Anonym (Så olycklig..)

Äldre 6 Nov 17:40

142 svar

Pappan ska jobba utomlands och dumpar över fullt ansvar på mig! MOT MIN VILJA!

Behöver råd och hjälp asap! För att göra en lång historia kort.
Pappan och mamman och 14 månaders barn bor i mellanstor stad i Sverige. Pappa har fast anställning och mamman likaså. Barnet ska snart skolas in på förskola. Pappan är mycket missnöjd med sitt jobb och har fått erbjudande om ett nytt riskabelt jobb i Afghanistan som innebär 6 veckors jobb, 6 veckor ledigt i ett år sammanlagt.

Mamman ska precis påbörja sitt nya jobb med allt vad det innebär och hon är glad och förväntansfull över detta. Hon har haft en tuff graviditet och förlossningsdepression och har tyckt livet med småbarn varit oerhört jobbigt och tufft och har istället velat jobba och har gjort det deltid sedan barnet var 6 månader. Hon är och har aldrig varit en bullmamma som vill vara hemma med sitt barn i flertalet år (inget dömande för de som vill det)

Nu säger pappan att han ska ta jobbet i Afghanistan. Lämna mamman ensam med heltidsjobb och fullt ansvar för barn i 6 veckor i stöten. Mamman har förutom heltidsarbete även cirka 2 timmars pendling per dag. Mamman bryter ihop och vägrar, men pappan anser sig har rätten på sin sida. Han måste göra detta.

Vad har mamman för rättigheter? Kan en förälder bara dumpa över sitt barn och lämna allt ansvar bara sådär? Kan sägas att det inte finns någon form av nära släktingar som kan hjälpa till utan mamman är helt ensam...

Mamman kommer inte orka vara heltidsarbetande, pendla, ta ansvar för barnet i 6 veckor sammanlagt i 1 år....

Mamman är en mycket bra mamma när hon får arbeta och tid för återhämtning. Då är hon toppen. Men fullt ansvar knäcker henne totalt och hon har lidit av depression och ångest till och från under många år. Dock mår hon bra när hon får jobba, hålla igång och har tid för återhämtning. När barnet (oplanerat) kom till så diskuterade mamman och pappan en eventuell framtida separation (de är båda ganska krassa och ser till skilsmässostatistiken) och då var de helt på det klara att de har 50% ansvar/rättighet till barnet.

Hur ska mamman göra? Finns det någon laglig rätt att bara sticka från sitt barn? Pappan har ju fast tjänst i Sverige och behöver inte ta tjänsten i Afghanistan pga. arbetsbrist?

Snälla, hjälp en desperat mamma. Jag ser till mitt barns väl och ve. Hen måste må bra och hen har en skör mamma som inte kommer vara en bra mamma med fullt ansvar. Hen förtjänar ansvarstagande och kärlek från båda föräldrarna...inte en mentalt instabil mamma som vill hoppa ut genom fönstret.

Anonym (Så olycklig..) Trådstartaren

Äldre 8 Nov 12:13

#91

OBS! Länkarna jag bifogade går inte att öppna direkt märker jag! Då kommer ni till fel artiklar.

Ni får helt enkelt kopiera länken "för hand" och klistra in i ett nytt fönster. Då ska det funka!

Anonym (malena)

Äldre 8 Nov 15:43

#92

Tyvärr verkar fortfarande inte länkarna fungera, även om man klistrar in dem manuellt i adressraden.

Jag håller med dig och förstår verkligen inte de personer här som tycker det är rimligt att komma och gå som man behagar ur en ettårings liv. Jag har som sagt sett hur vår ettåring reagerade på att hans pappa, som han har en stark anknytning till, låg inlagd på sjukhus utan möjlighet att ses på flera veckor. Jag förstår att du låter arg för när jag tänker på hur folk bagatelliserar en sådan separation här blir jag också arg, och väldigt ledsen.

Jag vet att det låter drastiskt men skulle det gå att undersöka möjligheten att få ensam vårdnad och lite mer begränsat umgänge för pappan? Just för att undvika de här uppslitande separationerna gång på gång? Naturligtvis bör de ju få träffas när han är i landet men att låta barnet anknyta starkt gång på gång för att sedan försvinna långa perioder är ju inget annat än psykologisk misshandel. Om han sen faktiskt vill ta en föräldraroll i framtiden, för det är ju faktiskt så att han hoppar av från den nu vilket jag hoppas han inser, så kan man ju långsamt börja bygga en relation då med mål om varannan vecka. (Men vilket tungt lass för dig att dra om det blir så, speciellt med tanke på att du verkar sakna annan stöttning.)

Jag utgår nästan från att ni kommer separera om han åker. För dig är de viktigt med ett familjeliv tillsammans och han väljer att bara avsluta det utan ditt samtycke. Att det finns sådana här människor! Stackars stackars barn.

Ta hand om er! (Och med er menar jag naturligtvis dig och ditt barn, inte pappan)

Centurione

Äldre 8 Nov 15:51

#93

Rent spontant tänker jag, att män i alla tider har rest ut i världen som krigare, sjömän, upptäcksresande o.s.v. - och deras fruar har fått stanna hemma och ta hand om barnen och hålla ställningarna i hemlandet. Du är alltså inte den första i världshistorien, om det nu blir så, och hans önskan att åka är inte på något sätt märklig.

Jag kan tycka att det är synd om du förstör detta för honom, om det är viktigt för hans karriär. ÄR det det, så kommer ju även du och dina barn I LÄNGDEN ha glädje av att han får åka, eftersom det kommer att ge er högre socioekonomisk status, och i förlängningen bättre framtidsmöjligheter för barnen.

MEN sedan kan det ju finnas väldigt speciella skäl som talar emot det, t.ex. att du är sjuklig och saknar all avlastning, och absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn själv. Då går ju det före förstås, för han kan ju inte lämna sitt barn med en person som kanske inte kan ta hand om det.

modsey

Äldre 9 Nov 00:38

#94

Centurione skrev 2014-11-08 15:51:00 följande:

Rent spontant tänker jag, att män i alla tider har rest ut i världen som krigare, sjömän, upptäcksresande o.s.v. - och deras fruar har fått stanna hemma och ta hand om barnen och hålla ställningarna i hemlandet. Du är alltså inte den första i världshistorien, om det nu blir så, och hans önskan att åka är inte på något sätt märklig.

Jag kan tycka att det är synd om du förstör detta för honom, om det är viktigt för hans karriär. ÄR det det, så kommer ju även du och dina barn I LÄNGDEN ha glädje av att han får åka, eftersom det kommer att ge er högre socioekonomisk status, och i förlängningen bättre framtidsmöjligheter för barnen.

MEN sedan kan det ju finnas väldigt speciella skäl som talar emot det, t.ex. att du är sjuklig och saknar all avlastning, och absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn själv. Då går ju det före förstås, för han kan ju inte lämna sitt barn med en person som kanske inte kan ta hand om det.

Hur löser men det om man både som pappa o mamma vill ut och förverkliga sig själv i världen?

Säg att jag vill jobba i Liberia med Ebolan och min man vill vara med och utforma ett område i Texas som han brinner för. Lika mycket som jag för att förhindra Ebolan...vem av oss har liksom mest rätt att lämna vardagens ansvar?

Anonym (Zora)

Äldre 9 Nov 07:49

#95

Centurione skrev 2014-11-08 15:51:00 följande:

Rent spontant tänker jag, att män i alla tider har rest ut i världen som krigare, sjömän, upptäcksresande o.s.v. - och deras fruar har fått stanna hemma och ta hand om barnen och hålla ställningarna i hemlandet. Du är alltså inte den första i världshistorien, om det nu blir så, och hans önskan att åka är inte på något sätt märklig.

Jag kan tycka att det är synd om du förstör detta för honom, om det är viktigt för hans karriär. ÄR det det, så kommer ju även du och dina barn I LÄNGDEN ha glädje av att han får åka, eftersom det kommer att ge er högre socioekonomisk status, och i förlängningen bättre framtidsmöjligheter för barnen.

MEN sedan kan det ju finnas väldigt speciella skäl som talar emot det, t.ex. att du är sjuklig och saknar all avlastning, och absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn själv. Då går ju det före förstås, för han kan ju inte lämna sitt barn med en person som kanske inte kan ta hand om det.

Ja, män har i alla tider skitit i att ta hand om sina barn! Låt dem fortsätta med det för guds skull!

Kvinnor har i alla tider, innan modern tid, ej haft rösträtt och varit mannens egendom, låt oss ha det så. Det var ju så bra förr!

Anonym (J)

Äldre 9 Nov 07:56

#96

Anonym (Z) skrev 2014-11-08 10:42:41 följande:

Men om mamman också vill sticka utomlands och jobba då, vem tar hand om barnen då i 6 veckor i stöten? För det gäller väl inte bara pappan att man "har rätt att sticka hur mycket man vill eller jobba utomlands"?

om en av föräldrarna vägrar ta hand om barnet faller ansvaret på den andra föräldern.
om båda vägrar, så går samhället in och placerar barnen i fosterhem.

Så ser det ut enligt samhällets premisser, sen att jag tycker att moraliskt är det lika jävla illa oavsett vem som lämnar barnet.
Det finns få saker man måste här i livet, men att ta hand om dom barn man satt till världen anser jag vara ett av dom saker man bara ska göra. (under normala omständigheter)

Anonym (J)

Äldre 9 Nov 08:01

#97

Centurione skrev 2014-11-08 15:51:00 följande:

Rent spontant tänker jag, att män i alla tider har rest ut i världen som krigare, sjömän, upptäcksresande o.s.v. - och deras fruar har fått stanna hemma och ta hand om barnen och hålla ställningarna i hemlandet. Du är alltså inte den första i världshistorien, om det nu blir så, och hans önskan att åka är inte på något sätt märklig.

Jag kan tycka att det är synd om du förstör detta för honom, om det är viktigt för hans karriär. ÄR det det, så kommer ju även du och dina barn I LÄNGDEN ha glädje av att han får åka, eftersom det kommer att ge er högre socioekonomisk status, och i förlängningen bättre framtidsmöjligheter för barnen.

MEN sedan kan det ju finnas väldigt speciella skäl som talar emot det, t.ex. att du är sjuklig och saknar all avlastning, och absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn själv. Då går ju det före förstås, för han kan ju inte lämna sitt barn med en person som kanske inte kan ta hand om det.

Fast det du säger saknar relevans.
Vi är inte bara biologi, vi har också ett förnuft och en hjärna vi kan använda,
Vi behöver inte följa vår biologi slaviskt, i så fall skulle vi fortfarande slita maten ur händerna på varandra när vi är hungriga, Män skulle släpa med sig kvinnor hem och våldta som dom hade lust. Oäkta barn skulle läggas ut i skogen till vargarna och ingen skulle betala sina räkningar.
Nog har vi kommit lite längre än så va?

Anonym (m)

Äldre 9 Nov 08:38

#98

Drottningen70 skrev 2014-11-08 11:39:52 följande:

Pappan är ett egoistiskt as, inte tu tal om saken. Samtidigt så är moderns inställning märkligt. Vaddå inte orkar ta ensamt ansvar sex veckor i sträck? Om pappan försvann helt då? Dog? Vad gör man då? När man skaffar barn måste man utgå ifrån att man har 100% ansvar för dem.

Håller med om att man bör vara beredd på risken att vara ensam med barnet i alla fall under vissa perioder. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att om det hade varit en mamma till en ettåring som velat sticka iväg och jobba i Afghanistan hade det hetat att hon var en dålig mamma som inte borde skaffat barn om hon kunde tänka sig att åka ifrån barnet så länge, medan pappan hade fått alla sympatier.

Drottningen70

Äldre 9 Nov 08:44

#99

Centurione skrev 2014-11-08 15:51:00 följande:

Rent spontant tänker jag, att män i alla tider har rest ut i världen som krigare, sjömän, upptäcksresande o.s.v. - och deras fruar har fått stanna hemma och ta hand om barnen och hålla ställningarna i hemlandet. Du är alltså inte den första i världshistorien, om det nu blir så, och hans önskan att åka är inte på något sätt märklig.

Jag kan tycka att det är synd om du förstör detta för honom, om det är viktigt för hans karriär. ÄR det det, så kommer ju även du och dina barn I LÄNGDEN ha glädje av att han får åka, eftersom det kommer att ge er högre socioekonomisk status, och i förlängningen bättre framtidsmöjligheter för barnen.

MEN sedan kan det ju finnas väldigt speciella skäl som talar emot det, t.ex. att du är sjuklig och saknar all avlastning, och absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn själv. Då går ju det före förstås, för han kan ju inte lämna sitt barn med en person som kanske inte kan ta hand om det.

Rent spontant tänker jag här: GODEGUD FINNS DET FOLK UTANFÖR TALIBANBERGEN SOM FORTFARANDE RESONERAR SÅ HÄR??

Ja det har i "alla tider" funnits män som mestadels vistats borta från familj och barn, precis som det i ALLA TIDER funnits kvinnor som är jävligt missnöjda med den situationen men som inte kunnat göra nåt åt saken eftersom de var ekonomiskt beroende av männen och inte hade några rättigheter i samhället. Men så är det som bekant inte idag.

Så nej det behövs inte "väldigt speciella skäl så som sjukdom" för att förvänta sig att barnafadern delar ansvaret och vården för barnet, det är dagens norm.

Anonym (snurr)

Äldre 9 Nov 09:18

#100

Drottningen70 skrev 2014-11-09 08:44:51 följande:

Rent spontant tänker jag här: GODEGUD FINNS DET FOLK UTANFÖR TALIBANBERGEN SOM FORTFARANDE RESONERAR SÅ HÄR??

Ja det har i "alla tider" funnits män som mestadels vistats borta från familj och barn, precis som det i ALLA TIDER funnits kvinnor som är jävligt missnöjda med den situationen men som inte kunnat göra nåt åt saken eftersom de var ekonomiskt beroende av männen och inte hade några rättigheter i samhället. Men så är det som bekant inte idag.

Så nej det behövs inte "väldigt speciella skäl så som sjukdom" för att förvänta sig att barnafadern delar ansvaret och vården för barnet, det är dagens norm.

Håller med. Och ännu märkligare är det att så många föräldrar som är gifta/sambos inte delar föräldraledigheten 50/50.

Pappan ska jobba utomlands och dumpar över fullt ansvar på mig! MOT MIN VILJA!

INNEHÅLL