Treåring bortskänkes. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer skrik och gnäll och bråk. Jag orkar inte med att varenda liten sak är en kamp. Dessutom vaknar hen gärna ett par gånger per natt och går upp för dagen klockan 6 varje dag. Allt jag vill är att sova ostört och slippa skrik.
Två-treåringar är som sända av Hin Håle.
Det går över.
Håll ut!
Förskolebarn och tonåringar är mycket trevligare och vips så är de vuxna!
Problemet med byxorna uppstår när barnet går till sin låda, letar igenom den och inser att de röda (eller vad nu favoritfärgen för dagen råkar vara) byxorna ligger i tvätten. Eller tröjan. Vissa plagg är favoriter, och då ligger de ju av naturliga skäl också oftare i tvätten. Jag struntar blankt i vilken färg på byxorna ungen har, men jag tänker inte köpa en hel garderob med röda kläder, för nästa vecka kan favoriten vara blått eller randigt eller prickigt. Kompromissen om byxorna blir då att barnet går med på att ha de blå byxorna och att vi lovar att tvätta de röda, eller något i den stilen.
Om barnet ska riva toapapper själv så kan hen hålla på i en halvtimme och ta ruta efter ruta, titta på den, konstatera att den blev lite fransig, slänga den i toaletten och så ta en till. En hel rulle kan gå åt. Sådant slöseri tänker jag inte gå med på. Bråket kan också uppstå när barnet ber mig att hjälpa till, men så torkar jag fel på ett eller annat sätt. Och ja, oftast spolar barnet men det är lätt hänt att man av bara farten spolar. Jag ber om ursäkt men ungen vrålar i en halvtimme ändå. Jag bävar inför varje toabesök för jag vet att oddsen är att jag kommer göra något "fel" och att det blir skrik och bråk igen.
Vi försöker låta barnet ta ansvar men det är så svårt. Vi jobbar på det dock.
Två-treåringar är som sända av Hin Håle.
Det går över.
Håll ut!
Förskolebarn och tonåringar är mycket trevligare och vips så är de vuxna!
Utan att klappa mig själv på axeln och tycka att jag måste ha gjort något rätt och andra fel så häpnar jag över hur ni beskriver era 3 åringar i den här tråden. Jag tycker helt klart att 3-4 års åldern är superhärlig och så rolig. Visst är det småstrider ibland om det ena eller andra men det är ju till för att de ska få utveckla sin personlighet, självkänsla mm ovh genom att jag som förälder är äldre, visare och lyhörd så lyckas i allafall vi navigera mellan alla grynnor.
Men likt alla de föräldrar som har spädbarn som sover hela natten från 2 månaders ålder inser jag att jag nog mest har tur. Kämpa på ni andra jag kanske får mitt i tonåren 
Fortsätt säga emot, låt han/hon bli arg och sur. Jag känner igen lite grann fast från en 8 åring då- som beter sig liknande med sin mamma. Dvs besvärlig med just henne och hon gör som han säger. Med andra är han inte besvärlig.
Du kan ju rådfråga en barnpsykolog också.
Barnet vill bestämma hur mycket toapapper du ska torka med??
Låter hur tokigt som helst.
Jag tror barnet behöver att den vuxne tar beslut i denna frågan och några till.
Barnet reagerar för att det inte egentligen klarar eller orkar ta dessa beslut själv.
Känner igen detta beteende från vår treåring i vissa perioder. Konflikter kan handla tillsynes om vad som helst, men jag tror att det ofta är uttryck för något annat. Kanske en inre eller yttre förändring. Som tur är går det över så småningom. Hittade en artikel med några hjälpsamma tankar kring just treåringar. Även om tippsen inte är användbara när det väl hettar till tycker jag att de kan underlätta i längden.
petrakrantzlindgren.se/2014/10/14/vill-ha-youghurt-nej-vill-inte-ha-youghurt-om-barn-som-andrar-sig-stup-i-kvarten/
kanske ska tillägga att det hos oss finns vissa saker som hon får bestämma (typ färgmatchning på klädsel eller om hon vill ha mjukklänning eller byxa och tröja). Sen finns det vissa saker som hon får tycka vad hon vill om men som inte är förhandlingsbara -där har jag aldrig gett vika och hon protesterar inte längre mot dessa.
Exempel på icke-förhandlingsbart: man har bilbälte i bilen och sitter i sin bilstol, man borsta tänderna morgon och kväll, men har inte "kalasklänningar/pyjamas" på dagis, man springer inte i trafiken utan håller sin mamma/vuxen i handen, man går och lägger sig vid ett visst klockslag (19:00), inge saft/godis på vardagar, man tar inte en frukt 5 min innan middagsdags och man sitter still vid matbordet tills man är mätt.
Nu låter det som att jag är superhård mot henne men ovanstående är aldrig förhandlingsbara, jag är rätt svårbeveklig på saker som jag tycker ger henne rutiner, hälsa och trygghet. Däremot måste hon ju för att få utrymme för sin förhandlingsförmåga, att skapa ett "jag", även emellanåt få känna makten av att få bestämma och att få "övertala mig" så visst ger jag med mig på mycket annat.
Kan tillägga att hon trotsar mycket mer mot sin pappa som är lite mindre principfast med vissa saker =med bråk och tårar dem emellan trots att han bara försöker vara snäll och rolig pappa.
Det finns en utmärkt bok som heter "Fem gånger mer kärlek". Där talar man mycket om hur man i praktiken kan minska antalet konflikter i familjen.