Någon 43 åring eller äldre om lyckats bli gravid m syskon och därmed fått två barn efter 40

Lite krystat att ha regelbundet och passionerat sex år efter årnär det "måste" ske minst var tredje dag liksom.. Vi har blivit gravida med hjälp av ägglossningsstickor och sex givetvis. Tills nu då, då jag säkert är för gammal. Nu händer precis ingenting med eller utan passion.

Ps. man skulle bli alkis på kuppen med all  champagne och gravt överviktig

Håller med weeme, har man försökt länge orkar man inte uppbringa passionerat sex i tid o otid. Dessutom har många av oss äldre barn sedan tidigare och det är ofta ett pusslande att få till något överhuvudtaget. Då är ÄL testerna toppen tycker jag. Dock märker jag att (har även läst detta) LH stegringen är kortare nu när man är äldre och jag måste därför testa både morgon o kväll för att inte missa.

När jag jobbade var jag mer sugen på att sova för det mesta utom helger och semestrar, kan man få sexledigt varannan dag?! Det vore toppen! Nu går det oftast att få vara i fred men när barnet var mindre vaknade hon precis hela nätterna igenom när hon sov, suck. Så visste man att jobb väntade dagen efter med lång pendling, inte somna bakom ratten, inte somna... Ett års sexledighet för desperata syskonförsökare någon? Vilket parti ska man rösta på?

Hej! Hur går det för er? Negativt graviditetstest här i dag så jag känner mg deppad! Har inte varit gravid sedan senaste mf i oktober förra året. Nu tycker jag att det tagit lite väl lång tid att bli gravid igen. Försöker ladda om genom att söka solskens historier från dem som blivit gravida vid 45 eller senare. Om man tittar på nätet verkar det inte vara så många som försöker bli gravida vd 45. Någons som har någon solskenshistoria att dela med sig av ? Eller är det någon som vet hur måna barn som föds varje år av mammor som är 45 eller äldre. Jag behöver lite nytt hopp. Jag är väl medveten om förutsättningarna men vill försöka och hoppas ändå. 

Tyvärr fick jag missfall för några veckor sedan i sjunde veckan. Men glädjer mig i allafall att kroppen fungerar och att jag kan bli med barn fortfarande. Vi kommer inte att försöka mer nu, men heller inte äta p-piller. Naturen får ha sin gång. Kanske att vi ger det ett halvår till innan vi stänger till helt... Vi fick ju en perfekt liten kille 2012 när jag var 43 så vi är väldigt nöjda och tacksamma ändå!

Så lite hopp för dig Hoppas03 iallafall, men ingen solskenshistoria tyvärr...

Nej men vad tråkigt Lenafena!! Missfall är verkligen ett gissel i vår ålder. Det är ju ändå skönt att du kan tänka att naturen har sin gång: Jag har också en liten underbar kille som föddes 2012. Är otroligt tacksam  och lycklig över honom men kan inte släppa hoppet om en liten till. Hur många missfall har du haft? Jag har haft 6. Jag håller tummarna att det blir nya plus för oss båda.

Detta var sjunde missfallet, andra efter det att min son föddes. Konstigt nog så känns det inte så illa längre, jag blir mest förbannad på ödet som låter mig hoppas och sen drar undan mattan... Man låter det liksom inte komma nära en längre.

Jag känner igen mig men jag känner mig lika ledsen och förbannad varje gång jag får missfall. Jag är dock tacksam över att jag förskonats från sena missfall.

Är 44 år och har äntligen fått ett ja från min man! Jag har velat ha ett barn till länge medan han har varit väldigt tveksam. Vi har båda barn sedan tidigare men att få ett gemensamt barn vore fantastiskt. Jag har inte kollat exakt när jag har ägglossning (om jag har?), vi försöker att inte fokusera så mycket på det utan "blir det så blir det", dock vet jag ju att oddsen kanske inte är så bra i min ålder. Nu har jag 5 dagar kvar till BM, molvärk över livmodern som jag känner igen från tidigare graviditet, tunga bröst och känner en besatthet, läser allt jag kommer över, är livrädd att det inte ska ta sig eller för att det om det tar sig ska sluta i missfall. Känns overkligt att det kanske kan vara ett litet liv där inne, vet nästan inte om jag vågar ta ett test, väntar minst till BM.