Lindelou skrev 2014-08-19 11:15:41 följande:
Vilken underbar tråd!!!
Så skönt att se hur ni alla vågar testa och lyssnar på era kroppar i en positiv anda som är För Träning! Jag är förstagångsgravid, van vid träning men ett blåbär när det gäller gravidträning. Är v 24 och kom hem från en fjällvandring i norge för en vecka sedan. Visst, det gjorde ont, det gjorde så ont att jag inte kände blåsorna på fötterna jag fått, men ändå inte så ont som jag är van vid vid stenhård träning.
Jag fungerar så, precis som många av er säkert, att det ska "kännas" när jag tränar, och jag går i gång på det, så min smärttröskel är inget pålitligt instrument....
När jag kom hem och blev beordrad gravidmassage sa dock denna (mycket kunniga) (www.carriercarrier.se/gravidmassage/) något som är bra för sådana som mig.
Det finns en gravidsmärttröskel som säger att om du har ont 90 minuter efter genomförd fysisk aktivitet påverkar det kroppen negativt. Då är det bara att anpassa intensitet eller längd eller avstånd tills du är smärtfri inom denna tid.
Han berättade också apropå magövningar att om vi pressar på efter magmuskeldelning finns det då inget som håller paketet på plats förutom ligamenten som mest håller emot, vilket kan bidra till att livmodern och moderkaka "rubbas" och om vi har riktig otur, moderkaksavlossning som inte alls är bra.
Så enligt honom, väldigt onödigt att riskera detta genom att köra på med magen.
Blev också diagnostiserad med gravidichias men den kan bli avhjälpt med massage och jämna höfter vid sömn. Så inga jättebesvär hittills fysiskt.
Det enda som stoppat mig, ibland till rörelse på ett helt dygn är en enorm trötthet som kommer i perioder. Jag kan sova hur mycket som helst, blir livrädd att nu "är det kört" varje gång men så vaknar jag upp efter tre dagar, pigg, stark (nåja, det starkaste man kan känna sig som gravid) och redo för ett aktivt liv. Nu försöker jag följa med och inte kämpa emot dessa perioder, verkar komma snabbare ur dem då...
Ska utmana mig själv med gravidpilates, simning och yoga med start om en vecka. Något jag inte har anlag för och därför en härlig utmaning (jag försöker få det kännas så i alla fall, och inte tråkigt som mitt vanliga jag tycker) om en vecka.
Men först en tur till dalarna och lite riktig naturvandring innan stocholmshösten tar över!
Långnt jag vet, men jag blir så inspirerad av er!
Lycka till med er träning allihop!
Haha kul kommentar, inbilla sig att det är en utmaning, känner igen mig där. Pilates o yoga är liksom inget för mig heller.
Träning för mig är då svetten öser ner, ögonen lyser av adrenalin och aggressivitet. Jag älskar att ta ut mig till mitt Max +lite till.
Känner också igen mig i det mesta du skriver, jag tycker med att det är svårt att lyssna helt och hållet på min kropp. Har alltid varit en sån "lite smärta har ingen dött av" "det ska kännas när man tränar"
Därför känner jag att jag ibland är lite dum mot mig själv. Är i vecka 33 och kör än bodycombat som innefattar väldiga rotationer med kropp när man slåss(uppercut, krokar, raka slag) och massa olika kickar) magen är stor nu och det känns i ligamenten.
Tack för att du delade med dig av infon du fått av läkaren.
Kör på med pumpen men en fråga jag har som kanske någon ha svar på:
Är det någon fara att göra utfall och knäböj som höggravid? Isf varför??
Indoorwalking är väl den skonsammaste träningen jag kör, dock kan det även kännas i ligamenten där med. De första 10 minuterna kan göra lite ont men sen släpper det(känns precis som han lägger sig tillrätta i magen för träningsdags) sedan känns det som jag kan köra på hur hårt o hur länge som helst.
Ni som tränar när ni är långt gångna, visst kan det kännas lite grann? Eller avslutar ni alltid träning så fort ni känner minsta lilla?