Anonym (trött) skrev 2014-11-03 18:41:42 följande:
Oh vad jag lider med dig. Jag har bara treåringen och det bryter ner mig ändå. EXAKT sådana konflikter har vi också. Man bara gör något och har inte en tanke på att det ens kan gå fel (typ stänga dörren) och så bryter helvetet lös. Hissknappar är också farliga. Man kan till och med fråga "ska du eller jag trycka på knappen?" varpå barnet svarar "du ska trycka." Sen trycker man, och då har barnet ändrat sig och blir galen. Och tryckt är tryckt, det går inte att göra ogjort. Det känns hopplöst ibland.
Eller som den gången min treåring fick ett utbrott när vi kommit hem från dagis för att jag inte kunde spola tillbaka tiden och göra så att han hade regnvantarna på sig på hemvägen... Tycker relativt ofta att han kommer på saker som skulle gjorts annorlunda, som liksom inte går att göra om. Oavsett hur många detaljer jag låter honom bestämma över.
Jag vet också hur det känns att vissa dagar tassa omkring som om man gick på äggskal för att man inte har lust att tillbringa de kommande 30-40 minutrarna med att lyssna på när han vrålar av ilska. Ibland får jag en känsla av att det där utbrottet
måste komma, att vi liksom behöver ha det ur världen. Det ligger där och lurar runt hörnet oavsett hur otroligt kompromissvillig jag är. Känns det som.
Ja, det är skitjobbigt med treåringar vissa dagar!
