• Köpenhamn

    Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

    Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
    Tråden har nu dött så jag kör en.....

    Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

    Lillsudd
    Visa endast
    Sön 11 mar 12:15
    #289
    Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

    När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

    Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

    Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

    Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?
  • FemaleX
    Lillsudd skrev 2012-03-11 12:41:39 följande:
    Jag antar att vi som alla andra kommer att infogas i systemet och ha kuratorssamtal om donationsbehandling (i Danmark kallas det helt enkelt journalsamtal och man har det med läkare/barnmorska) - det är inte särskilt ingående varken där eller här.

    Jag har träffat få femmiskvinnor som har så stora funktionshinder att de vore olämpliga som ensamföräldrar. Men visst, plötsligt kanske det blir horder av dem.

    Utmärkt sagt. Man har ju ett system för detta i sjukvården. Man har ju samtal med psykolog /kurarotor vid ÄD(äggdonation) och SD(spermiedonation) i Sverige så det kommer inte att bli nåt annorlunda kan man anta. Logiskt sett kommer inte att förvänta sig att ramlar in 2000 gravt alkoholiserade (ex) damer som ska inseminera sig. De flesta har ju tänkt igenom allt och planerat också.
  • mellanD
    FemaleX skrev 2012-03-11 13:00:53 följande:
    Lillsudd väldigt bra skrivet.

    Till andra som skrev att min inlägg ej tog upp barnperpektivet. Alltså vilja att få barn är starkt rotad hos människan. Det finns par både samkönade och heterosexuella som får barn och singlar. Och det är inte tvåsamheten som gör det mer lämpligt att bli förälder anser jag. Man kan ha allt typ pengar, ork, god hälsa och vara två och ändå vara helt olämpliga som förälder. Däremot kan det bli lättare att vara två som delar ett föräldraskap och allt däremellan.
    Man brukar ej benämna donator som förälder för han (pratar nu om spermadonator) är inte pappa i någon mening förutom genetiskt sätt. Va händer med alla kvinnor vars karlar lämnar dem i sticket när det blir gravida och inte vill veta av barnet? Ja då får barnet inget val för pappan har valt bort det pga olika orsaker.
    Äv om barnet vill veta så tar pappan avståd. Barnperspektiv? Njet njet.

    J
    Vad gäller detta så kan inte staten reglera heterosexuella familjers reproduktion, vi kan alltså inte göra mkt åt heterosexuella par som ens är urusla föräldrar. Vad staten däremot KAN reglera är ensamstående, om staten ska gå in och aktivt subventionera föräldraskap så har de ett ansvar att se till barnets bästa, såsom man har gjort i fallet adoption.

    Sen att viljan att få barn är starkt rotad - ja det är sant, men det är ff inte ett barnperspektiv på frågan. 
  • FemaleX
    Donum skrev 2012-03-11 13:05:39 följande:
    Som sagt, jag bryr mig inte om hur man löser det privat, däremot är jag mycket skeptisk till att lagstifta kring barnafödande som om barn vore en rättighet. 

    Varför ska man inte lagstifta? Det är ju redan lagstiftat vid samkönade och heterosexuella barn vid donation av ägg och spermier.....
  • Furstinna

    Donum: men är det bara en rättighet för vissa? Ska man förlora rättigheter för att man inte passar in i en mall? Ska man begränsa den rättigheten endast till heterosexuella par? Vad händer med de homosexuella, de som har svårt att få barn på "vanligt sätt"?

  • mellanD
    Lillsudd skrev 2012-03-11 12:15:12 följande:
    Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

    När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

    Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TR...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

    Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

    Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.
    I regeringens betänkande som jag tidigare hänvisat till finns en diskussion kring anonym/öppen donator. Vidare har forskning på adopterade barn visat att barn med känt ursprung hanterar adoptionssituationen bättre än barn med okänt ursprung, delvis tillämpbart tycker jag ändå.

    Att det inte finns studier på barn till frivilligt ensamstående kan man ju förövrigt anföra som ett argument mot insemination och inte för - om man nu har ett barnperspektiv på frågan.  
  • Who
    mellanD skrev 2012-03-11 13:07:46 följande:
    Vad gäller detta så kan inte staten reglera heterosexuella familjers reproduktion, vi kan alltså inte göra mkt åt heterosexuella par som ens är urusla föräldrar. Vad staten däremot KAN reglera är ensamstående, om staten ska gå in och aktivt subventionera föräldraskap så har de ett ansvar att se till barnets bästa, såsom man har gjort i fallet adoption.

    Sen att viljan att få barn är starkt rotad - ja det är sant, men det är ff inte ett barnperspektiv på frågan. 
    Är det verkligen barnperspektiv att använda ett så trubbigt utsållningskriterie som familjekonstellationen är? Är det inte bättre att gå lite på djupet och se till att det är människor som lever i en situation där barn passar in eller är redo att göra omställningen som får hjälpen? 
      
  • FemaleX
    mellanD skrev 2012-03-11 13:07:46 följande:
    Vad gäller detta så kan inte staten reglera heterosexuella familjers reproduktion, vi kan alltså inte göra mkt åt heterosexuella par som ens är urusla föräldrar. Vad staten däremot KAN reglera är ensamstående, om staten ska gå in och aktivt subventionera föräldraskap så har de ett ansvar att se till barnets bästa, såsom man har gjort i fallet adoption.

    Sen att viljan att få barn är starkt rotad - ja det är sant, men det är ff inte ett barnperspektiv på frågan. 
    Men socialtjänsten har redan ett aktivt ansvar för barnens bästa fast man från statens sida ej subvetionerar ensamståendes mammors insemination i Sveas rike. Man har ju redan mödrarvården, BVC osv för att se så att barnet ej far illa. Om staten reglerar ensamstående så blir kvinnor mammor i alla fall på olika sätt en del bättre och andra sämre. Krogragg t ex inte alls bra för någon....
  • Donum
    FemaleX skrev 2012-03-11 13:08:26 följande:
    Varför ska man inte lagstifta? Det är ju redan lagstiftat vid samkönade och heterosexuella barn vid donation av ägg och spermier.....
    För att jag inte anser att barn är en rättighet. 
  • Donum
    Furstinna skrev 2012-03-11 13:09:54 följande:
    Donum: men är det bara en rättighet för vissa? Ska man förlora rättigheter för att man inte passar in i en mall? Ska man begränsa den rättigheten endast till heterosexuella par? Vad händer med de homosexuella, de som har svårt att få barn på "vanligt sätt"?
    Erh... nej, barn är inte en rättighet för någon. En biologisk funktion som kräver ett visst biologiskt förfarande förändras inte pga sexuell läggning. 
  • mellanD
    Lillsudd skrev 2012-03-11 12:41:39 följande:
    Jag antar att vi som alla andra kommer att infogas i systemet och ha kuratorssamtal om donationsbehandling (i Danmark kallas det helt enkelt journalsamtal och man har det med läkare/barnmorska) - det är inte särskilt ingående varken där eller här.

    Jag har träffat få femmiskvinnor som har så stora funktionshinder att de vore olämpliga som ensamföräldrar. Men visst, plötsligt kanske det blir horder av dem.
    Jag tror inte att femmiskvinnorna är representativa för gruppen ensamstående kvinnor. Jag känner en del aktiva och min uppfattning är att de är ovanligt engagerade och kunniga föräldrar - mer än genomsnittet. 

    Sen tror jag samtalet kan vara ganska ingående för par här i Sverige, det är vad jag har hört (från Uppsala, där jag har bekanta som inseminerats 2 ggr). 
Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?