Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

Jag förstår hur du känner. MEN de är professionella på soc. De har tystnadsplikt och regelerna om sekretess är väldigt hårda. Jag tror att du får försöka acceptera situationen, på samma sätt som när du lägger upp det mest intima hos gynekologen... och tänka att det bara är ett JOBB för dem helt enkelt. Att ni kan prata öppet om allting där. Ni behöver ju aldrig se tanten mera sedan..!

Jag tycker också att det är dumt att betala för ett test - det kostar flera tusen vad jag vet - när man kan få det gratis. På detta sätt - när ni går genom Familjerätten - kommer resultatet i de officiella papperen också, och det kan aldrig bli några oklarheter senare. (T.ex. om barnet självt någon gång i tiden skulle börja fundera över om pappan verkligen är den riktiga pappan.) Jag tror också att man kan lita mera på det labb som Soc anlitar. 

Visst kan det kännas kränkande att han vill göra det här testet. Men tänk så här: skulle det vara bättre att han INTE sa något, men alltid närde en liten oro..? Som skulle göra att han inte riktigt kunde ta till sig ert barn - att han alltid var lite avvaktande eller t.o.m. avståndstagande emot det..? 

Jag var väldigt trygg och säker i mitt förhållande när jag fick barnen och kände inget behov av att kolla upp det men trots det skulle jag ljuga om jag skulle säga att tanken på ett test inte fladdrade förbi. Jag har full förståelse för att kvinnan kan känna sig misstrod och att det kan utlösa en förtroendekris i förhållandet men någonstans får det ändå vara underordnat pappan & barnets rätt att vara 100% säkra.

Det är väl ingen hemlighet att både män och kvinnor kan vara otrogna och uppenbarligen finns det x antal tusen barn med "fel" pappa.

Som sagt, jag själv valde att låta tanken bläddra vidare och iväg men har full förståelse och respekt förde som vill ha papper på det. Som man hamnar man lätt i ett moment 22. Antingen kollar man inte upp och riskerar (även om den är minimal) att få veta att man inte är pappan senare i livet...och den livskrisen skulle vara miljoner ggr större än den kvinnan får genomgå om mannen vill ta ett prov.

Eller så ber man om ett prov och blir sedd som århundradets sikt och riskerar att krascha förhållandet.

Frågan är om tonenman hade varit lika hård om även kvinnan riskerade att inte vara biologisk mamma . Jag tror att det hade funnits en större förståelse då, det är trots allt det största, finaste och mest livspmvälvande som sker i livet.

Ja, jag förstår dig TS, men vill han så gärna ha det där faderskapstestet så låt han få det, du har väl inget att dölja...
Jag skulle dock ifrågasätta hur mycket pappan till vårt barn, verkligen litar på mig??  Skulle kännas rätt märkligt faktiskt.. 
  

helt klart han misstror dig, jag är gravid nu och skulle min smabo säga likadant. skulle jag göra det och sen be han ta sin tillit nån annanstans!

Det är lätt att bli nojjig när det gäller ens barn. Jag är kvinna, jag har själv fött vårt barn. Men efter förlossningen fick jag opereras och var då ifrån sambo och barn i några timmar. Ibland kan jag vilja göra ett test för att säkerställa att det inte skedde ett byte när jag var borta. Tänk om de blandade ihop barnen? Min sambo intygar att han var där hela tiden men menar han verkligen HELA tiden? Tänk om det plötsligt en dag dyker upp någon som säger att vår älskade son inte är vår son utan en bortbyting och så vill de ha tillbaka honom?

Jag kan fullt förstå att en man vill ha på papper att det är hans barn. Jag vet inte om jag någonsin hade kunnat lita på någon annan människa så mycket att jag inte skulle velat ha det i den situationen en man är. Däremot tycker jag att det är onödigt att göra det på socialkontoret. Att göra det hemma hade varit fullt tillräcklig. Eller tror han att du ska mixtra med provet?

Såklart det är kränkande, han anklagar dig för att varit otrogen, haft sex med en annan. Vem sjutton skulle inte bli kränkt då, speciellt om det inte finns någon som helst grund till det hela.

Låt honom göra bort sig inför de på socialkontoret. Du kommer sanningsenligt säga att du inte har varit med någon annan man sedan du träffade honom, han kommer få visa en inte alltför vacker sida, misstänksamhet utan grund.

Nu tror jag inte det är första gången det inträffar, svartsjuka och folk som fått för sig saker finns överallt.

Du har inte nekat honom ett test, även om det kändes tufft.

         

Har bara läst ts... Jag hade blivit jätteledsen om min kille sagt så. Antingen är han sjukt svartsjuk eller så finns det fog för hans misstankar. Ni kanske har haft ett avbrott i förhållandet, och det KAN ju ställa till det hos honom. Jag tycker inte att du ska gå med på ett krav från honom, men ber han snällt utifrån sig själv och sina egna tankar så... Kanske.

Hade det varit min kille hade jag gjort det om jag trodde att det skulle gagna förhållandet, dvs om det någonstans kunde finnas en liten tanke hos en partner efter ett avbrott i förhållandet t.ex. men jag hade aldrig gjort det pga krav utifrån sjuklig svartsjuka. Då hade jag krävt terapi isf.

Jag kan definitivt förstå att man vill ha det gjort av rena principskäl. Det är lätt som kvinna att säga att han bara ska ha tillit men som kvinna behöver man ju aldrig vara i den situationen.

Och även om det bland vissa är populärt att låtsas som att det bara är män som är otrogna så känner jag då ett flertal kvinnor som upprepade gånger vräkt ur sig att "en gång är ingen gång" eller som "hämnd-knullat" någon annan så fort de ens misstänkt att killen kanske varit otrogen (har en vän som t.o.m. skryter om hur hon gjort så mot flera pojkvänner, endast en av dessa vet hon egentligen säkert var otrogen mot henne först).

Tänk då på att killen kanske har råkat ut för tjejer av denna sort tidigare och även om han litar mer på dig än han litat på någon annan så kan det vara svårt att släppa det där lilla gnagande allmänna tvivlet, misstron som kommer av att ha blivit bedragen av tidigare partners. Speciellt om det är något såpass allvarligt som ett barn som man ska ta hand om hela vägen till vuxen ålder.

Att då ändå vilja vara 100% säker på att det är ens eget är egentligen inte så konstigt alls. Sen kan jag tycka att han borde ha sagt något tidigare och inte väntat tills efter barnet fötts, på sätt var det ju väldigt klantigt av honom (om det nu var en principsak).

Jag tycker din sambo uppför sig oerhört klantigt och kränkande mot dig.

Om han nu vill göra faderskapstest så kan han väl göra det utan din vetskap då det faktiskt är kränkande mot dig.

Dessutom göra det via FR istället för att göra det privat. Pinsamt.