Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Grattis till alla nya plus! Och till er som inte plussat än, hang in there, stor styrkekram!
Ni som nu blivit gravida igen efter MA/MF. Hur hanterar ni rädslan över att det ska hända igen? Jag är idag i vecka 4+2, fått ett tidigt ultraljud 9+1. Känns som ååååååår bort. Försöker som sagt finna mig i att tills motsatsen är bevisad så väntar jag ett barn nu, inte ett missfall... men oron och rädslan finns ju alltid där. Tittar ner i trosorna flera ggr per dag och i toan varje gång jag sätter mig där.
Det är skitsvårt..i början fick jag tänka bara en dag framåt i taget, när jag vaknade och allt verkade bra tänkte jag att idag, just idag är jag gravid och får njuta av det, morgondagen vet man ingenting om. Vågade inte tänka framåt eller planera. Men sakta sakta efter man sett ett hjärta slå på första VUL vågar man hoppas lite lite mer, andra VUL ytterligare lite osv.
Nu har vi precis börjat berätta för omgivningen, går inte dölja längre 
det är läskigt och lite jobbigt och helt plötsligt blir det så verkligt och stort när man inte är ensamma om det.. och fortfarande tittar jag på pappret varje gång jag varit på toa om det är nåt rött, den rädslan kommer nog sitta i långt fram, kanske hela vägen. Är v 14+2 idag...
Jag har samma rädsla... Men det är ju ingenting mer man kan göra än att vänta och hoppas....
Jag har själv vul 12 juli, när jag är i 8+4, vilket är ganska exact när mitt ma började. Men slår hjärtat då och allt är bra kommer jag pusta ut... Mitt embryo dog nog någon eller några veckor innan kroppen märkte det sist...
Det är skitsvårt..i början fick jag tänka bara en dag framåt i taget, när jag vaknade och allt verkade bra tänkte jag att idag, just idag är jag gravid och får njuta av det, morgondagen vet man ingenting om. Vågade inte tänka framåt eller planera. Men sakta sakta efter man sett ett hjärta slå på första VUL vågar man hoppas lite lite mer, andra VUL ytterligare lite osv.
Nu har vi precis börjat berätta för omgivningen, går inte dölja längre det är läskigt och lite jobbigt och helt plötsligt blir det så verkligt och stort när man inte är ensamma om det.. och fortfarande tittar jag på pappret varje gång jag varit på toa om det är nåt rött, den rädslan kommer nog sitta i långt fram, kanske hela vägen. Är v 14+2 idag...
Det är skitsvårt..i början fick jag tänka bara en dag framåt i taget, när jag vaknade och allt verkade bra tänkte jag att idag, just idag är jag gravid och får njuta av det, morgondagen vet man ingenting om. Vågade inte tänka framåt eller planera. Men sakta sakta efter man sett ett hjärta slå på första VUL vågar man hoppas lite lite mer, andra VUL ytterligare lite osv.
Nu har vi precis börjat berätta för omgivningen, går inte dölja längre det är läskigt och lite jobbigt och helt plötsligt blir det så verkligt och stort när man inte är ensamma om det.. och fortfarande tittar jag på pappret varje gång jag varit på toa om det är nåt rött, den rädslan kommer nog sitta i långt fram, kanske hela vägen. Är v 14+2 idag...
Vi såg vår lilla v 7+3 sist, sen var det ett hopp fram till KUB då den visade sig vara död, hade dött på 12+2 mätte de till, så bara några dagar innan UL. Hade varken ont eller blödningar så ingen misstanke om att nåt var fel...
Så denna gång gjorde vi VUL 8+1 och sen 10+1 i samband med NIPT, sen fick jag ett på min inskrivning v 12+2 pga min oro, samma dag som den lilla hade somnat sist så det var en svår dag men kändes jätteskönt få se liten sprattla då. Så för mig har det varit skönt att ta fler UL privat denna gången. Nu känner jag liten peta och jag lyssnar med min doppler, så UL känns inte lika viktigt nu när jag kan höra hjärtat. Så får vänta till RUL nu.
Klart det ska gå bra för er denna gången 
Grattis till alla nya plus! Och till er som inte plussat än, hang in there, stor styrkekram!
Ni som nu blivit gravida igen efter MA/MF. Hur hanterar ni rädslan över att det ska hända igen? Jag är idag i vecka 4+2, fått ett tidigt ultraljud 9+1. Känns som ååååååår bort. Försöker som sagt finna mig i att tills motsatsen är bevisad så väntar jag ett barn nu, inte ett missfall... men oron och rädslan finns ju alltid där. Tittar ner i trosorna flera ggr per dag och i toan varje gång jag sätter mig där.
Hur tänker ni kring extra kontroller sen när ni haf blivit gravida igen? Jag har precis haft ett MA och förstår inte hur jag ska orka gå igenom all oro... hur gör man? Förutsatt att man lyckas bli gravid igen då.
Jag var (trodde) jag, gravid i vecka 11. En dag började jag blöda lite, läst att de är rätt vanligt. Men ringde ändå gyn. Efter 6 timmar i väntrummet visade det sig att det inte ens fanns ett foster. Navelsträng och fostersäck hade utvecklats, men fostret hade tillbaka bildats. Jag blev så chokad att jag bara gick därifrån utan att säga något. Mitt andra missfall :.( Är så ledsen. Sen blödde jag ut bit av navelsträng och hela biten.
Hörni...jag känner mig oroad ikväll. Plussade i tisdags efter mitt missfall i april. I en veckas tid har jag känt av starkt illamående på kvällarna och har behövt äta något typ en gång i timmen för att inte må illa. Varken ikväll eller igårkväll har jag känt av något illamående, det bara försvann sådär! Är exakt i samma vecka nu som när jag fick missfall sist så nu är jag livrädd :(
Fick missfall i slutet av april, och alla gravsymptom försvann direkt.
Nu har exakt alla symptom kommit tillbaka igen men gravtesten visar negativt. Ingen mens kommer. Har någon annan med missfall vart med om hormoner som spökat på detta sätt efteråt?
Jag har ev en polyp eller rester kvar enligt ul så läkaren sa att jag skulle vänta en mens med att försöka igen.. Kanske kan man få gravsymptom av polyper?
(Ursäkta att jag hoppar in med ett helt annat spår btw, hoppas ni andra får svar från någon som vet.. <3 Beklagar era mf!)
Hur tänker ni kring extra kontroller sen när ni haf blivit gravida igen? Jag har precis haft ett MA och förstår inte hur jag ska orka gå igenom all oro... hur gör man? Förutsatt att man lyckas bli gravid igen då.