Mysiga barnfria helgen förstörd igen

"Vad gör man av känslorna?" frågar du. Man gör inte av med känslorna. Känslorna finns där och de finns där av en anledning. Jag tror inte det handlar om gravidhormoner, jag tror att det handlar om att du just nu går igenom en av de största omställningarna i ditt liv. Det väcker nog många tankar och det är svårt att förutspå exakt vad det kommer att innebära att det kommer ett till barn in i det här, och vilken plats du och ditt barn kommer att ha i allt det här. Barnens matcher, exet som går ut helt plötsligt en helg, förväntningar man inte ens tänkt på att man har och krocken mellan dina egna förväntningar och din mans förväntningar. 
Reducera inte dig själv till att du har gravidhormoner. Börja i stället fundera på hur ni har det och vad du borde kunna förvänta dig i form av respekt, hänsyn, planering, både vad gäller hur han/dom planerar och i vilken mån du själv kan styra över ditt eget liv. 
Det är nog inte omöjligt att din man kör på lite som vanligt och inte tänker på att han behöver anpassa sig till vad som komma skall.

Jag tror ni behöver kommunicera mer. Säg att antingen fredag eller lördag veckan ni är barnfria vill du att ni planerar in er egentid som inget får ändra på - snart kommer ni ha barn tillsammans och då behöver er relation vara så stark som möjligt och ha många positiva minnen av er tillsammans för det är väldigt slitigt med en bebis. Er relation behöver kvalitetstid!

Jag tycker att det är jättebra att han engagerar sig i sina barn och i deras fritids/sportintressen, där kan det dra ut över veckorna och det är inte så mycket att säga något om.

Men att glädjas och höja honom till skyarna redan nu som superpappa? Tja, alltså jag går mot strömmen här och säger att jag tycker att TS ska tänka mer egoistiskt. Hon ska lägga fokus på sig själv och på att bana väg för sin egen bebis istället för att koncentrera sig så mycket på dom.

Vad mamman tänker och gör är inget som man kan påverka eller fokusera på men jag tycker att tajmingen är lite förutsägbar och hennes utsvävningar kom lite ?väl lägligt? och där ska TS vara på sin vakt. Ju mer barnen är hos pappan och hans flickvän desto mindre tid kommer han att ge till bebisen, det kan man räkna ut på en stjärt och det tror jag att morsan har tagit lite fasta på. Men nu är ju jag rätt så kritiskt lagd i min natur som anser att många är manipulativa. Hoppas faktiskt att jag har fel!

En sak till: det där med att bli särbo, har du möjlighet till eget boende och verkligen vill det så kör på det, då blir du mer autonom. Man måste inte bo ihop bara för att man väntar barn tillsammans. Jag tror du kan ha fördelar med det sen när barnet kommer också för då kan du styra mer så att hans barn inte måste vara med hela tiden, då kan du skapa ditt eget lugn och ro och själv välja när du vill släppa in nån. Det ska du ha rätt att göra ändå men du slipper kanske kämpa lika mycket över det. Jag tror man känner sig mindre ensam om man bor ensam än om man känner sig ensam när man bor med andra.

Det är inte okej. Om han hållit på likadant hela tiden så förstår jag inte varför du vill skaffa barn med honom.
Sätt er ner och diskutera igenom hela situationen. Hur har han tänkt nu när han får en bebis att ansvara för?
Ska han va borta lika mycket då?
Ska du ändå leva som ensamstående i förhållandet så kan du lika bra flytta och bli ensamstående på riktigt, så slipper du reta ihjäl dig på att hans tidigare unge och ex går före allt annat. 
Om du ska flytta så gör det innan barnet är fött för sen blir det mycket svårare.

Klart man kan säga nej till att ta dem extra. Hon får fixa annan barnvakt på sina veckor.
Finns ingen anledning att berätta för henne vad man ska göra utan bara säga tyvärr går det inte idag.

Vadå "knäppas på näsan"? Han är en pappa som tar hand om sina barn. Klarar man inte av att ens partner tar ansvar för sina barn bör man kanske inte gå in i ett förhållande med någon som redan är en förälder.

Men det handlar ju inte ens om mamman? Det är ju barnen som pappan prioriterar, inte exet.

På vilket sätt prioriterar han barnen när exet helt plötsligt bestämmer sig för att gå ut en kväll? Tänker du dig att hon hade lämnat dom ensamma hemma, försummat dom, dragit iväg och supit skallen av sig utan tillsyn för barnen? Tänker du dig en man som måste rädda sina barn ifrån deras dåliga mamma? 

Går man in i ett nytt förhållande så får man tänka på att den nya partnern prioriterar den barnfria tiden högre, annars får man välja att bo själv tills barnen flyttar ut.
Annars finns alternativet att välja en annan förälder, men då blir det ju jobbigt att få ihop allt. De flesta tror att det är sååå mycket enklare med en barnfri partner, eftersom ingen kan argumentera emot att deras barn är det viktigaste som finns och att allt ska läggas upp för att passa föräldern. Det märks ju väldigt tydligt på hans svar när ts säger till honom.
Nä fy fan för föräldrar som använder sina barn för att styra i förhållandet.

Samma gamla fraser om att hon visste vad hon gav sig in på och yada yada.

Nu är det ju som så att TS partner uppenbarligen också vill ha barn med henne och om allt går som det ska så kommer han ha ännu ett barn och ännu en morsa att laborera med eller hur man ska säga. Det går inte att negligera heller ska jag tala om.

Ska vi tala klarspråk så måste han ta diskussionen med henne också och inte bara köra sitt egna race. Skulle TS tröttna helt tex och vilja köra bitchstilen så borde hon kanske fixa sig en egen lägenhet, där kan han komma och bo med henne och sitt yngsta barn under dom veckor som hans andra barn är hos mamman. Då är det fullt fokus där och då finns det inga öppningar för några spontana helger för morsan att gå ut och festa för att han ska ta barnen under hennes vecka, då får hon snällt fixa barnvakt. Han får helt enkelt köra varannan veckas liv med båda sina olika familjer, ge avkall på sitt egna privatliv och blir tvungen att neka sina äldre barn en massa extratid utöver den vecka som är avsatt för just dom.

Det kanske är denna bag man ska köra om man som ny bonus eller styvmamma (eller vad det kallas för) blir överkörd och inte lyssnad på, det är inte helt dumt faktiskt.

Sedan får ju du tycka vad du vill om just detta. Men det kan väl vara en bra plan? Barnen i full fokus, dvs alla barnen då och det borde vara något som alla tycker är bra.