Ca 3 veckor kvar till syskonet kommer, nån som vill följas åt?

Med första blev jag ganska körig i magen dagen innan och tyckte det var super irriterande att behöva gå på toa hela tiden ,vaknade sen på natten av värkar men tyckte inte dom var så smärtsamma så jag la mig i soffan och kollade film.

Sen framåt morgonen började värkarna göra ont och först då väckte jag mannen och vi åkte in ,inskriven 8:25 tösen född 11:59.

Med tvåan vaknade jag tidigt på morgonen med värkar och bara kände att idag är det dags ,återigen inte så smärtsamma värkar men blev typ tvingad att åka in till förlossningen av en vän...inskriven 12:30 tösen född 15:30.

Hoppas innerligt att denna startar med värkar med ,om vattnet går är det inte ens lönt att försöka ta sig in till sjukhuset (har ca 30min dit ,ettan föddes 25min efter vattenavgång och tvåan 2min efter vattenavgång).

Med första hade jag förvärkar och "falska alarm" ons-torsdag, och då gick slemproppen gradvis. Lördag mitt på dagen började jag få regelbundna värkar med 10 minuters mellanrum. Vi var inne på förlossningen kl 1 på natten, och då var jag öppen 1 cm, men de skickade hem oss igen efter att BM gjorde hinnsvepning. Tog värktablett och sov OK. Hade enstaka värkar på natten. När jag steg upp på söndag kl 10 började värkarna igen med 5-10 minuter emellan. Men de ökade inte i styrka alls under dagen. Vi åkte in igen kl 18 och nu var jag 3 cm öppen. Samma svaga värkar höll på till kl 1 på natten och var bara 4 cm öppen. Sen fick jag välja mellan värkstimulerande dropp eller EDA och sömn. Vi var så otåliga och trötta så tog droppet, och sen öppnades jag plötsligt 6 cm på ett par timmar (och det var HEMSKT, man trodde kroppen skulle gå av, och lustgasen bet inte mycket på det, var som en lång konstant värk bara). Så svårt att säga när det började, himla utdragen latensfas. Var rätt mörbultad efter det... särskilt det där slutskedet när sonen ungefär kom ut som ur en kanon

Med tvåan hade jag oregelbundna förvärkar med slempropp som lossnade ons-to, och på fredag kl 20 började de riktiga värkarna helt tydligt. 5 minuter emellan. Och jag visste direkt att det var på gång. Vi var hemma till kl 24 och sen åkte vi in. Fick bada en timme, och barnet föddes 3.40. Då gick allt hur jämnt och bra som helst. Slutskedet var mycket mycket trevligare men naturliga värkar och utan dropp... och var inte alls trött efter.

Vattnet har för mig gått i slutet av öppningsskedet, bara någon minut innan krystningsvärkarna sätter igång.

Hur är det förresten, har ni andra upplevt öppningsfasen eller krystningen som mest smärtsam? För mig är det definitivt de där sista 7-10 cm av öppningsfasen som är värst, sen kickar endorfinerna i för fullt och krystningen har varit som en enorm lättnad, helt euforiskt egentligen... och bara tagit 10 minuter dessutom

Kul att läsa era historier

Med första blev jag igångsatt 10 dagar innan BF, pga hepatos. Fick en dos gel på tappen och en halvtimme senare satte värkarna igång. Tog totalt 9 timmar.

Med andra startade värkarna pang bom en kväll vid 22-tiden, jag förstod också direkt att det var dags då. Tog totalt 6 timmar från första känningen.

Själv tycker jag krystningen är värst. Fick spinal sist och larmade på BM att värkarna avstannat, så bra fungerade den på mig

Här står allt still.

Kanske lika bra dp de ggör allt för att stoppa innan 37+0..

Jag har fått tromboflebit i benet. En blodpropp i ett ytligt kärl. Så nu måste jag ta blodförtunnande i 10 dagar så de löser upp sig.

Idag är det kontroll hos bm. 35+4 idag.

Tycker magen sjunkit o hänger. Kanske sjunkit ner..

Varför stoppar dom så länge??

Här stoppar dom bara fram till 34+0

Stilla här också... de senaste 2 dagarna har inget alls hänt, inget molande, och bebis har varit väldigt lugn igen. Men i dag är det mer sparkar. Och lite mer molande och orolig mage... men det kan ju pågå länge det här ännu

Börjar kännas väldigt jobbigt nu med foglossningen och ont i fötter och svullna händer. Bebis kunde gärna få komma NU.

Familjen börjar också bli otålig, t.o.m. den kolugna pappan har börjat fråga om det ska hända något snart Jag sa åt barnen att det kan hända när som helst nu, så orkar t.ex. inte ha så mycket besök av deras kompisar (de får åka hem till dem istället).

39+2 i dag alltså... om det blir lika länge att vänta som med syskonen så får jag lida i 10-11 dagar till.

Men det låter ju faktiskt inte som så hemskt länge när man tänker efter!! Men håller tummarna för det blir denna vecka ändå

EQ85: tror att de stoppar fram till 37+0 här också för att lungorna ska hinna bli klara. Min svägerska födde första barnet i vk 36, men tror inte att de försökte stoppa det, de ger kortison för att inte bebis ska få problem med andningen. Men det gick alldeles bra för dem, tösen vägde väl redan 3,3 kg då i vecka 36 så det var tydligen alldeles rätt tid för henne att komma...

Här är allt också så lugnt, så lugnt. Passade på att städa bilen som ska på service imorgon. Är helt sjukt vad jag håller på nu. Fast nu ska jag sova lite middag 8 dagar kvar...

Här molar det på och blir hårt om vartannat men ändå inte tillräckligt för att det ska vara dags. Aja, jag håller ut tills på söndag (18:e) sen får jag börja gnälla. ;) hittade yngstas journal igår och där står det att han kom i vecka 39+3, vore ju perfekt med en repris för det är 39+3 på söndag. hihi

här är gränsen 35+0. men det är om det är i en aktiv förlossning, då stoppar dem inte.
men att jag hade 2 cm tapp kvar och öppen 1,5 cm tyckte dem att de skulle stoppa.
tösen ligger låååångt ner men fortf rörlig. 35+4 idag.
dom vill helst att man ska gå till 37+0 då barnet räknas som prematurt fram tills dess och lungorna KAN vara omogna.

men nu har jag fått en ytlig blodpropp i benet och måste ta innohep som är blodförtunnande.
jag känner att det hade varit skönt om hon kom lite tidigare.  min tös ska väga 3500 vid bf. så nu i helgen är hon nog runt 2800-3000. 
ska nog mysa lite med mannen, sätter det inte igång så kanske det värmer upp kroppen tills dess att det är på g på riktigt. plus att det tar bort så mkt stress man mår ju inte dåligt av det precis :p

EQ85:

"dom vill helst att man ska gå till 37+0 då barnet räknas som prematurt fram tills dess och lungorna KAN vara omogna."

Ahaa, det är ju säkert helt individuellt förstås! Hade inte tänkt på det.

Låter väldigt jobbigt med blodproppen :(