Treåring bortskänkes. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer skrik och gnäll och bråk. Jag orkar inte med att varenda liten sak är en kamp. Dessutom vaknar hen gärna ett par gånger per natt och går upp för dagen klockan 6 varje dag. Allt jag vill är att sova ostört och slippa skrik.
Tirem: ja, ibland får en faktiskt bli stolt när en lyckas att inte bara vika sig! Ser det framför mig: synen av hur du bär barnet förbi semesterfirarna med vinglas. Vissa såna situationer får ju också en att komma närmre sitt barn också, så det är ju inte bara dåligt med strider tänker jag.
Anonym (Jag) skrev 2014-11-01 21:30:43 följande:
Ja jag säger, välj dina bråk. Använd inte ordet nej för mycket
Treåring bortskänkes. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer skrik och gnäll och bråk. Jag orkar inte med att varenda liten sak är en kamp. Dessutom vaknar hen gärna ett par gånger per natt och går upp för dagen klockan 6 varje dag. Allt jag vill är att sova ostört och slippa skrik.
Angående kläder: jag tycker det är världens bästa grej att låta dem välja själva (bara de får på sig tillräckligt med ytterplagg sen, liksom). Jag upplever att min son växer lite av att ha friheten att välja tröja byxa strumpor, att han får ha det ansvaret. Dessutom en konflikt mindre. Vi har en unisexgarderob med massa färger och mönster så det kan se lite tossigt ut men mest bara härligt att se nån välja utan gränser liksom. Idag luftballongtröjan i vitt och turkost och bruna byxor med ugglor och pandor!
Angående kläder: jag tycker det är världens bästa grej att låta dem välja själva (bara de får på sig tillräckligt med ytterplagg sen, liksom). Jag upplever att min son växer lite av att ha friheten att välja tröja byxa strumpor, att han får ha det ansvaret. Dessutom en konflikt mindre. Vi har en unisexgarderob med massa färger och mönster så det kan se lite tossigt ut men mest bara härligt att se nån välja utan gränser liksom. Idag luftballongtröjan i vitt och turkost och bruna byxor med ugglor och pandor!
Jag lät min dotter välja kläder själv redan som tvååring. I början fick jag ibland säga att det var kallt ute och att hon fick välja en långärmad tröja att ha under klänningen men hon kopplade snabbt och när jag sen skulle säga såna saker hade hon redan valt en långärmad 
Funkar kanske inte lika bra för alla men jag tror absolut att många är kapabla att välja hyfsat bra.
Testa, det ni gör i dagsläget funkar ju ändå inte
Men kolla dig runt. Gärna på dagis där du har massor av ungar i samma ålder som din. De är helt galna hela bunten! Det är ingen annan förälder som sitter inne med facit utan alla gör bäst de kan. Och alla är bara glada att det inte är deras lilla älskling som vrålar högst för tillfället. De måste få testa sig fram. Det är en del i utvecklingen och jag föredrar om de lär sig att ytterkläder är bra för att då slipper man frysa. Och inte ytterkläder är bra för annars blir mamma arg.
Du har så rätt! Man glömmer så lätt bort att (nästan) alla känner så här ibland. En är ju bara människa och himmelens vad en gör så gott en kan! Tack.
[quote=74271508][quote-nick]Anonym (smeden) skrev 2014-11-01 22:36:23 följande:[/quote-nick]
Låter som en beskrivning på hur en Dansk klär sig..
[/Haha!
När vår dotter var kring 3 var det alltid ett jävla liv och allt man gjorde var fel fel fel. Vi började helt sonika köra på att dottern fick välja helt fritt MEN inte fullt ut... Välja kläder själv och valt en klänning fastän mamma/pappa sa att det snöar ute? Fine kör hårt, men förvänta dig då inte att vi föräldrar har med oss jacka, halsduk och mössa till dagis. Vadå, var det inte sommar ute? ;) Hon lärde sig snabbt.
Det där med kläder då. Vi har provat hur många olika sätt som helst. För att ta några exempel:
1: Jag väljer kläder på kvällen och lägger fram. Barnet bestämmer sig för att tröjan är ful och tvärvägrar.
2: Vi väljer tillsammans ut kläder på kvällen. Barnet är hur nöjd som helst påkvällen men på morgonen kommer barnet på att nej, hen vill ha prickiga kläder idag. Och då ska allt vara prickigt: underbyxor, strumpor, byxor, tröja.
3: Barnet får välja själv från en låda där jag sett till att det bara finns passande kläder för årstiden. I det fallet kommer barnet på att hen absolut vill ha de randiga byxorna som råkade bli nerkissade igår och därför är oanvändbara. Inga andra byxor i hela världen är fina.
Barnet har en ganska stor garderob med massor av färger och mönster, men jag kan inte tvätta varje dag för att hen ska kunna välja fritt mellan allt. Och det är ju alltid det där plagget som är blött eller hopplöst smutsigt som hen absolut måste ha den dagen.
De dagar vi åker bil till dagis går det ju bra att gå ut halvnaken, och det har vi gjort flera gånger också. Men andra dagar måste jag gå 15 minuter med barnet, och då ska min ganska tunga jobbväska med, barnets väska och så barnet som väger 15 kg. Jag klarar inte att bära allt inklusive ett skrikande sprattlande barn den sträckan.
Väldigt många gånger per dag får barnet ligga och skrika bäst hen vill. Det går ju inte att göra hen nöjd, det är ingen ide att ens försöka, som i fallet med att man torkat rumpan fel. Det är ju inte en strid jag väljer, jag gör något som måste göras sen brakar helvetet lös. Även om jag bara struntar i det så är det så fruktansvärt jobbigt. Det blöder snart ur öronen på mig, och magsåret är inte långt borta. Och så har jag sömnproblem. Denna konstanta stress att snart bryter det loss igen, det knäcker mig.
Vi är alltid sena, vart vi än ska. Vi ska vara på dagis 8, men det skulle inte hjälpa om vi så gick upp halv 3. Vi skulle bli sena ändå. Man kan vara ute i hur god tid som helst, och ha klarat av tandborstning, påklädning, hårborstning, frukost och allt. Sen kommer det där sista, skor och jacka. Då kan ungen helt plötsligt slita av sig alla kläder och påstå att de blev blöta eller vad som helst. Då står man där och får börja från noll igen, precis när man tänkte åka. Samma visa är det oavsett vad vi ska göra.