Treåring bortskänkes. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer skrik och gnäll och bråk. Jag orkar inte med att varenda liten sak är en kamp. Dessutom vaknar hen gärna ett par gånger per natt och går upp för dagen klockan 6 varje dag. Allt jag vill är att sova ostört och slippa skrik.
Jaha, då var vi där igen. Förra veckan gick speciellt mornarna lite bättre. Barnet fick välja kläder helt själv och det var tydligen kul. Har försökt det tidigare med dåligt resultat men nu gick det bättre. Men nu har nyhetens behag lagt sig och efter att ha valt en tröja idag så skulle hen prompt ha byxor i samma färg. Exakt samma färg. Det finns inga sådana byxor och har aldrig funnits. Barnet fick tokspel och vi blev 45 minuter sena. Efter jag lämnat på förskolan bröt jag ihop och grät av utmattningen.
Barnet har också lugnat ner sig med toabråken men samma beteende finns kvar i många andra situationer. Hen får för sig att saker gjorts fel och att det ska göras om. Vi försöker hela tiden vara lugna och pedagogiska men det går inte alltid. Man har bara så mycket tålamod. Hur länge brukar den här perioden vara? Finns det hopp om att det lugnar sig inom en rimlig framtid? Barnet är väldigt tidig för sin ålder på många sätt och förstår och kan göra sig förstådd väldigt bra. Men när det låser sig så är det helt omöjligt. Det går liksom inte att nå fram.
Oj, mitt sista kom inte med. Lycka till, situationen kommer med all sannolikhet att lugna ned sig så småningom!
Ni har varit ofantligt tålmodiga och förstående, jag har all respekt för att ni är väldigt trötta vid det här laget.
Känslan av att slå knut på sig själv, och ingenting hjälper - därför att ingenting kan riktigt hjälpa just nu.
Detta skulle du tänkt på innan du skaffade barn!
Jaha, då var vi där igen. Förra veckan gick speciellt mornarna lite bättre. Barnet fick välja kläder helt själv och det var tydligen kul. Har försökt det tidigare med dåligt resultat men nu gick det bättre. Men nu har nyhetens behag lagt sig och efter att ha valt en tröja idag så skulle hen prompt ha byxor i samma färg. Exakt samma färg. Det finns inga sådana byxor och har aldrig funnits. Barnet fick tokspel och vi blev 45 minuter sena. Efter jag lämnat på förskolan bröt jag ihop och grät av utmattningen.
Barnet har också lugnat ner sig med toabråken men samma beteende finns kvar i många andra situationer. Hen får för sig att saker gjorts fel och att det ska göras om. Vi försöker hela tiden vara lugna och pedagogiska men det går inte alltid. Man har bara så mycket tålamod. Hur länge brukar den här perioden vara? Finns det hopp om att det lugnar sig inom en rimlig framtid? Barnet är väldigt tidig för sin ålder på många sätt och förstår och kan göra sig förstådd väldigt bra. Men när det låser sig så är det helt omöjligt. Det går liksom inte att nå fram.
Detta skulle du tänkt på innan du skaffade barn!
Min flicka var/är precis likadan men det blir lättare. Nu är hon 4,5 år och runt tre var ALLT en kamp. Nu klarar hon så mycket mer själv och hon får (nästan) alltid välja kläder själv. Men ofta har det varit att inget man gör är rätt även fall man gör precis som hon säger och vill. Suck! Det märks att hon blivit lugnare och kommit ut den där "småbarnsåldern". Har två tvillingflickor som är 2,5 år och den ena har just äntrat " kan själv" åldern och hon är också väldigt bestämd och envis och bryter ihop för väldigt mycket så vi kör på ett tag till med trots och bråk. :) Men man vänjer sig. Men det är jättejobbigt.
Tack för alla snälla svar. Det värmer verkligen.
Detta skulle du tänkt på innan du skaffade barn!
Min pojke betedde sig ungefär på det sättet som du beskriver i den åldern. Många omöjliga önskningar om att göra om saker, vrida tillbaka tiden osv. Nu, några år senare har det blivit mycket bättre, men då i stunden kändes det som att ingenting hjälpte. Vi ignorerade, väntade, försökte avleda osv... det var hemskt trist att vänta men att driva konflikterna till sin spets gjorde allt så mycket värre.
Att förbereda övergångar mellan olika situationer kan få ner stressnivån hos barnet. T ex om förskolepersonalen säger till om att det snart ska bli hämtning eller tom hjälper barnet klä på sig ytterkläderna i förväg. Minskad stressnivå ger färre tvång. Ibland kan det funka att skoja bort situationerna om man hittar rätt sorts skoj.
Alfonsböckerna är bra. Jag tror att de har hjälpt min son att se saker ur flera perspektiv och i längden har det hjälpt mot beteendet.
Hej!
Har inte läst mer än ditt inlägg men svarar ändå. Jag jobbar med barn med NPF diagnoser och de flesta beskriver småbarnsåren som du gör. Det är inte säkert att det går över. Läs böcker av bo hejlskov. Kontakta bup eller helst BNK om det finns på din ort. Be om en utredning, det finns hjälp och stöd att få! Kram!