Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

Sen förstår jag inte varför FR ska betala detta med skattemedel. De är sambo, de har fått barn och kvinnan säger att det är hans barn. Vad är då problemet. Om han vill kolla upp det får han betala privat.

Varför skulle han "göra bort" sig? Ts har inte skrivit något om hur länge de haft en relation och bott tillsammans eller något annat som kan få mig att tro att de haft ett längre förhållande. Jag har ingen aning om hur länge de har varit ett par, om barnet var planerat eller något annat som rör barnet. Däremot vet jag att det inte är särskilt unikt att en tjej blir oplanerat gravid och att paret väljer att flytta ihop och satsa på förhållande och föräldraskap.

Jag säger inte att det är så i ts fall, men det kan vara så och då är det ju inte konstigt om killen vill göra ett faderskapstest.

ja, jag tycker nog att man gör bort sig, när det är obefogad misstänksamhet. Ts har ju inte sagt nej till ett faderskapstest och jag tror nog, att hade det varit det scenariot som du beskrev, så hade nog Ts haft en förståelse för hennes sambos reaktion

Det verkar som de flesta män som svarat på denna tråden ställer sig på mannens sida, men jag tycker nog faktiskt att jag får hålla med TS här. Känns ju väldigt märkligt att han efter så lång tid kommer på detta. Han har ju haft 9 månader att kläcka ur sig att han inte riktigt litar på henne, och det känns ju som det minst lämpliga tillfället att ta upp en sådan sak faktiskt. Eller har han gått i 9 månader och grubblat på om hon varit otrogen eller inte?

Sedan kan man ju fundera på det här med statistik. Läste för ett tag sedan att många män är otrogna just under graviditeten, så om vi utgår från att TS är sanningsenlig så kanske det snarare är han som varit otrogen och tänker att "kan jag skulle hon ha kunnat".

Jag tycker att du gör en höna av en fjäder.
Om min sambo skulle vilja ha ett faderskapstest så skulle han få det, utan tjafs och gnäll.
Jag vet att han kommer vara far åt våra barn, men han kan ju inte veta det. För han är inte vid min sida 24-7.
Jag tycker inte det är kränkande. 
       

jag frågade min sambo vad han hade tyckt om jag frågade honom om han ville göra ett faderskapstest. Han svarade att han skulle bli skitsur och ifrågasätta varför han skulle göra det och han skulle givetvis undra varför han skulle behöva ta ett. Jag hade blivit lika sur om han hade krävt det. Men det är väl vi det....blir mörkrädd när jag hör hur många som tycker det är en självklarjet och borde dessutom vara obligatoriskt...what???

Självklart är det ok för dig att känna såhär TS! Jag tror de flesta kvinnor som har någon stolthet och kontakt med sina känslor skulle reagera liknande i någon mån.

I och med att han vill ha ett faderskapstest så säger han att han inte är säker på att det är hans barn. Han är inte säker på att du talar sanning. Att få den typen av misstro riktad mot sig och dessutom offentligt förstår jag känns sårande. Jag skulle tänka "vad tror han om mig och vad gör han så att andra tror". För mig skulle det utlösa en förtroendekris i relationen och jag skulle se min partner med nya ögon. Både för att han ville agera på sina känslor av osäkerhet och lägga över en bevisbörda på mig istället för att bearbeta problemet och för att han dessutom vill utsätta mig för att inför andra anklagas för att ljuga om något då viktigt som vems barn det är.

Observera nu att jag inte tycker att man ska hudflänga honom för att tanken dyker upp utan för hur han väljer att hantera det.

Hon har ju accepterat att göra ett DNA-test men vill inte sitta framför en socialtant när han säger att han misstänker att hon knullat runt, det är helt förståerligt, varför godtog han inte bara att köpa ett DNA-test o göra det hemma som Ts ERBJÖD. alltså är hon inte rädd att han inte är pappan.. hon har inte hotat med att inte komma till mötet men hon vill inte gå dit för hon vet att hon kommer bli förnedrad framför någon okänd människa.. kan tillomed finnas fler i rummet då man kan behöva vittnen. 

Jag hade inte heller velat sitta där o min kille/sambo säger något som får mig att låta som en hora.  
Som Ts sagt kan vän han möta henne halvvägs? eller ska bara hon gå hela vägen?  

Som någon skrev i början av tråden ... alla har rätt till sina känslor. Både han och du. Sen undrar jag i och för sig var detta bottnar när det gäller honom. Det känns som att ni har en hel del att prata om... 

Min man växte upp med tron att mammans ex var hans pappa och att han inte var helsyskon med hans yngre syskon. När min man var 4-5 år krävde mammans ex ett faderskapstest och det visades sig att han inte alls var pappan. 

Jag har skrivit ett par inlägg i denna tråden där jag har gett mina skäl.
Så du kan klicka på nick nick och ta "visa endast" så får du fram alla mina inlägg.
Så ser du mina skäl till varför det skall vara obligatoriskt med DNA-tester.
Och du även papporna drog en nitlott när jag angav min skäl faktiskt. 

Jag är en kvinna som vägra att köpa sentimentalt emotionellt egoistiskt tjafs, som "åh jag känner mig såååå kränkt som kvinna och pappan har ingen tillit till mig".
Jag vägra även att köpa detta sentimentala emotionella egoistiska tjafset om att det "måste handla om att pappa misstror kvinnan och att det måste" signalera om misstroende", när det diskuteras om DNA-tests rätt/fel.