Någon 43 åring eller äldre om lyckats bli gravid m syskon och därmed fått två barn efter 40

Hej!

Fick mitt första barn när jag var 43 på 6e graviditeten (1 ivf+5 naturliga graviditeter). Min son blev till på naturlig väg. Nu blir jag 45 och märkte att jag var gravid igen (4+2) :)  Känns fantastiskt att det kanske blir ett syskon om allt går väl! Blev gravid 3 månader efter jag slutade amma också, men det gick inte vägen.

Förra fullgångna graviditeten åt jag trombyl 75 mg, så det blir det nog denna gången också för att vara på den säkra sidan. Annars inga andra hjälpmedel. Ska försöka gå ned i vikt, men får ta det när jag har inskrivningssamtalet om vi kommer så långt! Tänkte avvakta lite, har förlorat de andra innan v.10.

Å så härligt att höra, mer sådant grattis!! Håller en stor tumme för att det blir ett syskon.

Själv fick jag missfallet på naturlig väg nu för första gången, så kontrollen på gyn i dag visade att det mesta är ute. Min enda men stora glädje i dag var att (jag slipper skrapning) och att räpan i receptionen är bortrationaliserad!!! Hurra!! Hoppas hon fått jobb i ett lager så folk slipper ha kontakt med henne. (Inte alls bitter...)

Åh vad härligt! Stort Grattis! Håll oss gärna uppdaterade hur det går. Hoppas hoppas att det går vägen denna gång. Det är som bra med solskenshistorier som ger kraft och nytt hopp.

Tack för era grattis! Ja, om det inte funkar denna gången så tror jag att det blir p-piller sen. Kan inte tänka mig att genomgå en graviditet till och sen förlora barnet. Tyvärr vill min man inte adoptera, annars hade jag gärna gjort det! Vill ju gärna att min son ska ha ett syskon

Grattis till plusset Har de utrett vad dina missfall beror på? Kanske ska be om Fragmin också och kanske progesteron el cortison? Jag kördebåde Trombyl, fragmin och Prednisolon (cortison) då jag var gravid med min dotter (ÄD) och även nu då ett under skett igen (naturlig grav vid 43, är i v 32). Har dock en annan historik än dig men tänkte att du kanske hade någon bra gyn som kan hjälpa dig med så många mf/MA i bagaget? När man är äldre kan ju tidiga MA/mf både bero på blodproppar/dålig blodcirkulation i moderkakan, progesteron eller ett för aktivt immunförsvar som stöter bort embryot. Därför jag tog både blodförtunnande och cortison. Stor kram och lycka till!

Tack! Ja, vi har genomgått alla undersökningar man får på NÄL i Trollhättan, men med vår sons graviditet blev vi remitterade till överläkaren på gyn i Borås som undersöker just det här med missfall och små blodkärl - alltså ger blodförtunnande som ska hjälpa till. Jag gick bredvid hans undersökning eftersom jag redan börjat självmedicinera med albyl minor, så jag är inte med i statistiken, men det funkade ju för mig i alla fall :)  Vi fick också en massa extra ultraljud som var skönt att få så man känner sig lite tryggare. 

Ingen av oss har haft några fel konstaterade och jag har ju lätt för att bli gravid, men svårt att behålla. Kanske ska höra med BM om fragmin och cortison! tack för tipsen :)

Det var verkligen inte menat att vara fördömande eller komma med pekpinnar.

Min mormor fick min mor när hon var 45. Hon dog vid 68 års ålder - när mamma var 22. Inte helt ovanligt att folk dör i förtid. Min mamma fick mig när hon var 34. Jag fick mitt första barn när jag var 21 och tack vare detta har min mor och far hunnit vara mormor och morfar innan de blev gamla. Pappa dog vid 60 års ålder men hade ändå fått vara morfar några år iaf. Mamma är nu så vimsig så barnvakt eller psykologiskt mammastöd går bort.

Jag vet att livet inte alltid blir som man vill. Jag har även förlorat ett av mina barn.

Men jag är nyfiken på hur NI resonerar - jag har gjort mina livsval för att ge mina barn större chans att ha pigga mor och far-föräldrar. Hur fungerar ni - var det omständigheterna som orsakade det eller är det medvetna val?

Förlåt om jag trampat på någons tår, det var aldrig min mening.

Kan du inte göra en egen tråd och fråga om det då? :) Som du själv skriver kan till och med ett barn dö. Trots det finns det friska 100-åringar här i världen.

SIS79, för min del så var det så här att jag träffade min förra make när jag var 28 och jag hade inte haft varken längtan efter barn eller något längre fast förhållande innan det. Han var steriliserad efter två barn med förra frun så vi kunde inte få några tillsammans. Jag brydde mig inte så mycket om det eftersom hans barn är fantastiska och jag älskar dem som om de vore mina egna. Vi skildes 2008 och jag träffade min nuvarande man i mars 2010 och vi blev gravida första gången samma höst men det gick inte vägen. Först några graviditeter senare kom vår son 2012. Efter honom så var vår inställning att "blir det syskon så blir det" eftrrsom vi inser att våra chanser är små. Men nu när jag är gravid igen så hoppas jag verkligen att allt går bra och att det kikar ut någon i april nästa år. Man är inte äldre än man gör sig, så jag är säker på att även om jag är äldre än de flesta nyblivna mammor så har jag både erfarenhet, ekonomin och fysiken till att vara lika bra eller bättre än en ung mamma

Åldern är bara en siffra! Innan du är i vår ålder så förstår du inte att vi inte känner oss gamla

Precis! Det här är då inget jag har lust att diskutera i den här tråden.