Pappan ska jobba utomlands och dumpar över fullt ansvar på mig! MOT MIN VILJA!

Men priset är för högt ju. Han väljer att "dumpa" barnet på henne för att kunna betala av SIN skuld. Hon får ensam ta hand deras barn fast de är två föräldrar. Dessutom vill han inte låna de pengarna hon vill erbjuda för att bli av med skulderna. Det är hon som får ta stöten, stressen, arbetsbördan det innebär att ha småbarn, för att han ska må bra av att känna sig skuldfri. Hans hälsa går långt före hennes. Jag har en riktigt bra utbildning och karriärsmässigt hade det gynnat mig och följaktligen min familj om jag valde att sticka utomlands och jobba. Men inte dumpar jag barnen på min man och låter honom klara av allting själv. Då hade jag inte varit en bra partner. Och tvärtom, jag hade aldrig accepterat det av min man heller. Inte de första åren när det är som mest tuff.

Efter nu när jag läst dina senaste inlägg ts.

Att vara ensam med ett barn är enklare. Än att ha en sambo man förväntar sig att han ska hjälpa till med gör det inte.

Min första relation med barn gjorde jag ALLT precis som du. Jag oroade mig mycket hur jobbigt det skulle bli att skiljas och bo själv?

Men till min förvåning vart allt enklare. ( han försvann helt ur bildeen) Jag fick ta alla beslut själv, ingen som krånglade med det, mindre disk, mindre tvätt, bättre rutiner. Det enda som var negativt när när man var sjuk.. Då var det jobbigt, och att man blir låst på kvällen hemma. Men jag skaffa barnvakt när barnet sov, jag hade kompisar hemma istället osv. Allt var enklare! Sen träffade jag min nuvarande make. Och så vart jag gravid och utbränd. Ja man måste be om hjälp, man kan inte allt själv. Jag har också lovat att aldrig hamna där igen. Men i dagens läge gör maken minst 50% hemma och med barnen. Så nu har jag mindre att göra. Men jag vet att om jag skulle bli ensamstående så skulle inte det vara hela världen heller.

Det jag vill säga är att din Karl gör inget.. Han är inte en bra pappa. Han är egoistisk och jag hade lämnat en sån Karl. Du klarar det bättre sjäkv!

Hur blir han av med skulderna genom ett lån från TS?

Nu ska man väl inte moralpredika, men det är kanske inte så bra att skaffa barn om man är så psykiskt instabil som du faktiskt är. Speciellt inte med en man som uppenbarligen inte ställer upp till 110%.

Nej, han har ingen laglig skyldighet att stanna kvar och ta hand om ert gemensamma barn. Hur hade en sådan princip sett ut i praktiken? Det är många som blir lämnade med småbarn att själva ta hand om, och den andra föräldern gör sig okontaktbar, struntar i umgänge, underhåll osv. Det är skittrist att få allt överöst över sig, och den andra bara rycker på axlarna och sticker, men det finns ju de som sitter i en värre situation.

Mamman är rolig för hon pratar om sig själv i tredje person. Ganska sött faktiskt som om hon vore en katt mjao.

Mamman borde ha tänkt till en extra gång om hon verkligen var redo att lägga sin kariär åt sidan för ett barns skull och ge barnet den tid den kräver speciellt som liten.

Det borde väl pappan tänkt på.med? Eller är det bara mamman som ska lägga sin karriär åt sidan? Pappan är ju den som hellre är utomlands än med barnet..

Jag tror stt du har förstått denna tråden helt fel. Det är pappan som tänker sticka iväg 6 veckor i stöten och lämna barnet med mamman, inte tvärt om...

Ett par släktingar har precis det förhållandet, att han är borta sex veckor i stöten i Afghanistan (för UNAMA). Och visst, kontrakten är årsvis för honom också, men han har jobbat så i flera år nu... Och med tanke på den position han stigit till lär det fortgå tills projektet avslutas. Underskatta inte hur lockande det kommer vara för din sambo att förnya kontraktet om det erbjuds (nu vet jag ju inte vad han kommer jobba med, eller om det ens finns en chans till det).

Vill iallafall nämna att detta par har barn som var små när detta började. De har löst det bra, men det är inte lätt. Jag tror att ni MÅSTE vika en del av hans högre lön åt hjälp utifrån om det ska fungera. Du måste få återhämtning. Lycka till...

Nog kan man lösa det;  syrran skaffade  barn med en man som hade två barn sedan tidigare.  En tonåring bodde hos dem.   När babyn kom flyttade den andra tonåringen också hem till sin pappa.

Pappan till de tre har alltid haft en massa resdagar genom sitt arbete.  I praktiken var mamman i den familjen ensam förälder;  skillnaden var ekonomin och att den andra föräldern oftast kom hem till julafton,  midsommar och ibland däremellan.

När jag frågade svågern hur hans hustru skulle orka allt svarade han att han betalade städhjälp....

De nu vuxna barnen känner sig svikna av denna pappa som de träffade så sällan.