tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Anonym (TS)

Äldre 13 Jan 11:54
597 svar

Visa endast Anmäl

tänker stämma brallorna av "pappan"!!

För att göra en lång historia kort så skaffade jag barn med en low life. Vi var överens om att skaffa barn men nånstans i mitten på graviditeten kom han på att varken jag var kvinnan i hans liv eller att han var mogen för barn. Han har träffat sitt barn EN ENDA gång på fjorton månader och vägrar ha någon som helst kontakt med barnet. Han lever vidare livet precis som om inget hänt. Jobbar på sin karriär, festar på helgerna och drar på långsemester med sin nya flickvän för lite sol och bad. Själv tar jag hand om barnet utan någon som helst avlastning och har varit tvungen att byta jobb (nerköp) eftersom jag inte längre kan jobba obekväm arbetstid (det finns inget nattis i vår kommun). Jag ser på ett barn som ett gemensamt ansvar och ser hans ointresse som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse att skaffa barn TILLSAMMANS. Han har utan mitt godkännande dumpat över sin del av ansvaret på mig. Jag älskar mitt barn och tar gärna hand om min halva. Den andra får pappan stå för. Har nu tagit kontakt med en jurist och ska stämma den så kallade pappan på ekonomisk ersättning för att jag tvingas göra även hans jobb. Tänker ruinera honom så gott det går. Veckan har 168 timmar. Jag slavar alltså 84 timmar i veckan åt "pappan" gratis. Förhoppningsvis inte länge till. Har ni några tips eller råd på vägen till en stämningsglad mamma?
- «
- ‹
- Sida 42 av 59
- 36
- 37
- 38
- 39
- 40
- 41
- 42
- 43
- 44
- 45
- 46
- 47
- 48
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!
Anonym (Bitterhet stank)

Äldre 15 Jan 13:46
#411

Visa endast Anmäl

TS, din bitterhet är inte hälsosam. Att du är förbannad på pappan är fullt förståeligt. Men det du gör nu är inte särskilt sunt. Mannen som övergav dig har sina skäl även om du inte förstår dig på dem. Han har sina issues. Sitt bagage. Om du hade varit en större människa så hade du kallt kunnat konstatera att en man som gör så som han gör är antagligen själsligt sjuk.

Och en tanke för framtiden: vem vill satsa på en partner som bär så mycket bitterhet i sitt bagage som du nu gör?

Satsa dina pengar på samtalsterapi. Bryt ihop och gå vidare som de allra flesta andra människor gör.
Slut fred med dig själv och situationen. Gör det bästa av det hela och fokusera på den gåva ditt barn faktiskt är.

Livet är fullt av besvikelser. Man kan välja att fokusera på det som man anser är fel eller det som faktiskt skänker energi.

"An eye for an eye leaves the whole world blind" //Gandhi
wmtd1987

Äldre 15 Jan 13:51
#412

Visa endast Anmäl

Sök hjälp om du prioriterar karriär o pengar före kärleken till ditt barn! Du kanske har intyg att du skulle få ha din tjänst om han skulle ta sitt ansvar, men just nu har du något bättre du har alla dessa timmar med ditt barn för dig själv!! Glada lekstunder, mysstunder m.m betyder inte de lite mer än ett jävla jobb o några futtiga slantar??
SvenGlen

Äldre 15 Jan 13:58
#413

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2013-01-13 11:54:18 följande:
För att göra en lång historia kort så skaffade jag barn med en low life. Vi var överens om att skaffa barn men nånstans i mitten på graviditeten kom han på att varken jag var kvinnan i hans liv eller att han var mogen för barn. Han har träffat sitt barn EN ENDA gång på fjorton månader och vägrar ha någon som helst kontakt med barnet. Han lever vidare livet precis som om inget hänt. Jobbar på sin karriär, festar på helgerna och drar på långsemester med sin nya flickvän för lite sol och bad. Själv tar jag hand om barnet utan någon som helst avlastning och har varit tvungen att byta jobb (nerköp) eftersom jag inte längre kan jobba obekväm arbetstid (det finns inget nattis i vår kommun). Jag ser på ett barn som ett gemensamt ansvar och ser hans ointresse som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse att skaffa barn TILLSAMMANS. Han har utan mitt godkännande dumpat över sin del av ansvaret på mig. Jag älskar mitt barn och tar gärna hand om min halva. Den andra får pappan stå för. Har nu tagit kontakt med en jurist och ska stämma den så kallade pappan på ekonomisk ersättning för att jag tvingas göra även hans jobb. Tänker ruinera honom så gott det går. Veckan har 168 timmar. Jag slavar alltså 84 timmar i veckan åt "pappan" gratis. Förhoppningsvis inte länge till. Har ni några tips eller råd på vägen till en stämningsglad mamma?
"Lycka till!"
Och kom ihåg: man blir intelligent av fisk!
Tonårsmamman1

Äldre 15 Jan 14:00
#414

Visa endast Anmäl

m0desty skrev 2013-01-15 13:39:36 följande:
Är det inte fler som tycker att TS har rätt i att pappan gör fel, rent moraliskt, som dumpar allt jobb det innebär att ta hand om och fostra barnet, på henne?

Bortsett då från det legala, det ekonomiska och om pappan är en lämplig förälder eller ej, eftersom så många inlägg handlar om detta - är det rätt att en man ska kunna lämna en kvinna med barnet bara för att det är möjligt? En kvinna som är gravid i v 20 (som exempel) kan ju inte bara dra, hon har ju barnet på gott och på ont.

Tråkigt också att så många inte kan tänka den komplexa(?) tanken att TS älskar sitt barn och vill dess bästa, men att hon inte vill vara barnets enda förälder med allt vad det innebär.

Nu har jag inte läst alla inlägg (men många) och jag ser inte att folk försvarar pappan, de flesta tycker att han gör fel, moraliskt.
Men detta handlar ju inte om moral, utan om juridik, om det är möjligt att stämma någon som är omoralisk. Och det är det inte, hur korkad man än tycker pappan är.
Ramborg

Äldre 15 Jan 14:16
#415

Visa endast Anmäl

belz skrev 2013-01-15 13:23:17 följande:
(...)Men rent biologiskt är det enklare för farsan att dra än för morsan.

Javisst. Men inte formellt och inte juridiskt. Alltså inte skadeståndsgrundande.
42.
Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 15 Jan 15:23
#416

Visa endast Anmäl

Ramborg skrev 2013-01-15 14:16:55 följande:
Javisst. Men inte formellt och inte juridiskt. Alltså inte skadeståndsgrundande.
42.

Problemet är att jag inte kan lämna över halva barnet till myndigheterna. Jag vill ju behålla "min halva" eftersom jag älskar barnet.
Frontline

Äldre 15 Jan 15:24
#417

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2013-01-15 15:23:35 följande:

Problemet är att jag inte kan lämna över halva barnet till myndigheterna. Jag vill ju behålla "min halva" eftersom jag älskar barnet.
Tveksamt om du älskar barnet för isf älskar man hela...
Livet är underbart när underlivet är bart :)
UlleGull41

Äldre 15 Jan 15:31
#418

Visa endast Anmäl

Frontline skrev 2013-01-15 15:24:52 följande:
Tveksamt om du älskar barnet för isf älskar man hela...
Precis bra sagt, jag har själv en 17 årig son som jag kämpar och sliter för hela tiden, hans pappa har aldrig ställt upp. dessutom drabbades vår son av en mycket svår hjärnskada för 2 och 1/2 år sedan och sitter numera i rullstol. Men min kärlek till honom är lika stark idag som innan olyckan hände. Skulle aldrig tänka tanken att stämma hans pappa utan vi skiter i honom och jag kämpar till 100% för att det ska gå bra för VÅR son <2
Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 15 Jan 15:38
#419

Visa endast Anmäl

Ramborg skrev 2013-01-15 11:23:31 följande:
Att du känner dig kränkt är inte grund för skadestånd. Ett pågående dåligt beteende i största allmänhet, inte heller. Att du skulle kunna gå tillbaka till det gamla jobbet är väl en sak men det visar inte ekonomisk skada eftersom du med din kompetens borde kunnat hitta ett dagtidsjobb med motsvarande lön. Tänk på att det han säger inte måste vara sant. Det kan vara svårt att motbevisa ändå.
42.

En relation handlar om ett givande och ett tagande. Oavsett vilken sorts arbetsfördelning vi skulle haft så skulle den sett annorlunda ut än nu. Om jag skulle tagit hand om barnet helt själv så skulle han förmodligen bidragit med sitt lönekuvert. Eller så skulle vi delat på omhändertagandet av barnet och jag skulle kunnat ha kvar mitt arbete. Varje dag som "pappan" skiter i sitt barn kostar mig tid och pengar. Det är tid och pengar som han borde stå för som barnets andra förälder. Det är tid och pengar som han stjäl från mig. Som sagt är jag inte intresserad av att subventionera hans liv.
Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 15 Jan 15:42
#420

Visa endast Anmäl

UlleGull41 skrev 2013-01-15 15:31:39 följande:
Precis bra sagt, jag har själv en 17 årig son som jag kämpar och sliter för hela tiden, hans pappa har aldrig ställt upp. dessutom drabbades vår son av en mycket svår hjärnskada för 2 och 1/2 år sedan och sitter numera i rullstol. Men min kärlek till honom är lika stark idag som innan olyckan hände. Skulle aldrig tänka tanken att stämma hans pappa utan vi skiter i honom och jag kämpar till 100% för att det ska gå bra för VÅR son <2

Jag är tyvärr inte den typiskt uppoffrande kvinnotypen eller någon moder teresa. Jag gör mitt allt för mitt barn som för övrigt inte saknar något varken känslomässigt eller ekonomiskt men tycker inte att barnet bara är mitt ansvar. Om jag skulle velat vara en ensamförälder skulle jag valt insemination i danmark.

«
‹
Sida 42 av 59
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!

tänker stämma brallorna av "pappan"!!

INNEHÅLL