Jo vi delar på ansvaret. Men jag är extremt lättväckt och har svårt att somna om, och det blir värre när jag är stressad. Och ju mindre jag får sova desto värre blir det. Det räcker med att barnet vaknar och vill bli omstoppad så vaknar jag och kan inte somna om på minst en halvtimme. Det spelar ingen roll om det är min man eller jag som går upp, det är lika ändå.
Sen är det allt bråk på dagarna som tar knäck på mig. Jag bävar inför helgerna när vi ska ha två hela dagar. Allt, och då menar jag verkligen ALLT, blir en kamp. Det går inte att göra något alls utan att det blir bråk. Det bråkas om frukosten, sen bråkas om tandborstning, hårborstning, klädpåtagning, aktivitetsval, att avsluta aktivitet för att äta, lunch, aktivitet igen, mellis, middag, nattning. Och däremellan har det bråkats om varenda toabesök också. Jag blir tokig. Jag orkar inte med det mer.