Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Fast oj vad många skäller på biomamman i tråden.

Vart står det  att biomamman alltid lämpar över barnen på ts man.

Visst kan det vara så men så står det inte.

TS skriver och frågar om hur personer som träffar någon  med barn sedan innan känner.

Hon skriver att denna helg ringde biomamman, förra gången det var barnfri helg var mannen iväg med ena barnet och var sen ute med kompisar.

Ingen skäller på han kompisar för att dom fick med mannen ut.

Sen skriver ts om att mannen är iväg på vardagarna på barnens aktiviteter även om det inte är hans barnvecka.

Vi vet inte om det är vanligt att han är ute med kompisar ofta eller sällan på sina barnfria helger, vi vet inte hur ofta biomamman ringer och ber mannen ta barnen, det ts skriver mest om är just att mannen ofta är iväg på barnens aktiviteter.

Jag uppfattar inte när jag läser ts att det är just biomamman som är problemet utan att mannen ofta är iväg på annat och att ts känner sig ensam just för att barnens aktiviteter tar mycket tid plus då att han som sagt en helg var ute med sina kompisar och denna helg då ts hoppades på mysig helg enbart hon och mannen blev besviken när han då sa ja till exet att ta barnen.

Vi har ju ingen aning om deras helger om han som sagt ofta går ut med kompisar, om exet ofta ber honom att ta barnen.

Kanske biomamman blev tillfrågad om hon ville gå ut med kompisar och visst hade kunnat be t ex sina föräldrar men vet att mannen hellre ser att dom är hos honom om hon ska göra något, kanske biomamman gör likadant tillbaka.

Men visst kan hon vara ett knepigt ex vem vet.

Det finns bra biomammor och bra bonusmammor på samma sätt som det finns knepiga bio resp bonusmammor.

Men det viktiga är ju kommunikationen mellan ts och hennes man, att dom lär sig att förstå hur bägge känner och tänker.

Man kan ju inte skylla läget på biomamman, om hon frågar sin exman och pappa till barnen om han kan ta barnen är det ju upp till honom att säga ja eller nej och prata med ts.

Om hon frågar om han kan ta barnen och han säger ja utan att fråga ts är det ju han som gör fel, är det biomammans sak att fråga sin ex man om han säger ja att du måste ju också fråga din nya fru?.

Han är väl en vuxen man som kan ta egna beslut.

Om jag frågar mina föräldrar, svärföräldrar, syskon osv om dom kan ta barnen en kväll utgår jag ifrån att dom svarar ja om dom kan och nej om dom inte kan.

Det är väl samma sak om man frågar sitt ex tillika barnens andra förälder om den kan ta barnen, man utgår väl då ifrån att personen svarar att ja det går eller nej det går inte.

Men som sagt jag uppfattar inte ts som om det enbart är biomamman det handlar om utan att mannen gör andra saker utan henne , hon skriver faktiskt mest om barnens aktiviteter och att barnen tar tid.

Då är det hon och mannen som behöver prata igenom om hur allt ska vara, tror inte mannen menar att lämna ts utanför men han tycker om att vara med på barnens aktiviteter, matcher mm, det är hans barn som han engagerar sig i och det är ju inte konstigt att ts inte är lika engagerad.

Men det visar ju också att mannen troligtvis kommer att var en lika engagerad pappa till deras kommande gemensamma barn och det är ju ett gott tecken.

Jag förstår ts situation, det är inte lätt att komma in i en familj men samtidigt verkar han ju vara en engagerad pappa.

Men ibland som just helger när han bestämmer att gå ut med kompisar eller säga ja till biomamman måste han lära sig att fråga hur ts ställer sig till det.

Ja du kan bara tänka som det ser ut för dig ja, så är det för en del...

Om man går in med barn båda två blir det såklart skillnad på mina barn och partners barn. En är "mamma" och den andre är en vuxen. Givetvis kan man ha en fin kontakt med barnen men mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa...

Om det är små barn är det mamma/pappa som gäller. Och det kräver rätt mycket logistik runt samvaron. Givetvis är det skillnad på en helg utan barn där man bara kan fokusera på varandra! Än att rådda med allt som behövs när barnen är små.

Lite skillnad om barnen är 8 och 12 när man blir ihop... De är mycket mer självgående då.

Jag har inte sagt nåt om siden. Jag tycker bara det är konstigt att säga att det är EXAKT SAMMA sak att va i en bonusfamilj som i en kärnfamilj. Det kan jag med säkerhet säga att det inte är. Det uppstår helt andra saker i varierande grad.

Det jag menar är att ett barn tar inte till sig en utomstående person "bara sådär". Det tar tid. Är ett barn ledset är det mamma/pappa som gäller.

Man kan inte inte bara armbåga sig in i den rollen som bousförälder att va som barnets egna förälder. Om det blir så utvecklas det över lång tid. Men kärleken kommer inte av sig själv som kärlek mellan barn/förälder. Det får man bygga upp.