Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Du är alltså oenig med nicket Siden som menade att de som inte hade samma erfarenheter som TS om erfarenheten av att vara i bonusfamilj skulle hålla käften och inte uttala sig i tråden?

Anonym (Bonusarna) har ju annars verkligen förutsättningar som liknar TS , även om deras upplevelser av situationen och deras förhållningssätt skiljer sig.

Du själv verkar ju också bara kunna tänka som det ser ut för dig, så vad skiljer dig från (bonusarna)?

Jag har inte sagt nåt om siden. Jag tycker bara det är konstigt att säga att det är EXAKT SAMMA sak att va i en bonusfamilj som i en kärnfamilj. Det kan jag med säkerhet säga att det inte är. Det uppstår helt andra saker i varierande grad.

Det jag menar är att ett barn tar inte till sig en utomstående person "bara sådär". Det tar tid. Är ett barn ledset är det mamma/pappa som gäller.

Man kan inte inte bara armbåga sig in i den rollen som bousförälder att va som barnets egna förälder. Om det blir så utvecklas det över lång tid. Men kärleken kommer inte av sig själv som kärlek mellan barn/förälder. Det får man bygga upp.

Nja, jag har inte riktigt samma uppfattning ;)

Jag tror att små barn har lättare att ta in nya relationer. Har man levt med en vuxen person med en föräldraroll (nu pratar jag alltså om de "nya" som aktivt deltar i barnens liv och vardag) så länge man kan minnas blir det inte någon större skillnad på vem som är biologisk förälder.

Uppfattar dina inlägg som att det är du som har stora problem med att tänka att ngt kan vara annorlunda än hur man ajälv ser det. Du påstår väldigt mkt om hur det "är". Men sanningen är ju att det troligen ser olika ut i alla familjer, oavsett om det är kärnfamiljer eller bonusblandningar..

Just så :)

Min bonus ville kalla mig mamma, för "du är ju som en mamma" :)

Vi pratade om det ("du får kalla mig vad du vill men du har en mamma och hon kanske skulle bli ledsen" - anser att barnen skall få väöja själva men vara medvetna om vad deras val innebär - och "jag kommer alltid vara som en mamma om du vill att jag ska vara det"), och hon valde i slutändan att fortsätta kalla mig vid namn, men vi fick pratat om vilken relation HON ville att vi skulle (fortsätta) ha.

Det du beskriver är en fin bild av hur det kan vara, och i det här finns det en pappa och en mamma som inte har något emot att ni har den här relationen? Tack för att du delar med dig av denna fina bild men bara för att du har haft ögonblick som gjort att du trivdes i din "bonusfamilj" så betyder inte det att alla andra har det, eller hur? Och du vet väl lika väl som jag att det har egentligen inte så mycket att göra med vad du själv har gett i den här relationen, det har lika mycket att göra med vad pappan, mamman, dottern, omgivningen, har gett.

Jajemen! Är ju så man borde bemöta sina bonusar. Kan bli hur bra som helst:)

Jag antar inte att "alla" har det så här bra. Jag har haft stunder som varit tuffa och jobbiga som bomusfamilj. Men att se bonusbarn som att de förstör "mysiga kvällar" eller anklagar pappa för att inte ta hänsyn till sin nya sambo för att han tar hem barnen igen och säger "ja" till sina barn är ganska barnsligt.