Anonym (Så olycklig..)

Äldre 6 Nov 17:40

142 svar

Pappan ska jobba utomlands och dumpar över fullt ansvar på mig! MOT MIN VILJA!

Behöver råd och hjälp asap! För att göra en lång historia kort.
Pappan och mamman och 14 månaders barn bor i mellanstor stad i Sverige. Pappa har fast anställning och mamman likaså. Barnet ska snart skolas in på förskola. Pappan är mycket missnöjd med sitt jobb och har fått erbjudande om ett nytt riskabelt jobb i Afghanistan som innebär 6 veckors jobb, 6 veckor ledigt i ett år sammanlagt.

Mamman ska precis påbörja sitt nya jobb med allt vad det innebär och hon är glad och förväntansfull över detta. Hon har haft en tuff graviditet och förlossningsdepression och har tyckt livet med småbarn varit oerhört jobbigt och tufft och har istället velat jobba och har gjort det deltid sedan barnet var 6 månader. Hon är och har aldrig varit en bullmamma som vill vara hemma med sitt barn i flertalet år (inget dömande för de som vill det)

Nu säger pappan att han ska ta jobbet i Afghanistan. Lämna mamman ensam med heltidsjobb och fullt ansvar för barn i 6 veckor i stöten. Mamman har förutom heltidsarbete även cirka 2 timmars pendling per dag. Mamman bryter ihop och vägrar, men pappan anser sig har rätten på sin sida. Han måste göra detta.

Vad har mamman för rättigheter? Kan en förälder bara dumpa över sitt barn och lämna allt ansvar bara sådär? Kan sägas att det inte finns någon form av nära släktingar som kan hjälpa till utan mamman är helt ensam...

Mamman kommer inte orka vara heltidsarbetande, pendla, ta ansvar för barnet i 6 veckor sammanlagt i 1 år....

Mamman är en mycket bra mamma när hon får arbeta och tid för återhämtning. Då är hon toppen. Men fullt ansvar knäcker henne totalt och hon har lidit av depression och ångest till och från under många år. Dock mår hon bra när hon får jobba, hålla igång och har tid för återhämtning. När barnet (oplanerat) kom till så diskuterade mamman och pappan en eventuell framtida separation (de är båda ganska krassa och ser till skilsmässostatistiken) och då var de helt på det klara att de har 50% ansvar/rättighet till barnet.

Hur ska mamman göra? Finns det någon laglig rätt att bara sticka från sitt barn? Pappan har ju fast tjänst i Sverige och behöver inte ta tjänsten i Afghanistan pga. arbetsbrist?

Snälla, hjälp en desperat mamma. Jag ser till mitt barns väl och ve. Hen måste må bra och hen har en skör mamma som inte kommer vara en bra mamma med fullt ansvar. Hen förtjänar ansvarstagande och kärlek från båda föräldrarna...inte en mentalt instabil mamma som vill hoppa ut genom fönstret.

Anonym (m)

Äldre 9 Nov 12:36

#121

Anonym (a) skrev 2014-11-09 11:52:16 följande:

och ändå har vi ett land med världens starkaste ekonomier , märkligt

Ja, och Grekland och Spanien är inte precis kända för att vara jämställda länder, ändå är det de som är Europas ekonomiska krishärdar.

Anonym (a)

Äldre 9 Nov 12:43

#122

Anonym (m) skrev 2014-11-09 12:36:03 följande:

Ja, och Grekland och Spanien är inte precis kända för att vara jämställda länder, ändå är det de som är Europas ekonomiska krishärdar.

japp, lägger till Portugal, Italien, Frankrike också som har skakiga ekonomiska förhållanden och där vi är mer jämställda. Men visst de skapar kanske konst och skriver vacker musik i högre grad än vi. Eller gör de?

nevermind

Äldre 9 Nov 22:14

#123

Lämna honom TS. Allt verkar skit, han verkar skit.

Lady Godiva

Äldre 9 Nov 22:29

#124

Anonym (Z) skrev 2014-11-08 10:47:01 följande:

Om TS vill ta ett jobb utomlands hon med då? Och vara borta 6 h/gång, vad händer då? Är mannen lika egoistisk då om han hindrar henne? Ska barnet till barnhem, för bägge har faktiskt rätt till att göra som den vill? Nej, barn har rätt till sina föräldrar. Jag tycker det är pappan som är otroligt egoistisk i detta fall. Han är den som längtade mest efter barn och TS ställde sina krav som han gick med på trots att hon var rädd att de inte skulle klara det. Vad gör han sen? Han skiter i allt han lovat och drar ändå. Fy fan vad taskigt gjort.

Tar TS ett jobb utomlands nu, när hennes man ska jobba utomlands, är hon inte vidare smart. Någon måste vara hemma med barnet, just nu måste det bli hon. När han är klar med sin utlandstjänstgöring får hon göra som hon vill.

Jag tycker inte man kan kräva att folk ska hålla löften som givits åratal tidigare, förutsättningar förändras och nya omständigheter uppstår som gör att man kanske blir tvungen att bryta löftet. Man ska över huvud taget inte ge sådana löften som han gjorde, och framför allt kan man inte kräva att en människa aldrig någonsin ska få ändra sig när det gäller vissa saker. De var naiva båda två.

Nu handlar det om ett sketet år, i praktiken ett halvår. Inget att bråka så förfärligt om.

Ja usch vilken egoistisk karl, som vill få ordning på sin och därmed familjens ekonomi. Att han inte skäms...

När jag vill ha din åsikt ska jag ge dig den.

Lady Godiva

Äldre 9 Nov 22:31

#125

Anonym (Så olycklig..) skrev 2014-11-08 12:07:35 följande:

Tack för en del konstruktiva svar! Jag vill räta ut några frågetecken som dock vissa personer skriver som faktiska faktum...Jag ber läsarna att NOGA läsa vad jag skriver....

Gällande att jag lånar ut pengar till pappan:

Jag är villig att låna ut mina sparpengar för att han ska kunna lösa sina kreditskulder. Ska jag ge bort dessa pengar i gåva som någon bitter person föreslog? Eh, sällan Stellan!!!! Jag har arbetat hårt för dessa pengar, sparat, satt in på aktier och obligationer, rensat mina förråd, sålt av bara för att kunna ha en buffert.

Det jag föreslår är att han betalar tillbaka i lugn takt (något inte banker erbjuder). Vi har båda haft en riktigt dålig ekonomi tillsammans sen barnet kom då vi båda jobbar deltid och tar ut föräldrapenning. Om båda jobbar heltid (i Sverige) kommer vi ha cirka 15 0000 kr mer per månad att röra oss med.

Pappans kreditskulder uppstod när han köpte en bil som inte han hade råd med. Jag har erbjudit honom att sälja bilen, lösa sina värsta skulder. Jag erbjuder mig att casha en ny men betydligt enklare bil. Dvs. INGA bilskulder whatsoever. Efter att pappans kreditskulder är ordnade (vilket de kommer bli om han säljer bilen) så kan han chippa in pengar varje månad till resten av skulderna då vi kommer få en bättre ekonomi när vi skippar föräldrapenningen. Den beräknade skuldsaneringen kommer då ta cirka 2 år. Pappan har även blivit erbjuden att klättra i den Myndighet som han nu jobbar vid vilket kommer generera cirka 3000 kr mer i lön. Så 18 000 kr mer varje månad.

Gällande anknytning till barnet (snälla läs igenom NOGA, NOGA):

Kära Miss Godiva (eller vad du nu kallar dig). Du har antingen inga barn själv (men antagligen en massa katter och det är inte samma sak, host, host), är lågutbildad och/eller icke allmänbildad eller bara rent hjärtlös. Studier (dvs. VETENSKAP och FORSKNING) visar att barn som har god anknytning till sina föräldrar i låg ålder (dvs. typ 0-2 års ålder) lider väldigt mycket av att en sådan viktig person i deras liv försvinner och kommer tillbaka, försvinner och kommer tillbaka. Barnpsykologer menar till och med att om man vet med sig att den ena föräldern kommer frånvara när barnet blir lite större, så är det bättre att den föräldern MEDVETET INTE ANKNYTER TILL BARNET! Dvs. då finns det ingen nära relation att bryta. Du är så infernaliskt dåligt påläst/erfaren om barn, psykologi och tidsuppfattning (dumhet och ignorans triggar mig något enormt och du besitter båda karaktärsdrag genom din imbecilla påståenden att 6 veckor av ett barns liv är som 2 dagar...eh, kanske för dina katter..).

Läs vad denna Barnpsykolog har att säga om saken (dvs.LÄS...inte scrolla för sakens skull):

I denna artikel handlar frånvaron från barnet om 1 vecka....

www.psykologiguiden.se/www/pages/&PSQ=729

Denna artikel handlar om att minimera anknytningen för att inte skada barnet vid planerad frånvaro:

www.psykologiguiden.se/www/pages/&PSQ=1190

Denna artikel handlar om att barn och tidperspektiv samt ständiga uppbrott och återföreningar tär mer än om en förälder till exempel dör...

www.psykologiguiden.se/www/pages/&PSQ=8365

Gällande att låta pappan förverkliga sig själv och sina drömmar:

Jag kommer gladeligen låta min sambo och pappan till vårt barn jobba utomlands i framtiden. Då kommer han kunna betala slutsumman av de pengar han fått låna av mig om han inte redan har hunnit med det. Men inte nu. Inte när flickan är så liten och under dessa krävande förhållanden. Jag har inga problem att flytta med honom om så vore och säga upp mig från mitt arbete för att göra honom lycklig. Att göra karriär har blivit så oviktigt för mig sen jag fick barn. Det enda jag vill ha är ett fungerande VARDAGSLIV med delat ansvar!

Att vara en familj är oerhört viktigt för mig. Vårt barn behöver båda sina föräldrar. När hon blir större har hon en kognitiv förmåga att förstå och känslomässigt ta in varför hennes pappa är frånvarande. Det kan hon inte nu.

Förstå att jag inte är någon prinsessa som fruktar att det kommer bli jobbigt. Mitt barns mående är det primära, inget annat. Man kan liksom inte chansa med barn. Det finns ingen ångerknapp för dåligt föräldraskap. Det enda föräldraskap du har är HÄR och NU.

Personangrepp. Tjusigt. Tyder på hög intelligens.

När jag vill ha din åsikt ska jag ge dig den.

Mrs Moneybags

Äldre 10 Nov 10:36

#126

Centurione skrev 2014-11-09 11:22:36 följande:

"Kommit längre?" Vi är på väg ner i alla internationella jämförelser. Vi får inte längre fram några stora vetenskapsmän, uppfinnare, upptäckare, statsmän, entrepenörer, kompositörer eller konstnärer. Och en av anledningarna till detta är genustramset. Män kan inte längre satsa fullt på det som de är bäst på, p.g.a. att de inte har markservicen ordnad.

Jag vet inte varifrån du hämtat dina data, men om du inte visste det, så har Sverige det bra mycket bättre än de länder som är mer ojämställda!
Vi har det svenska "musikundret", så just inom det musikaliska området råder ingen fattigdom i Sverige.

Jag vet inte vilken sorts upptäckare du önskar att vi hade, då de flesta områden på jorden redan är befolkade och därmed upptäckta?

Nedgången inom vetenskap och teknik beror snarare på att våra skolor har blivit sämre och sämre, inte på att vuxna män inte får middagen serverad när de kommer hem från jobbet. För att bli riktigt duktig på någonting måste man börja låååångt tidigare än den ålder, då man har en fru och ett eget hem att ta hand om.

Anonym (m)

Äldre 10 Nov 10:46

#127

Mrs Moneybags skrev 2014-11-10 10:36:20 följande:

Jag vet inte varifrån du hämtat dina data, men om du inte visste det, så har Sverige det bra mycket bättre än de länder som är mer ojämställda!
Vi har det svenska "musikundret", så just inom det musikaliska området råder ingen fattigdom i Sverige.

Jag vet inte vilken sorts upptäckare du önskar att vi hade, då de flesta områden på jorden redan är befolkade och därmed upptäckta?

Nedgången inom vetenskap och teknik beror snarare på att våra skolor har blivit sämre och sämre, inte på att vuxna män inte får middagen serverad när de kommer hem från jobbet. För att bli riktigt duktig på någonting måste man börja låååångt tidigare än den ålder, då man har en fru och ett eget hem att ta hand om.

Glöm inte heller det svenska IT-undret med Skype, Spotify, Minecraft med flera.

Anonym (Så olycklig..) Trådstartaren

Äldre 10 Nov 12:49

#128

Hej! Här är Trådstartaren igen... Min tråd har blivit helt off-topic så jag väljer att tacka för mig och låta den leva vidare på egen hand eller dö ut.

Tack iallafall Ni som försökt komma med goda råd och peppning! Livet blir aldrig som man tänkt sig.

Pappan berättade igår att det inte längre handlar om 1 år utan 3 år. Jag har därför beslutat mig för att lämna honom.

Jag vägrar att låta någon tvinga mig att leva i limbo och förvänta sig mig sätta mitt barns välmående, min karriär och mitt liv i vänteläge så länge. Våra familjevärderingar går inte att jämka.

Jag kommer därför flytta hem till min barndomsby där barnet har sina morföräldrar och morbror/moster etc. och där jag kan få avlastning och hjälp. Jag fullkomligt hatar tanken att flytta tillbaka till den by som jag längtat mig bort ifrån hela uppväxten och som jag lämnade redan som 16-åring. Men vi ni vad....jag sätter mitt BARN först. Vad jag än må tycka och tänka om att lämna staden, en vacker bostad, sociala kontakter och nöjesutbud, mot landet så är det för hennes skull. I min värld ger man upp sitt eget ego när man sätter barn till världen. Är det alltid man gillar det? Nej!!! Kommer jag bo i min hemby för evigt? Nej! Men jag står ut för mitt barns skull, i några år...en dag i taget. Något jag ALDRIG kan förstå att pappan inte kunde göra, trots att ett flertal lösningar presenteras och erbjudits honom.

Det är där värderingarna kommer in. Våra skiljer sig åt och därför skiljer vi oss nu. Så ofantligt sorgligt. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag någonsin skulle kunna bryta upp från den man som jag är så otroligt förälskad i, som jag attraheras av något så kopiöst och som är fadern till mitt barn. Men jag har en kärlek till i mitt liv som är viktigare och som jag vet att jag aldrig skulle komma över om jag sabbade den. Min dotter.

Tänkte avsluta med dessa ord:

God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,The courage to change the things I can,And the wisdom to know the difference

Ha det så gott!

Anonym (oopla)

Äldre 10 Nov 13:26

#129

Kan du inte se det som en möjlighet för er båda. Under sex veckor blir det tungrott för dig (som för alla ensamstående föräldrar) men de sex veckor som mannen är hemma så får han dra tyngsta lasset på hemmaplan, sköta markservice, ha huvudansvar för barnet osv och du får tid att ta igen dig.

Anonym (klokt)

Äldre 10 Nov 13:38

#130

Anonym (Så olycklig..) skrev 2014-11-10 12:49:50 följande:

Hej! Här är Trådstartaren igen... Min tråd har blivit helt off-topic så jag väljer att tacka för mig och låta den leva vidare på egen hand eller dö ut.

Tack iallafall Ni som försökt komma med goda råd och peppning! Livet blir aldrig som man tänkt sig.

Pappan berättade igår att det inte längre handlar om 1 år utan 3 år. Jag har därför beslutat mig för att lämna honom.

Jag vägrar att låta någon tvinga mig att leva i limbo och förvänta sig mig sätta mitt barns välmående, min karriär och mitt liv i vänteläge så länge. Våra familjevärderingar går inte att jämka.

Jag kommer därför flytta hem till min barndomsby där barnet har sina morföräldrar och morbror/moster etc. och där jag kan få avlastning och hjälp. Jag fullkomligt hatar tanken att flytta tillbaka till den by som jag längtat mig bort ifrån hela uppväxten och som jag lämnade redan som 16-åring. Men vi ni vad....jag sätter mitt BARN först. Vad jag än må tycka och tänka om att lämna staden, en vacker bostad, sociala kontakter och nöjesutbud, mot landet så är det för hennes skull. I min värld ger man upp sitt eget ego när man sätter barn till världen. Är det alltid man gillar det? Nej!!! Kommer jag bo i min hemby för evigt? Nej! Men jag står ut för mitt barns skull, i några år...en dag i taget. Något jag ALDRIG kan förstå att pappan inte kunde göra, trots att ett flertal lösningar presenteras och erbjudits honom.

Det är där värderingarna kommer in. Våra skiljer sig åt och därför skiljer vi oss nu. Så ofantligt sorgligt. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag någonsin skulle kunna bryta upp från den man som jag är så otroligt förälskad i, som jag attraheras av något så kopiöst och som är fadern till mitt barn. Men jag har en kärlek till i mitt liv som är viktigare och som jag vet att jag aldrig skulle komma över om jag sabbade den. Min dotter.

Tänkte avsluta med dessa ord:

God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,The courage to change the things I can,And the wisdom to know the difference

Ha det så gott!

Hej ts,
jag tycker att det låter som att du har fattat rätt beslut.

En annan variant hade kunnat vara att ge det en chans, och låta mannen ta fullt föräldraansvar under de 6 veckor han har ledigt. Fast jag fattar att det skulle vara svårt att lämna över, och tungt för dig under tiden du är själv med barnet. Svårt också att underhålla förhållandet på de villkoren.

Det är klokt av dig att ta barnet dit, där du kan få stöd av andra tycker jag.

Pappan ska jobba utomlands och dumpar över fullt ansvar på mig! MOT MIN VILJA!

INNEHÅLL