Treåring bortskänkes.

Ska en treåring tvätta sina kläder i en balja?

Säger bara jag vet hur det är!!! Och sen säger jag att det går över... Mina vänner säger att min son är som en helt annan ungen nu än han var ca 6 månader sen. Han är nu 3.5. Men det värsta är alla jäkla vuxna som ska kommentera om hur barnet beter dig eller hur man ska " behandla" dem!!!! De är små barn glöm aldrig det... Det är säkert jobbigare för dem själva än för omgivningen.

Japp, treåringar är jobbiga!!!

Ibland vill man bara stänga in sig någonstans och hålla för öronen.

Men, jag lever i hoppet om att det blir bättre

Tusen tack för alla svar. Det är skönt att höra att det inte bara är jag som har en skrikig treåring, och det är skönt att höra att ni säger att det går över. Jag är positivt överaskad att så få dömt mig för trådstarten, jag trodde att jag skulle bli lynchad men behövde skriva av mig. Självklart vill jag inte ge bort mitt barn, jag älskar givetvis barnet och när det inte bråkas har vi jättekul ihop och hen är en fantastisk rolig och smart liten person.

Jag tar till mig alla råd jag fått och försöker tillämpa det jag tror kan passa hos oss. Idag provade vi igen att barnet fick välja kläder helt fritt, och det gick riktigt bra för en gångs skull. Sen blev det bråk om andra saker istället och vi blev sena till dagis ändå. Men klädvalet gick bra i alla fall.

Ett plagg. Barn brukar tycka om att plaska med vatten. Mitt barn gillade att diska i den åldern. I det här fallet skulle barnet dessutom få känna sig nyttig och delaktig i klädbestyren.

Ett barn som skriker, gapar, vrålar av ingen annan anledning än att det är en viljemätning av löjlig art, förtjänar ingen som helst uppmärksamhet i stunden. Du kan beskriva dig som hur mycket pedagog som helst, men någon praktisk erfarenhet av vrålande barn verkar du inte ha. Den som bär sig illa åt ska i stunden inte ha uppmärksamhet och det oavsett ålder. Och det finns inga skadeverkningar här - det är ju inte fråga om ett ständigt ignorerande, vilket verkligen är skadligt för barnet. Bara ett starkt markerande att så länge ditt sätt att bära dig åt så här håller på,  tänker jag inte prata eller bry mig om dig. du får sluta först och bli talbar. Det budskapet går hem, tro mig. Hur tror du egentligen att pedagoger på förskolor och skolor gör? De hinner inte sitta och gulla med ett vrålande och trilskande barn. De går sin väg, men håller koll på barnet på avstånd.

Låter som att barnen kan ha tvångstankar. Försök ställa öppna frågor till barnet. Hur känns det när pappret viks fel? Varför blir du så upprörd/ledsen? Hur ska vi lösa det här tycker du? Det kommer inte hända någonting farligt om jag spolar nu. 

Jag tycker att ni ska ta hjälp av en barnpsykolog eller familjeterapueft. För barnets bästa! Och er såklart... 

Nej, det låter det verkligen inte som om barnet har. Sluta genast att sprida hemsnickrade och gravt felaktiga teorier baserade på uppenbart oförstånd och frisörutbildningen på gymnasiet. 

Nej, det låter det verkligen inte som om barnet har. Sluta genast att sprida hemsnickrade och gravt felaktiga teorier baserade på uppenbart oförstånd och frisörutbildningen på gymnasiet. 

Jag håller inte med alls. 
Om någon är ledsen i din närhet, brukar du då inte lägga din arm omkring den personen och titta henne/honom i ögonen och fråga hur det är fatt? Om du ser någon på bussen som sitter och gråter, brukar du ignorera den personen då? Förhoppningsvis inte. Varför ska du då ignorera den som förmodas stå dig närmast - ditt eget barn? Varför ska du behandla din egen familjemedlem sämre än en främling på stan? Ett litet barn kan inte hantera sina känslor, det är föräldrarnas jobb att lära barnet detta. Barnet klarar inte att hantera det på egen hand, så det är du som får släppa dina ack så viktiga göromål och ta dig an barnet, hålla om honom/henne och försöka lugna och trösta. Det behöver definitivt inte betyda att barnet får som det vill, eller vad det vill ha. Det betyder bara att du visar att du bryr dig om barnets känslor. Det låter inte alls som tvångstankar. Det låter som en helt genomsnittlig treåring. 
Man kan inte heller alltid få vettiga svar av ett så litet barn när man frågar "varför är du ledsen?" till en treåring som ligger och skriker på golvet. Nice try.