Treåring bortskänkes. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer skrik och gnäll och bråk. Jag orkar inte med att varenda liten sak är en kamp. Dessutom vaknar hen gärna ett par gånger per natt och går upp för dagen klockan 6 varje dag. Allt jag vill är att sova ostört och slippa skrik.
Ojojoj vad jag känner igen mig i trådstarten! Nu är treåringen fyra år och konflikterna är inte frekventa utan kommer mer i skov. Efter helgens kaos sitter jag här nu och ska ringa rådgivning i morgon. Vi var hos en barnpsykolog i våras som BVC förmedlade och det var helt ok och hjälpte oss lite då. Skaffa hjälp är mitt tips, man älskar ju de små liven men när de drar en över vansinnets brant så behöver man någon som ger tips som fungerar! Lycka till!
Ni kanske ska överväga att ta emot proffesionell hjälp/rådgivning alternativt att söka om avlastningsfamilj?
Tack för förståelsen och tipsen. Det värmer.
Skärmtiden är svår att minska på, den är redan nästan 0.
Klädbråken består mest av "NEJ jag hatar byxor som är bruna/gröna/blåa/whatever, jag vill ha RÖÖÖDAAA (eller någon annan färg)". Givetvis händer detta när alla röda byxor ligger i tvätten. Sen lyckas man kompromissa runt med vilka byxor som ska på. Därefter kommer samma sak för strumporna och tröjan.
De jobbigaste bråken är nästan toabråken. Barnet kissar eller bajsar och vill sen ha hjälp att torka. Man tar en bit papper, torkar, och slänger i toan. Då kommer barnet på att nej, toapapperbiten var för stor, för liten, hade ett trasigt hörn, var vikt på fel sätt eller valfritt annat fel. Och nåde den som råkar stänga toalocket eller spola! Barnet blir då galen och måste kissa/bajsa om. Det går ju givetvis inte att göra när man precis vart på toa, så antingen bär man bort en unge som sedan vrålar i en halvtimme, eller så får man försöka lura barnet att det kom mer kiss, och så torka om på rätt sätt. Alltså vad fan gör man? Detta händer flera gånger varje dag och har gjort så i veckor.
Skicka hit honom. Jag har aldrig förstått det jobbiga med 2-3 åringar. Man väljer sina kamper och bestämmer det som måste bestämmas över. Resten behöver man inte bråka om. Spelar det verkligen nån roll vad barnet tar på sig? Nej det gör ju inte det. Bara han kommer till dagis med kläder på sig (annars brukar de snabbt åka på när de upptäcker att det är kallt ute). Vi har några viktiga regler vi inte ruckar på. Det är att man inte slåss eller är otrevlig, man sitter bältad i bilen och man lyssnar när man går på trottoaren. Resten är inte så noga.
Men så har jag fyra trevliga och harmoniska väluppfostrade barn.
Ang toabesöket. Börjar han skrika så gå därifrån, han är torkad och klar. Om han vill skrika om toapappret/spolning osv så kan han ju göra det själv på toa. Ger man ingen uppmärksamhet så slipper man det bråket.
Tack för förståelsen och tipsen. Det värmer.
Skärmtiden är svår att minska på, den är redan nästan 0.
Klädbråken består mest av "NEJ jag hatar byxor som är bruna/gröna/blåa/whatever, jag vill ha RÖÖÖDAAA (eller någon annan färg)". Givetvis händer detta när alla röda byxor ligger i tvätten. Sen lyckas man kompromissa runt med vilka byxor som ska på. Därefter kommer samma sak för strumporna och tröjan.
De jobbigaste bråken är nästan toabråken. Barnet kissar eller bajsar och vill sen hja hjälp att torka. Man tar en bit papper, torkar, och slänger i toan. Då kommer barnet på att nej, toapapperbiten var för stor, för liten, hade ett trasigt hörn, var vikt på fel sätt eller valfritt annat fel. Och nåde den som råkar stänga toalocket eller spola! Barnet blir då galen och måste kissa/bajsa om. Det går ju givetvis inte att göra när man precis vart på toa, så antingen bär man bort en unge som sedan vrålar i en halvtimme, eller så får man försöka lura barnet att det kom mer kiss, och så torka om på rätt sätt. Alltså vad fan gör man? Detta händer flera gånger varje dag och har gjort så i veckor.
Nu har jag inte läst mer än ts, men hur beskriver pedagogerna barnet på förskolan? Är det samma problem där eller finns problemet bara hemma?
Finns det bara hemma, kanske barnet kan välja ut kläder hemma på kvällen och gå i pyjamas till förskolan eller ta på kläderna där om pedagogerna accepterar detta. En treåring kan ju ta på sig alla klädena själv möjligtvis behöva hjälp med dragkedja och knappar. Troligtvis inser barnet att det inte är så kul att gå i pyjamas hela dagen och kommer frivilligt på att det är bättre att ta på kläderna hemma.
Just nu har ni kommit till att allt är en maktkamp. Förbered barnet så mycket som möjligt på vad som ska hända. Om det går låt barnet välja av de kläder som finns, skit samma om det matchar.
Byt av varandra när striderna är som värst, en ny vuxen kan lättare avleda, så gör vi på förskolan när vi har extra tuffa barn.
Välj att sova borta någon natt då och då om det går, om du är knäckt av sömnbrist.