Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

Återigen. Jag känner mig inte kränkt för att han vill göra ett test. Utan jag känner mig kränkt för att han inte litar på mig. Vilket han uppenbarligen inte gör när han väljer orden "jag är inte säker på att jag är pappa till barnet".

Vi pratade igår och jag bad honom att förklara. Inte fan blev jag klokare av det. Min sambos största mardröm är att jag skulle lämna honom för en invandrare (han är inte rasist men har starka åsikter när det gäller svenska kvinnor och invandrare som par). Samtidigt kom det fram att han blev orolig efter förlossningen då vår bebis föddes med mycket svart hår. Det var där det började. Han tror alltså att jag varit otrogen med en invandrare BARA för att det är hans värsta mardröm!

Vår pojke är vit och har ljusa ögonbryn och blå ögon. Han föddes med svart hår men det gjorde jag också och jag är blond idag. Helsvensk dessutom!

Är det så jäkla konstigt att jag blir sårad över detta?

Det finns ju även fall där det sker en utredning när det har visats sig att barnet har en genetisk defekt.
Och man tar då tester på både mamman och pappan för att utreda om det ligger på fars sidan eller mordsidan. Så visar det sig att pappan inte är far till barnet..
Pappan har i dessa fall blivit blåst av kvinna som han valde att lita på till 100%.
Om jag hade varit man i det läget så hade jag nog fått min världsbild stukad en hel del och nog aldrig vågat lita på en kvinna igen till 100% om det blir barn med en annan kvinna.
För mig är det minst lika kränkande mot en man att göra så.

Men klart pappans känslor är oviktig i dagens "pk-sammhälle". Inte ens barnen är viktiga..
Mammans/kvinnors  känslor och eventuellt "hon blir ju kränkt" skall tydligen gå för allt. 

Det talas hela tiden från kvinnor att man skall "lita på henne"  och "jag känner mig så misstrodd" när pappan talar om faderskapstest. Och samma kvinnor, för det är oftast samma kvinnor som är noga med att negligera över att det finns barn där ute med fel pappa och ppan kan känna oror om han verkligen är far till barnet eller inte.
Jag anser att det handlar om barn i första hand.
En kvinnas sentimentala emotionella tjafs om "tilltro" och "jag känner mig så kränkt" och "han anklagar mig för att vara otrogen" är aldrig giltiga argument slippa ta DNA-test.

Allvarligt jag anser inte ens pappans känslor är viktiga heller i argumentet för eller emot DNA-test. 
(Förlåt alla män där ute som för krig emot dessa lätt kränkta kvinnor i denna fråga om DNA-test)

Det är barnet som är den viktiga här anser jag.
Jag anser att man skall använda rationellt tänkande i för och emot DNA-tester.

Jag anser att det är vinning i att utföra DNA-tester på barn (jag har tagit upp det förut i tråden)

I första hand om barnet har otur att drabbas av ärftliga sjukdomar.

Även om det blev test med den ena så har ju den kvinna bevisat att hon klara av att tänka lite rationellt i alla fall OCH det skall hon ha stor kred för.

Så du lovar här, för alla och envar att du aldrig kollat och aldrig kommer att kolla din mans mobiltelefon, mail, facebook eller på något annat sätt någonsin kommer att känna dig osäker på om han är trogen?

Jag känner inget behov av att kolla hans mail eller facebook? När jag valde att skaffa barn med honom så var det viktigaste faktiskt att jag litar på honom. Annars hade det varit svårt att skapa ett liv tillsammans med honom.

Korrigering. Var femte barn AV DE SOM TESTAS. Normalt gör man väl inget test om man inte är osäker på att man är pappan? Jag tycker mer det visar på att 80% av de som är nojjiga är det i onödan.

Varför skulle man någonsin göra det om man tror att ens partner är ärlig. Hade jag börjat kika in på min partners facebook "för att vara på säkra sidan" så hade det för mig varit en tydlig varningssignal. Inte att han skulle vara otrogen utan att jag själv inte litar på han av någon anledning. Det är ett osunt förhållande, och osunt synsätt för en själv.

Jag skulle älska mitt barn lika mycket även om det på något underligt sätt skulle visa sig att hom inte var min rent biologiskt. Att män tar hand om barn som inte bär hans gener är tydligen (enligt viss forskning) en vinnande del i människans fortplantning. Det ger tydligen en ökad chand till bättre avkomma och bättre uppväxt för barnet. Men nu lever vi i en modern värld och får väl så lov att anpassa oss efter den. Jag vet bara att min sambo älskar min dotter och ser henne helt som sin egen även fast han vet att någon annat är hennes biologiska pappa. Älska barnen oavsett och skit i vemsgenerhansgenereller? så kanske det blir mysigare här i världen.

Återigen. Jag känner mig inte kränkt för att han vill göra ett test. Utan jag känner mig kränkt för att han inte litar på mig. Vilket han uppenbarligen inte gör när han väljer orden "jag är inte säker på att jag är pappa till barnet".

Vi pratade igår och jag bad honom att förklara. Inte fan blev jag klokare av det. Min sambos största mardröm är att jag skulle lämna honom för en invandrare (han är inte rasist men har starka åsikter när det gäller svenska kvinnor och invandrare som par). Samtidigt kom det fram att han blev orolig efter förlossningen då vår bebis föddes med mycket svart hår. Det var där det började. Han tror alltså att jag varit otrogen med en invandrare BARA för att det är hans värsta mardröm!

Vår pojke är vit och har ljusa ögonbryn och blå ögon. Han föddes med svart hår men det gjorde jag också och jag är blond idag. Helsvensk dessutom!

Är det så jäkla konstigt att jag blir sårad över detta?

Det där låter ju inte så bra. Backar lite...
Det där låter ju faktiskt mer eller mindre rakt av som om han har betydligt fler problem...

Det är inte så att han är mycket kontrollerande, att han gärna kommer och hämtar dig efter krogen, varje gång, eller kanske inte ens låter dig vara ute längre?
Att det har börjat kännas som att han kan bli eller har blivit våldsam?
Att han lätt snöar in på sina intressen och har svårt att prata om någon annat än just det?
Att han tycker att han själv är fruktansvärt duktig på jobbet, men hans chef förstår det inte och hans  kollegor snarare tar avstånd än att höja honom till skyarna?
Att han tycker att han är mer intelligent och eftertänksam än de flesta?
Att han driver saker in absurdum och aldrig ger sig när han tycker att han har rätt?
Att han är hypokondriker och om han blir sjuk förmodligen har cancer?

I så fall är det dags att ta tag i saker och ting...

sv.wikipedia.org/wiki/Paranoid_personlighetss... 
sv.wikipedia.org/wiki/Paranoia 

Om man inte är gift krävs det ett faderskapstest för att få gemensam vårdnad. Kan det vara det din sambo tänker på? Så länge testet inte är gjort har du ensam vårdnad dvs han har inga rättigheter.