Anonym (YB) skrev 2019-12-07 17:21:33 följande:
Vi skulle ha en lugn, mysig helg bara jag och min man. Men nej. Nu har han åkt iväg för att hämta barnen för mamman kom på att hon ville gå ut och äta och dricka med en kompis just idag. Slut på lugnet och myset innan det knappt hunnit börja. Byte sker egentligen på måndagar. De är här varannan vecka och jag tycker det är mer och mer frustrerande och jobbigt. Förra gången vi hade barnfria helgen hade ena barnet matcher i annan stad som mannen åkte och tittade på och på kvällen var han ute på krogen med kompisar. På vardagarna är han ofta och tittar på barnens träningar även när det inte är hans vecka och veckorna barnen är här hinner vi knappt säga hej till varandra känns det som. Kanske lite överdrivet men ändå, typ så. Känner mig mer och mer irriterad och vill bara ha min man och hemmet ifred men samtidigt förstår jag att jag är irrationell och att barnen såklart måste vara hans första prio. Detta börjar dock tära på mig och jag funderar oftare och oftare på hur det skulle vara att göra slut och flytta till eget boende för att slippa besvikelse, frustration, irritation, alltid få ha det lugnt och skönt. Jag har berättat för min man hur jag känner och han förstår men säger att han måste sätta sina barn först så han kan inte lova att något kommer ändras men att han försöker tänka på det, och jag förstår det förstås. Är gravid och vet inte om det är gravidhormonerna som får mig att känna så här eller inte. Ni vars partner har barn sedan innan, känner ni så här också? Vad gör man åt känslorna?
Fast oj vad många skäller på biomamman i tråden.
Vart står det att biomamman alltid lämpar över barnen på ts man.
Visst kan det vara så men så står det inte.
TS skriver och frågar om hur personer som träffar någon med barn sedan innan känner.
Hon skriver att denna helg ringde biomamman, förra gången det var barnfri helg var mannen iväg med ena barnet och var sen ute med kompisar.
Ingen skäller på han kompisar för att dom fick med mannen ut.
Sen skriver ts om att mannen är iväg på vardagarna på barnens aktiviteter även om det inte är hans barnvecka.
Vi vet inte om det är vanligt att han är ute med kompisar ofta eller sällan på sina barnfria helger, vi vet inte hur ofta biomamman ringer och ber mannen ta barnen, det ts skriver mest om är just att mannen ofta är iväg på barnens aktiviteter.
Jag uppfattar inte när jag läser ts att det är just biomamman som är problemet utan att mannen ofta är iväg på annat och att ts känner sig ensam just för att barnens aktiviteter tar mycket tid plus då att han som sagt en helg var ute med sina kompisar och denna helg då ts hoppades på mysig helg enbart hon och mannen blev besviken när han då sa ja till exet att ta barnen.
Vi har ju ingen aning om deras helger om han som sagt ofta går ut med kompisar, om exet ofta ber honom att ta barnen.
Kanske biomamman blev tillfrågad om hon ville gå ut med kompisar och visst hade kunnat be t ex sina föräldrar men vet att mannen hellre ser att dom är hos honom om hon ska göra något, kanske biomamman gör likadant tillbaka.
Men visst kan hon vara ett knepigt ex vem vet.
Det finns bra biomammor och bra bonusmammor på samma sätt som det finns knepiga bio resp bonusmammor.
Men det viktiga är ju kommunikationen mellan ts och hennes man, att dom lär sig att förstå hur bägge känner och tänker.
Man kan ju inte skylla läget på biomamman, om hon frågar sin exman och pappa till barnen om han kan ta barnen är det ju upp till honom att säga ja eller nej och prata med ts.
Om hon frågar om han kan ta barnen och han säger ja utan att fråga ts är det ju han som gör fel, är det biomammans sak att fråga sin ex man om han säger ja att du måste ju också fråga din nya fru?.
Han är väl en vuxen man som kan ta egna beslut.
Om jag frågar mina föräldrar, svärföräldrar, syskon osv om dom kan ta barnen en kväll utgår jag ifrån att dom svarar ja om dom kan och nej om dom inte kan.
Det är väl samma sak om man frågar sitt ex tillika barnens andra förälder om den kan ta barnen, man utgår väl då ifrån att personen svarar att ja det går eller nej det går inte.
Men som sagt jag uppfattar inte ts som om det enbart är biomamman det handlar om utan att mannen gör andra saker utan henne , hon skriver faktiskt mest om barnens aktiviteter och att barnen tar tid.
Då är det hon och mannen som behöver prata igenom om hur allt ska vara, tror inte mannen menar att lämna ts utanför men han tycker om att vara med på barnens aktiviteter, matcher mm, det är hans barn som han engagerar sig i och det är ju inte konstigt att ts inte är lika engagerad.
Men det visar ju också att mannen troligtvis kommer att var en lika engagerad pappa till deras kommande gemensamma barn och det är ju ett gott tecken.
Jag förstår ts situation, det är inte lätt att komma in i en familj men samtidigt verkar han ju vara en engagerad pappa.
Men ibland som just helger när han bestämmer att gå ut med kompisar eller säga ja till biomamman måste han lära sig att fråga hur ts ställer sig till det.
