Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

TS: Usch, jobbig sits... Men han kanske har råkat ut för att någon i hans närhet visat sig inte ha den pappa den trodde? Eller inte var pappa till den han trodde var sitt barn? Kanske någon klasskompis, jobbarkompis eller liknande. Sånt där kan bli en fix idé, att man bestämmer sig för att "jag ska minsann testa så att jag vet att barnet är mitt, alldeles oavsett". Men känner man så kan man ju klargöra det tidigt...?

Eller så kanske han har några andra tankar, han kanske inte upplever att han kan knyta an till barnet så mycket som han tänkt sig? Och vill veta av den anledningen?

Jag tror ju inte att han har tänkt så långt som att om inte han är pappan så har du varit med någon annan, det här handlar nog enbart om honom och hans behov av att vara 100% säker. Någon slags tvångstanke hos honom, eller liknande...?

Man kan aldrig lita till 100% på en annan människa. Om jag vore man skulle jag i alla fall vilja ha ett test eftersom det handlar om ett livslångt föräldraansvar för ett oskyldigt barn.

Så din sambo har alltså gått 9 månader (plus den tid ni "jobbat" på bebis om den var planerad) utan att kläcka ur sig det här, och sedan så berättar han det nu? Snacka om taskig timing!

Min man var redan innan vi började jobba på bebis tydlig med att han ville ha faderskapstest - inte för att han inte litade på mig, utan för att vara lika säker som jag på att barnet är hans. Dock är hon nu dryga 18 månader och inget faderskapstest är gjort, det är ingen som skulle tvivla på vem hennes pappa är Men jag skulle gå med på det oavsett. Och egentligen borde det vara obligatoriskt med faderskapstest på alla barn, så att alla pappor får veta säkert.

Att däremot komma med en sådan kommentar precis mitt uppe i alla mammahormoner och allt nytt man ska vänja sig vid, vad tänker han på? Eller har han fått någon form av pappa-panik?

Du denna tråden handlade om faderskapstest. Inte någon jävla otrohets test m.h.a lögndetektor.
Sedan varför dra du upp om lögndetektorer? Du vet det finns en anledning till att svenska rättssystemet inte använder sig av lögndetektorer. det har för dålig tillförlitlighet.

D.V.S det är ETT BARN inblandat i detta.. Missat det?
Vilken del av detta hade du absolut svårast för att fatta i mitt svar?

Men vill du vara så egotrippad och så varsågod..

Sedan så säger det en hel del om vilken diskriminerande manssyn du har om du väljer att utgå från att det handlar om att han misstänker att kvinna är otrogen och det är därför han vill ha faderskaps test.

Men för att svar på DIN felplacerade fråga  som handla om kvinnas (EGO) bara, och DU väljer att strunta i barnet, och valde att strunta i att jag skrev ur ett barnperspektiv, med varför jag anser att det skall vara obligatoriskt med DNA-test, när du svarade mig.

Ja jag skulle gå med på lögndetektor test om min man begärde detta "helt apropå" om han misstänkte att jag varit otrogen. 
Men DU nu är det som så här att min man isig är nog mer pålitlig på att upptäcka om jag ljuger än en lögndetektor. Det är nämligen som så att min man känner mig mycket väl på mina olika röstlägen så han skull nosa till sig en lögn av mig snabbare än en lögndetektor. 

Så kan jag ställa motfråga till dig.

Har du varit otrogen själv och stått och ljugit om att din man är far till barnet och för att maskera din mörka lögn så väljer du att skydda dig genom att utgå från att mannen alltid har dunkla syften med sitt faderskapstest, nämligen för att  han tror att kvinna varit otrogen? 

Om INTE

Varför väljer du att UTTGÅ från att det skulle ha med att göra att det är misstanke om otrohet bakom en fråga kring faderskaps test, är det för att du har taskig mansyn överlag?

Stämmer inte! Vi var på socialkontoret och skrev på gemensam vårdnad och även faderskapsbevis, inget test var obligatoriskt.

Nej nej...
Jag fick precis lära mig att det "ska" handla om att mannen misstänker att kvinna är otrogen och att det skulle vara ett ULTIMAT test för henne otrohet...
(Slut på ironin. )

Jag håller med. Det handlar om något så simpelt ett livslångt åtagande om ett oskyldigt barn.
Tydligen får man inte tänka ur den synvinkeln när man svarar man gör det för BARNETS skull. 

Oj.. Jag förstår dig. 

Det är inte testet i sig utan att det är en tanke som finns hos honom.
Det är klart att han ska få sitt test, absolut. Men jag förstår att du känner
dig sårad och oskyldigt anklagad. Dessutom dålig tajming.
Resonemanget håller inte heller för om han litade på dig så skulle inte
frågan komma upp. Det skulle vara självklart.  

Jag fattar inte alls killen i fråga, tycker detta säger mer om förhållandet och om er som par. Noll tillit alltså. Säger du att han är far till barnet så är det ju så. Hur kan folk här säga att dom 'förstår killen'?? Pratar ni inte med varandra i era förhållanden?

KAn inte du kontra med att du isf vill göra ett lögndetektortest för att se att HAN inte har varit med någon annan. Han kanske har gjort något och känner att "då kanske hon också har gjort det, och då kanske inte vårt barn är VÅRT"..... 
 

Klart det känns kränkande, om ni har ett vanligt kärleksfullt förhållande och har planerat att skaffa barn så kommer han plötsligt med anklagelsen att du varit otrogen och fört honom bakom ljuset för att lura honom att ta hand om någon annans barn?

Kan man gissa på att ni är unga föräldrar och att barnet inte var planerat och att ni inte har ett superstabilt förhållande? Som sagt, klart det är ett slag i ansiktet för dig och tråkigt att upptäcker att man lever i ett dåligt förhållande när man gjort det som aldrig kan göras ogjort, skaffat barn tillsammans.