• Köpenhamn

    Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

    Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
    Tråden har nu dött så jag kör en.....

    Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

    Lillsudd
    Visa endast
    Sön 11 mar 12:15
    #289
    Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

    När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

    Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

    Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

    Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?
  • U never saw me
    Lillsudd skrev 2012-03-11 12:15:12 följande:
    Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

    När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

    Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TR...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

    Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

    Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.
  • Furstinna

    Poulsen: visst hade det varit fantastisk om man alltid utgick från barnens bästa men så är det inte alltid. Vårdnadstvister ser oftast till föräldrarnas rättigheter snarare än barnens bästa.

  • Celestialday

    Tror det skulle vara bra med en minimiålder på 30 år. Har man inte hittat partner då så är det ok med inseminering. 

  • U never saw me
    Celestialday skrev 2012-03-11 12:30:38 följande:
    Tror det skulle vara bra med en minimiålder på 30 år. Har man inte hittat partner då så är det ok med inseminering. 
    Alla vill inte hitta en partner. Fertiliteten börjar även sjunka efter 30 vilket gör att det kan krävas många fler försök och bli väldigt dyrt, speciellt för de som kanske redan har sjukdomar som endometrios och PCO som påverkar fertiliteten. Jag tycker inte att man kan sätta en åldergräns, däremot tycker jag att man kan ställa krav på kuratorssamtal före man tillåts inseminera.
  • Furstinna

    Celestiaday: varför 30? Alla väljer inte insemination för att de inte kan hitta en partner utan kanske för att man inte vill. Och då ska man väl inte tvingas vänta sålänge. Jag skulle aldrig vilja ha barn efter 30. En gräns på 25 är isf mer rimligt enligt mig.

  • Celestialday
    U never saw me skrev 2012-03-11 12:33:54 följande:
    Alla vill inte hitta en partner. Fertiliteten börjar även sjunka efter 30 vilket gör att det kan krävas många fler försök och bli väldigt dyrt, speciellt för de som kanske redan har sjukdomar som endometrios och PCO som påverkar fertiliteten. Jag tycker inte att man kan sätta en åldergräns, däremot tycker jag att man kan ställa krav på kuratorssamtal före man tillåts inseminera.
    Kuratorssamtal är väl det minsta man kan begära. Vill inte se horder av kvinnor med fyskiska och psykiska funktionshinder stå i kö för inseminering. 
  • Lillsudd

    Om jag väntat till 30 hade jag kunnat vara bra gammal nu. Jag var 27 år när jag började och är 32 år nu och gravid med första barnet... Det är inte precis så att ägglossning+insemination=barn 9 månader senare. Lika svårt som för mig behöver det förstås inte vara men precis som när man har sex i ett par blir man inte gravid varje månad.

  • U never saw me
    Lillsudd skrev 2012-03-11 12:38:37 följande:
    Om jag väntat till 30 hade jag kunnat vara bra gammal nu. Jag var 27 år när jag började och är 32 år nu och gravid med första barnet... Det är inte precis så att ägglossning+insemination=barn 9 månader senare. Lika svårt som för mig behöver det förstås inte vara men precis som när man har sex i ett par blir man inte gravid varje månad.

  • Lillsudd
    Celestialday skrev 2012-03-11 12:37:36 följande:
    Kuratorssamtal är väl det minsta man kan begära. Vill inte se horder av kvinnor med fyskiska och psykiska funktionshinder stå i kö för inseminering. 
    Jag antar att vi som alla andra kommer att infogas i systemet och ha kuratorssamtal om donationsbehandling (i Danmark kallas det helt enkelt journalsamtal och man har det med läkare/barnmorska) - det är inte särskilt ingående varken där eller här.

    Jag har träffat få femmiskvinnor som har så stora funktionshinder att de vore olämpliga som ensamföräldrar. Men visst, plötsligt kanske det blir horder av dem.
  • Who
    Celestialday skrev 2012-03-11 12:37:36 följande:
    Kuratorssamtal är väl det minsta man kan begära. Vill inte se horder av kvinnor med fyskiska och psykiska funktionshinder stå i kö för inseminering. 
    Jag är helt för att man gör en utredning som sätter en miniminivå för vilka som ska få insemineras, däremot tycker jag inte att det ska gälla enbart de ensamstående som ska insemineras utan även par. Ska staten bekosta en insemination så borde de ha rätt att kolla att ungen föds in i en stabil miljö, vare sig det gäller att den tvåsamma relationen är sund eller att den ensamma kvinnan inte är en associal enstöring som kommer att hämma barnet social. Jag tror att det finns helt andra kriterier som kommer att påverka hur barnet mår än hur familjekonstellationen ser ut och jag tycker nog att det är bättre kriterier att ställa upp. 

     
Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?