• Anonym (TS)

    tänker stämma brallorna av "pappan"!!

    För att göra en lång historia kort så skaffade jag barn med en low life. Vi var överens om att skaffa barn men nånstans i mitten på graviditeten kom han på att varken jag var kvinnan i hans liv eller att han var mogen för barn. Han har träffat sitt barn EN ENDA gång på fjorton månader och vägrar ha någon som helst kontakt med barnet. Han lever vidare livet precis som om inget hänt. Jobbar på sin karriär, festar på helgerna och drar på långsemester med sin nya flickvän för lite sol och bad. Själv tar jag hand om barnet utan någon som helst avlastning och har varit tvungen att byta jobb (nerköp) eftersom jag inte längre kan jobba obekväm arbetstid (det finns inget nattis i vår kommun). Jag ser på ett barn som ett gemensamt ansvar och ser hans ointresse som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse att skaffa barn TILLSAMMANS. Han har utan mitt godkännande dumpat över sin del av ansvaret på mig. Jag älskar mitt barn och tar gärna hand om min halva. Den andra får pappan stå för. Har nu tagit kontakt med en jurist och ska stämma den så kallade pappan på ekonomisk ersättning för att jag tvingas göra även hans jobb. Tänker ruinera honom så gott det går. Veckan har 168 timmar. Jag slavar alltså 84 timmar i veckan åt "pappan" gratis. Förhoppningsvis inte länge till. Har ni några tips eller råd på vägen till en stämningsglad mamma?

  • Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!
  • Anonym
    Anonym (TS) skrev 2013-01-15 15:38:00 följande:
    En relation handlar om ett givande och ett tagande. Oavsett vilken sorts arbetsfördelning vi skulle haft så skulle den sett annorlunda ut än nu. Om jag skulle tagit hand om barnet helt själv så skulle han förmodligen bidragit med sitt lönekuvert. Eller så skulle vi delat på omhändertagandet av barnet och jag skulle kunnat ha kvar mitt arbete. Varje dag som "pappan" skiter i sitt barn kostar mig tid och pengar. Det är tid och pengar som han borde stå för som barnets andra förälder. Det är tid och pengar som han stjäl från mig. Som sagt är jag inte intresserad av att subventionera hans liv.



    Det är tid och pengar som du frivilligt ger ditt barn. Du hade precis lika gärna kunnat överge barnet som pappan gjort. Problemet, och det som juridiken inte är särskilt bra på att hantera, är kärleken. Både din kärlek till barnet som gör att du uppoffrar dig för barnet, och kärleken mellan er som försvann för honom. Kärlek eller brist på densamma är inte skadeståndsgrundande.

    Det finns i Sverige rn liten, liten möjlighet för exmake att få underhåll till sig själv, alltså inte bara till barn. Det förekommer sällan och då i sådana fall då hustrun varit borta från arbetsmarknaden länge pga hon tagit hand om barnen och behöver en omställningsperiod på några år för att kunna försörja sig själv. Pådet sättet hade det kunnat vara annorlunda om de varit hifta men TS situation är inte alls sådan.
  • adaeze
    m0desty skrev 2013-01-15 13:39:36 följande:
    Är det inte fler som tycker att TS har rätt i att pappan gör fel, rent moraliskt, som dumpar allt jobb det innebär att ta hand om och fostra barnet, på henne?

    Bortsett då från det legala, det ekonomiska och om pappan är en lämplig förälder eller ej, eftersom så många inlägg handlar om detta - är det rätt att en man ska kunna lämna en kvinna med barnet bara för att det är möjligt? En kvinna som är gravid i v 20 (som exempel) kan ju inte bara dra, hon har ju barnet på gott och på ont.

    Tråkigt också att så många inte kan tänka den komplexa(?) tanken att TS älskar sitt barn och vill dess bästa, men att hon inte vill vara barnets enda förälder med allt vad det innebär.
    Jag tycker bara han gör fel mot barnet faktiskt. Det är barnet som är huvudpersonen här, han ha ringet ansvar gentemot TS, bara mot barnet
  • Twiist3d
    adaeze skrev 2013-01-15 19:09:26 följande:
    Jag tycker bara han gör fel mot barnet faktiskt. Det är barnet som är huvudpersonen här, han ha ringet ansvar gentemot TS, bara mot barnet
    If someone's trying to bring you down, it only means that you're above them.
  • Ramborg

    Jäkla telefon igen alltså! 431 var också jag. Skyller även på telefonen för felstavningarna.


    42.
  • Anonym (TS)
    adaeze skrev 2013-01-15 19:09:26 följande:
    Jag tycker bara han gör fel mot barnet faktiskt. Det är barnet som är huvudpersonen här, han ha ringet ansvar gentemot TS, bara mot barnet

    Fast nu handlar min stämning om förhållandena mellan mig och "pappan". Vi kom överens om att skaffa ett barn tillsammans och vårda och fostra det tillsammans. Den överenskommelsen har han nu brutit och det är det som jag ser som avtalsbrottet. Han har inga skyldigheter gentemot mig förutom att ta hand om sitt eget barn, precis som vi avtalade. Säg att jag skulle avtala med dig att leverera en last med toastolar till ditt bygge men sedan skulle strunta i det. Då skulle du kunna stämma mig för avtalsbrott. Vad är det som är så svårt att förstå med att man måste ta ansvar för de åtaganden man åtar sig och att det har konsekvenser om man struntar i sina åtaganden?
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-15 19:00:33 följande:
    Det är tid och pengar som du frivilligt ger ditt barn. Du hade precis lika gärna kunnat överge barnet som pappan gjort. Problemet, och det som juridiken inte är särskilt bra på att hantera, är kärleken. Både din kärlek till barnet som gör att du uppoffrar dig för barnet, och kärleken mellan er som försvann för honom. Kärlek eller brist på densamma är inte skadeståndsgrundande. Det finns i Sverige rn liten, liten möjlighet för exmake att få underhåll till sig själv, alltså inte bara till barn. Det förekommer sällan och då i sådana fall då hustrun varit borta från arbetsmarknaden länge pga hon tagit hand om barnen och behöver en omställningsperiod på några år för att kunna försörja sig själv. Pådet sättet hade det kunnat vara annorlunda om de varit hifta men TS situation är inte alls sådan.

    Men om det nu vore så att jag kunde lämna ifrån mig bara hans halva av barnet. Men det kan jag inte. Eftersom jag vill behålla min halva av barnet så tvingas jag även ta ansvar för "pappans" del. Sedan är jag inte intresserad av något underhåll för egen del eftersom jag kan ta hand om mig själv ekonomiskt. Det jag är ute efter är att skyffla tillbaka "pappans" del av ansvaret dit där det hör hemma - HOS PAPPAN. Vi kom överens om att skaffa barn tillsammans och dela på ansvaret. Det är inte en överenskommelse man bara kan bryta för att man känner för det.
  • Modgun

    Stackars lilla barn med en mor som bara vill ha det 50%
    Du kanske ska skaffa en avlastingsfamilj eller ngt? då slipper du ju de 50% du inte vill ha. 

  • Iam

    Jag förstår inte riktigt det där tänket att man bara är förälder till 50% 
    Antingen är man förälder, eller så är man det inte...
    Sen kanske man kan vara "ledig" halva tiden om man nu är separerade och har varannan vecka...
    Men när man väljer att få barn, så måste ju inställningen ändå vara att man ska vara förälder 100% av tiden?

    Och vill man inte vara det, som jag, så passar det utmärkt att träffa en man som redan har barn...
    Jag får familjelivet 50% och får vara helt ledig och fri 50% :)
    Passar mig utmärkt just nu! 

  • Ramborg
    Anonym (TS) skrev 2013-01-15 20:41:06 följande:
    Men om det nu vore så att jag kunde lämna ifrån mig bara hans halva av barnet. Men det kan jag inte. Eftersom jag vill behålla min halva av barnet så tvingas jag även ta ansvar för "pappans" del. Sedan är jag inte intresserad av något underhåll för egen del eftersom jag kan ta hand om mig själv ekonomiskt. Det jag är ute efter är att skyffla tillbaka "pappans" del av ansvaret dit där det hör hemma - HOS PAPPAN. Vi kom överens om att skaffa barn tillsammans och dela på ansvaret. Det är inte en överenskommelse man bara kan bryta för att man känner för det.



    Jo, det är det tyvärr. Ungefär som löftena man ger varann när man gifter sig.
    42.
  • wmtd1987
    Anonym (TS) skrev 2013-01-15 15:38:00 följande:

    En relation handlar om ett givande och ett tagande. Oavsett vilken sorts arbetsfördelning vi skulle haft så skulle den sett annorlunda ut än nu. Om jag skulle tagit hand om barnet helt själv så skulle han förmodligen bidragit med sitt lönekuvert. Eller så skulle vi delat på omhändertagandet av barnet och jag skulle kunnat ha kvar mitt arbete. Varje dag som "pappan" skiter i sitt barn kostar mig tid och pengar. Det är tid och pengar som han borde stå för som barnets andra förälder. Det är tid och pengar som han stjäl från mig. Som sagt är jag inte intresserad av att subventionera hans liv.
    Men för i helvete hör du hur de låter!??!????? TID OCH PENGAR??? PRIORITET 1 ÄR VÄL FÖRFAN BARNET!!!!!!!!!!!! Hur tror du barnet känner o va utan pappa??? Men de skiter väl du i bara du får din tid o dina pengar!! Gå till en socialtant med de där resonemanget o jag lovar du har inget barn kvar sen!!! Lägg om din prioritering eller låt barnet komma till ett hem som vill ha HELA barnet o inte tid o pengar!! Du kanske borde tänkt på innan att ett barn tar tid innan du skaffa de!! Och ett tips till STERILISERA DIG!! Människor som du ska fan inte ha barn!!!
Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!