Treåring bortskänkes. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer skrik och gnäll och bråk. Jag orkar inte med att varenda liten sak är en kamp. Dessutom vaknar hen gärna ett par gånger per natt och går upp för dagen klockan 6 varje dag. Allt jag vill är att sova ostört och slippa skrik.
Låt barnet välja alla kläder själv. Det är ju ändå barnet som ska ha de på sig.
Vid toan är det bara att torka och lämna. Hade aldrig ställt mig och bråkat med ett barn över hur man blivit torkad eller vem som ska spola.
Bara att spola senare om det skulle vara så...
Ts jag lider med dig! Har inga egna barn, men många av mina vänner har.
Ta semester!, så att du får tid på dig att ladda batterierna.
VI hade oxå jobbigt en period och det är lätt att hamna i en spiral av irritation, trötthet, bråk och dåligt tålamod från båda sidor. För oss blev det bättre när jag mitt i allt tjafs började berömma barnet för de positiva stunder som trots allt finns emellan. Märkbart mindre trots när barnet kännde sig uppskattat istället för att få tjat hela tiden. Vissa strider t ex toabesök, smutsvätt, tandborstning och sovtider tar vi och är superkonsekventa. Andra strider t ex klädval (ur garderoben, ej ur tvättkorgen), vägra äta osv släpper vi. Våra barn vet att dt är ingen ide att tjafsa om läggdags för där kompromissar vi inte. Det är jobbigt när det pågår men det går över som tur är.
Tack för förståelsen och tipsen. Det värmer.
Skärmtiden är svår att minska på, den är redan nästan 0.
Klädbråken består mest av "NEJ jag hatar byxor som är bruna/gröna/blåa/whatever, jag vill ha RÖÖÖDAAA (eller någon annan färg)". Givetvis händer detta när alla röda byxor ligger i tvätten. Sen lyckas man kompromissa runt med vilka byxor som ska på. Därefter kommer samma sak för strumporna och tröjan.
De jobbigaste bråken är nästan toabråken. Barnet kissar eller bajsar och vill sen ha hjälp att torka. Man tar en bit papper, torkar, och slänger i toan. Då kommer barnet på att nej, toapapperbiten var för stor, för liten, hade ett trasigt hörn, var vikt på fel sätt eller valfritt annat fel. Och nåde den som råkar stänga toalocket eller spola! Barnet blir då galen och måste kissa/bajsa om. Det går ju givetvis inte att göra när man precis vart på toa, så antingen bär man bort en unge som sedan vrålar i en halvtimme, eller så får man försöka lura barnet att det kom mer kiss, och så torka om på rätt sätt. Alltså vad fan gör man? Detta händer flera gånger varje dag och har gjort så i veckor.
Usch jag vet hur det känns... Mina tips är att sluta bråka om allt du kan. Borsta inte håret, låt barnet välja kläder själv, var naken om hon inte väljer något, gå ut utan ytterkläder om hon vägrar klä på sig osv. Och sen förbered, förbered, förbered... Se till att barnet verkligen hör. Jag brukar sätta mig på huk och röra vid på något sätt så att jag verkligen vet att vi har full kontakt. Tjata om allt en stund innan det är dags. Om och om igen. Gärna med detaljer. Typ 'snart ska vi åka och handla. Då tar vi först på jackan, sen skorna, sen går vi ut i bilen.' Säg detta 15 min innan, sen 10 min innan, sen 5 min innan, sen 2 min innan.
Det hjälper ju inte omedelbart men efterhandkan det bli bättre.
För oss har det hjälpt ganska mycket. Det betyder ju inte att det fungerar varje gång, men ganska ofta iaf. Och även ett bråk mindre kan ge en lite andrum...
Sen kan det vara ganska kul när man hör sina egna ord :) min pojke som snart är fyra kan förklara ingående för mig nu. Om jag tex säger att han kan få en kanelbulle efter dagis (utan massa detaljer då detta inte är något viktigt för mig.) då får jag en noggrann beskrivning tillbaka, typ 'vi ska ta på jacka och skor, gå till bilen, köra till dagis, leka leka leka, du hämtar mig, köra hem, ta av kläder, hänga upp jacka, och SEN ÄTA KANELBULLE!!' Så nåt går ju in :)
Sen är det ju såklart som andra säger, försök hitta ett sätt att få en natts ostörd sömn. Det kan man leva länge på!
Och rabbla mantrat 'det är bara en fas, det blir snart bättre...'
Fast i all välmening ts, och det är fint av dig, men du verkar bry dig för mycket.. Låt ungen vara och vråla sluta hjälpa och vara med hela tiden.
Tack för förståelsen och tipsen. Det värmer.
Skärmtiden är svår att minska på, den är redan nästan 0.
Klädbråken består mest av "NEJ jag hatar byxor som är bruna/gröna/blåa/whatever, jag vill ha RÖÖÖDAAA (eller någon annan färg)". Givetvis händer detta när alla röda byxor ligger i tvätten. Sen lyckas man kompromissa runt med vilka byxor som ska på. Därefter kommer samma sak för strumporna och tröjan.
De jobbigaste bråken är nästan toabråken. Barnet kissar eller bajsar och vill sen ha hjälp att torka. Man tar en bit papper, torkar, och slänger i toan. Då kommer barnet på att nej, toapapperbiten var för stor, för liten, hade ett trasigt hörn, var vikt på fel sätt eller valfritt annat fel. Och nåde den som råkar stänga toalocket eller spola! Barnet blir då galen och måste kissa/bajsa om. Det går ju givetvis inte att göra när man precis vart på toa, så antingen bär man bort en unge som sedan vrålar i en halvtimme, eller så får man försöka lura barnet att det kom mer kiss, och så torka om på rätt sätt. Alltså vad fan gör man? Detta händer flera gånger varje dag och har gjort så i veckor.
Låter barnet väljamelkan de du lagt fram eller inga alls.
Säger till barnett antingen gör vi det på mitt sätt eller så gör du det själv.
Hårt ochbarnet kommer inte köpa det första, andra eller tredje gången men kanske fjärde eller femte.
Ta inte diskussionen!
Ja, men när barnet kräver att få ett par byxor som ligger blöta i tvättmaskinen då? Hur gör man då?
Och angående toan, så är ju torkat torkat. Det går inte att göra om. Vi bär ut ungen och så skriker hen i en halvtimme. Efter nästan varje toabesök. Det är inte roligt. Någon enstaka gång när vi haft bråttom har vi försökt lirka och kompromissa, men det går ju bara inte. Vad man än gör blir det fel.
Skicka hit honom. Jag har aldrig förstått det jobbiga med 2-3 åringar. Man väljer sina kamper och bestämmer det som måste bestämmas över. Resten behöver man inte bråka om. Spelar det verkligen nån roll vad barnet tar på sig? Nej det gör ju inte det. Bara han kommer till dagis med kläder på sig (annars brukar de snabbt åka på när de upptäcker att det är kallt ute). Vi har några viktiga regler vi inte ruckar på. Det är att man inte slåss eller är otrevlig, man sitter bältad i bilen och man lyssnar när man går på trottoaren. Resten är inte så noga.
Men så har jag fyra trevliga och harmoniska väluppfostrade barn.
Ang toabesöket. Börjar han skrika så gå därifrån, han är torkad och klar. Om han vill skrika om toapappret/spolning osv så kan han ju göra det själv på toa. Ger man ingen uppmärksamhet så slipper man det bråket.
Ja, det ligger ju i naturens för hens att kackla och föra oväsen redan när solen går upp