Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

Tillit för mig är jävligt viktigt i ett förhållande.

Jag kan inte se vad det kränkta skulle vara någonstans.
Nej jag ser det inte som att man saknar tillit till varandra.
Det handlar om något så viktigt som ett barn. Jag anser att (vi) kvinnor skall backa här och inte yla om "jag känner mig kränkt och han litar inte på dig". 
Det handlar om ett barn.  
INTE kvinnan och eventuellt någon "jag känner mig såååååå kränkt".

Det finns faktiskt många barn där ute som har fel fader på pappret. Så jag säger så här.. Det skulle faktiskt vara obligatoriskt faderskapstest oavsett om man är gift/särbo/sambo/slut..
Jag vill att det skall göras för barnets skull.   Jag förtydligar det.. För barnets skull.
Hur det skall finansieras? Jo enkelt..
Då jag är emot att av insemination (av både heterosexuella och homosexuella) skall skattefinansieras så kan man ta de pengarna där ifrån så är man på god väg.

Jag tycker det är vettigt gjort av pappan. Dock så ser jag det ur ett barnperspektiv.

Barnet får det på papper att mannen är hans/hennes riktiga far. Och det är vettigt med då pappan kan vara bärare av genetiska sjukdomar som kan hoppa över en och annan generation. Och även när pappan dör och det skall bli arv. 

Så har du rent mjöl i påsen så blir man knappast kränkt som kvinna så som JAG ser det.. Och JA jag är kvinna själv.
Utan då tänker man på det ur barnets perspektiv och  inser fördelarna med det för barnets skull att det finns ett dokument som bevis på att pappan verkligen är biologisk far.

Jag själv har sagt att vi kan ta ett DNA-test om jag skulle bli gravid och fast vi är gifta. Han vet att jag skulle göra detta för just barnets skull.

Det är just p.g.a DETTA som gör att det blir FEL far till barnet i många fall. 
Bara för att kvinna kan vara duktigt på att ljuga så att det låter trovärdigt.
Jag är emot all form av godtycklighet som sker helt lagligt. 
Många barn som har fått fel fader p.g.a att kvinnor står och lovar att de inte haft andra män, och de på familjerätt (som är ombud för socialstyrelsen) väljer att "tro på kvinnan"..

Skulle någon kvinna bli "kränkt för att hon själv anser att hennes tillit blir ifrågasatt" så är det enbart hennes problem. Barnet går före kvinnas "kränkthet".  

Jag anser att har man verkligen rent mjöl i påsen, som kvinna, så blir man inte kränkt av att pappan efterfrågar faderskapstest..

Jo, men det gäller ju även åt andra hållet, dvs pappans. Är det inte svårare än så att få svart på vitt att man är pappa så kan jag faktiskt inte se problemet.

Om man inte är gift krävs det ett faderskapstest för att få gemensam vårdnad. Kan det vara det din sambo tänker på? Så länge testet inte är gjort har du ensam vårdnad dvs han har inga rättigheter.

Pappan kan inte få igenom faderskapstest mot mammans vilja. Däremot kan pappan vägra skriva på och då blir det faderskapsutredning med dna-test.

Skriver han på fastän han tvivlar så får han svårt att hävda det om det en dag skulle visa sig att han kanske inte rimligen kan vara pappan.

Samtidigt kan jag förstå ts, men ett test är ett test. Är han osäker så finns det ingen annan lösning.

Han kommer aldig släppa detta om han inte får besked. Bara att bita i det sura äpplet och göra testet, socialtanten har inte med det att göra och har ingen anledning att döma dig bara för att han vill veta säkert. Låt honom få som han vill och så är det bra med det!