borde vetat vad hon gav sig in på när hon valde ett liv med barn. Varför varför varför skuldbeläggs bonusmammor i denna utsträckning? Hur ska en barnlös bonusmamma någonsin kunna förstå vad ett liv med någon annans barn innebär i längden eller vad det innebär att bli gravid i en sådan konstellation? Förrän hon har prövat på det? Och varför varför tror folk som inte själva har varit bonusmammor att de har en aning om vad det innebär?

Du har bra poänger här faktiskt och jag håller med. Ämnet berör och upprör från många håll och kanter.

Min personliga teori är att jag tror att orsaken till att många som själva inte har levt i bonusfamiljer yttrar sig avigt mot bonusmorsor (kallar det för det nu) är för att i naiva tanken så ser man framför sig en ansvarsfull fader med små söta barn som vill baka pepparkakor med pappas nya lärka på fredagskvällarna. Man menar inget illa med det men man har en romantiserad syn på den typen av familjebild. Man ser kanske inte riktigt framför sig gigantiska fågelungar som gapar PAPPA PAPPA 180 gånger på raken, ignorerar dig totalt och som kräver att få mat intryckt i sin käft trots att det snart är dags för dom att ta körkort va?

Samma gäller kommentarer som att du visste minsann vad du gav dig in på när du träffade en man med barn eller något liknande? Går inte att föra statistik på vilka som skriver ut sådana saker men många kan ju vara separerade morsor vars föredettingar har skaffat sig nya kvinnor och måhända fler barn på G. Det luktar liksom lite bitterhet och svartsjuka kan jag personligen tycka.

Ess

Thu 12 Dec 2019 21:13

#166

Zarch skrev 2019-12-12 19:57:37 följande:

Du har bra poänger här faktiskt och jag håller med. Ämnet berör och upprör från många håll och kanter.

Min personliga teori är att jag tror att orsaken till att många som själva inte har levt i bonusfamiljer yttrar sig avigt mot bonusmorsor (kallar det för det nu) är för att i naiva tanken så ser man framför sig en ansvarsfull fader med små söta barn som vill baka pepparkakor med pappas nya lärka på fredagskvällarna. Man menar inget illa med det men man har en romantiserad syn på den typen av familjebild. Man ser kanske inte riktigt framför sig gigantiska fågelungar som gapar PAPPA PAPPA 180 gånger på raken, ignorerar dig totalt och som kräver att få mat intryckt i sin käft trots att det snart är dags för dom att ta körkort va?

Samma gäller kommentarer som att du visste minsann vad du gav dig in på när du träffade en man med barn eller något liknande? Går inte att föra statistik på vilka som skriver ut sådana saker men många kan ju vara separerade morsor vars föredettingar har skaffat sig nya kvinnor och måhända fler barn på G. Det luktar liksom lite bitterhet och svartsjuka kan jag personligen tycka.

Håller med dig.
Jag kan fortfarande inte se en enda positiv sak med hans tidigare ungar, och jag har ändå haft snart 20 år på mig att hitta något.

Anonym (Bonusarna)

Thu 12 Dec 2019 21:55

#167

Anonym (P) skrev 2019-12-11 23:07:07 följande:

Men lägg ner. Tror knappast TS stör sig på dem och tycker de är i vägen. Men det är en jädra skillnad på en helg ensam som par och med bonusarna.

Folk som bara har bio-barn kanske inte fattar det. Det går inte att jämföra med att ha sina egna barn på heltid där båda parter är föräldrar till de barnen, än att hänga med barn du inte alls har det bandet till och som tyr sig till deras förälder bara.

Hallå vad pratar du om?? Jag HAR bonusar och 1 gemensamt barn. Om du tycker det är "skillnad" så får det stå för dig! Mina bonusar "tyr" sig inte bara till min sambo. Min bonusdotter tyr sig till mig. Vill ibland hellre prata med mig än med min sambo. Hon berättar saker som inte min sambo får veta. Jag tycker inte det är ngn "jäkla" skillnad när de är hemma VS "en mysig kväll med min sambo"!!!

Anonym (jim)

Thu 12 Dec 2019 21:59

#168

Anonym (Bonusarna) skrev 2019-12-12 21:55:52 följande:

Hallå vad pratar du om?? Jag HAR bonusar och 1 gemensamt barn. Om du tycker det är "skillnad" så får det stå för dig! Mina bonusar "tyr" sig inte bara till min sambo. Min bonusdotter tyr sig till mig. Vill ibland hellre prata med mig än med min sambo. Hon berättar saker som inte min sambo får veta. Jag tycker inte det är ngn "jäkla" skillnad när de är hemma VS "en mysig kväll med min sambo"!!!

Får jag lov att fråga: hade ni barn båda två in i relationen?

Anonym (Bonusarna)

Thu 12 Dec 2019 22:16

#169

Anonym (jim) skrev 2019-12-12 21:59:53 följande:

Får jag lov att fråga: hade ni barn båda två in i relationen?

Nej. Jag gick in i relationen utan barn. Mina bonusar var då 8 och 12 och är idag två fina ungdomar. För 7 månader sen fick vi ett gemensamt barn.

Anonym (P)

Thu 12 Dec 2019 22:48

#170

Anonym (Bonusarna) skrev 2019-12-12 22:16:57 följande:

Nej. Jag gick in i relationen utan barn. Mina bonusar var då 8 och 12 och är idag två fina ungdomar. För 7 månader sen fick vi ett gemensamt barn.

Ja du kan bara tänka som det ser ut för dig ja, så är det för en del...

Om man går in med barn båda två blir det såklart skillnad på mina barn och partners barn. En är "mamma" och den andre är en vuxen. Givetvis kan man ha en fin kontakt med barnen men mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa...

Om det är små barn är det mamma/pappa som gäller. Och det kräver rätt mycket logistik runt samvaron. Givetvis är det skillnad på en helg utan barn där man bara kan fokusera på varandra! Än att rådda med allt som behövs när barnen är små.

Lite skillnad om barnen är 8 och 12 när man blir ihop... De är mycket mer självgående då.

Mysiga barnfria helgen förstörd igen

INNEHÅLL