• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (ssk)
    Anonym (sanningen) skrev 2012-03-09 15:56:45 följande:
    Har själv brutit revbenen, multifraktur efter hårt slag och hade inte ett enda märke, så visst kan man bryta revbenen utan yttre skador efter slag.
    mmm...exakt
  • Anonym (snart socionom)

    Jag tänker att precis som med mycket i samhället så är det extremfallen gällande barnavårdsutredningar som blir uppmärksammade, både de fall där socialtjänsten inte ingriper alls, eller där de ingriper felaktigt eller "för mycket". Alla fall där emellan passerar obemärkt förbi allmänheten och massmedia för det är inte "kul eller upprörande" att läsa om alla fall där föräldrar faktiskt får stöd på ett bra sätt med hjälp av den uppsjö av insatser som faktiskt förekommer mellan "att inte göra något alls" till ett lvu-omhändertagande. Säger inte att det inte finns "dåliga" socialarbetare, de existerar givetvis, precis som i alla yrken. Men det kan vara värt att komma ihåg att de flesta som arbetar som socialarbetare säkerligen försöker utföra ett så gott arbete de kan, precis som människor verksamma i andra yrken.

    Lite kuriosa angående Bo Edvardsson som nämndes tidigare i tråden: Han ses som en extrem kritiker av både lärare, yrkesverksamma och studenter som jag kommit i kontakt med. Har dessutom hört ett flertal av hans föreläsningar  själv. Han har mycket klokt att komma med och hans kritik är till viss del berättigad. Dock bör den sättas i relation till att man som socialarbetare, för att undgå kritiken, ska fungera som någon sorts idealiserad övermänniska som inte kan göra några fel och inte får ha några brister, varken på det professionella eller personliga planet som kan inverka på arbetet. Den människan existerar inte som kan nå upp till de kraven. Precis som det inte finns någon ofelbar läkare, politiker, polis, förskollärare, montör eller vidare i all oändlighet...

  • Anonym
    Anonym (snart socionom) skrev 2012-03-09 23:56:33 följande:
    Jag tänker att precis som med mycket i samhället så är det extremfallen gällande barnavårdsutredningar som blir uppmärksammade, både de fall där socialtjänsten inte ingriper alls, eller där de ingriper felaktigt eller "för mycket". Alla fall där emellan passerar obemärkt förbi allmänheten och massmedia för det är inte "kul eller upprörande" att läsa om alla fall där föräldrar faktiskt får stöd på ett bra sätt med hjälp av den uppsjö av insatser som faktiskt förekommer mellan "att inte göra något alls" till ett lvu-omhändertagande. Säger inte att det inte finns "dåliga" socialarbetare, de existerar givetvis, precis som i alla yrken. Men det kan vara värt att komma ihåg att de flesta som arbetar som socialarbetare säkerligen försöker utföra ett så gott arbete de kan, precis som människor verksamma i andra yrken.

    Lite kuriosa angående Bo Edvardsson som nämndes tidigare i tråden: Han ses som en extrem kritiker av både lärare, yrkesverksamma och studenter som jag kommit i kontakt med. Har dessutom hört ett flertal av hans föreläsningar  själv. Han har mycket klokt att komma med och hans kritik är till viss del berättigad. Dock bör den sättas i relation till att man som socialarbetare, för att undgå kritiken, ska fungera som någon sorts idealiserad övermänniska som inte kan göra några fel och inte får ha några brister, varken på det professionella eller personliga planet som kan inverka på arbetet. Den människan existerar inte som kan nå upp till de kraven. Precis som det inte finns någon ofelbar läkare, politiker, polis, förskollärare, montör eller vidare i all oändlighet...
    Bo Edvardsson anlitas av föräldrar som är missnöjda med utredningar, han anlitas ofta av föräldrar vid rättegångar, rätten brukar nästan aldrig ta hans uttalanden på allvar,det BE oftast kritiserar är att myndigheterna inte förklarat ordentligt för föräldrarna vad som menas, BE säger i princip alltid vid sina utlåtanden " en av de värsta utredningar jag sett". En av BE inkomstkällor är föräldrar som är missnöjda med soc.utredningar, har inte sett ett enda uttalande av BE som lett till att rätten ändrat sig.
  • Anonym (insatt)
    Anonym skrev 2012-03-10 00:07:36 följande:
    Bo Edvardsson anlitas av föräldrar som är missnöjda med utredningar, han anlitas ofta av föräldrar vid rättegångar, rätten brukar nästan aldrig ta hans uttalanden på allvar,det BE oftast kritiserar är att myndigheterna inte förklarat ordentligt för föräldrarna vad som menas, BE säger i princip alltid vid sina utlåtanden " en av de värsta utredningar jag sett". En av BE inkomstkällor är föräldrar som är missnöjda med soc.utredningar, har inte sett ett enda uttalande av BE som lett till att rätten ändrat sig.

    Nääää Bo Edvardsson står inte högt i kurs hos rättsinstanser .... han anses för narcissistisk och besserwisseraktig. Och har inte riktigt hängt med i den snabbt utvecklade familjerättslagstiftningen .... och lagstiftarens tankar bakom ...

    Han kör sitt race och lever gott på människor som mår dåligt ... 
  • Lavish
    Anonym (snart socionom) skrev 2012-03-09 23:56:33 följande:
    Jag tänker att precis som med mycket i samhället så är det extremfallen gällande barnavårdsutredningar som blir uppmärksammade, både de fall där socialtjänsten inte ingriper alls, eller där de ingriper felaktigt eller "för mycket". Alla fall där emellan passerar obemärkt förbi allmänheten och massmedia för det är inte "kul eller upprörande" att läsa om alla fall där föräldrar faktiskt får stöd på ett bra sätt med hjälp av den uppsjö av insatser som faktiskt förekommer mellan "att inte göra något alls" till ett lvu-omhändertagande. Säger inte att det inte finns "dåliga" socialarbetare, de existerar givetvis, precis som i alla yrken. Men det kan vara värt att komma ihåg att de flesta som arbetar som socialarbetare säkerligen försöker utföra ett så gott arbete de kan, precis som människor verksamma i andra yrken.

    Lite kuriosa angående Bo Edvardsson som nämndes tidigare i tråden: Han ses som en extrem kritiker av både lärare, yrkesverksamma och studenter som jag kommit i kontakt med. Har dessutom hört ett flertal av hans föreläsningar  själv. Han har mycket klokt att komma med och hans kritik är till viss del berättigad. Dock bör den sättas i relation till att man som socialarbetare, för att undgå kritiken, ska fungera som någon sorts idealiserad övermänniska som inte kan göra några fel och inte får ha några brister, varken på det professionella eller personliga planet som kan inverka på arbetet. Den människan existerar inte som kan nå upp till de kraven. Precis som det inte finns någon ofelbar läkare, politiker, polis, förskollärare, montör eller vidare i all oändlighet...
    Ja det är ju andra sidan av myntet vad gäller argument om striktare kontroll och att allt socialarbetare gör ska granskas jättehårt osv. Egentligen håller jag med om det, samtidigt kan man ju inte skapa en arbetssituation för socialarbetare som är outhärdlig. De behövs ju, och det finns en gräns för hur mycket misstro man kan utstå och fortfarande göra ett bra jobb+ arbeta kvar.
  • Anonym
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-09 23:09:48 följande:
    I flera inlägg i tråden råder total begreppsförvirring beträffande vård och vårdnad. Soc får inte flytta över vårdnaden från en förälder till en annan, inte heller från familjehem (om nu dessa är särskilt tillförordnade vårdnadshavare) till en förälder ....
    Det är inte begreppsförvirring i mitt inlägg om vård/vårdnad. Soc uppmanade domstolen "vi tillstyrker att fadern snarast ska tilldömas enskild vårdnad". Domstolen har inte ens tittat på det jag lämnade in. Domstolen flyttade VÅRDNADEN från mig, som hade ensam vårdnad innan, till fadern, som aldrig varit delaktig i barnets liv. Barnet bor i familjehem men planeras att flyttas hem till fadern inom kort.

    Dvs. Ur askan in i elden, med en kort mellanlandning i ett bra familjehem.
  • Omorfia

    Jag har läst ett utlåtande från förskolan om hur barnen och mamman mår och verkar och utredningen från soc. I det flera sidor långa utlåtandet från förskolan så lyckas soc bara inkludera en mening i sin utredning som helt taget ur sitt sammanhang eventuellt skulle kunna tolkas som till mammans nackdel. Jätteproffsigt och objektivt. Inte.

  • Anonym (Signaturen)
    Anonym (ssk) skrev 2012-03-09 23:37:12 följande:
    mmm...exakt
    Intressant att du väljer att bortse från mina inlägg och bara klargöra din egen teori genom detta.. Är det konstigt att folk inom vård och myndigheter begår stora misstag? Nej, det verkar inte så ^^
  • Anonym (båda sidor)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-09 23:09:48 följande:

     Soc får inte flytta över vårdnaden från en förälder till en annan, inte heller från familjehem (om nu dessa är särskilt tillförordnade vårdnadshavare) till en förälder ....

    Det är sant. Men i det fall som jag refererade till tidigare i tråden, så praktiskt taget uppmanade de pappan att söka enskild vårdnad när familjen kom ut från utredningshemmet och separationen - efter den påfrestningen - var ett faktum. Pappan hade inget intresse av att undanhålla mamman varken vårdnaden eller varannanveckasboendet som hon önskade. Men soc gav honom ansökningshandlingarna i handen och adressen dit han skulle skicka dem. Men diverse vaga hotelser om att han också kunde få se inskränkningar i sin rätt till barnet om han inte gjorde som de sa... Så det där med "soc får inte" är ett relativt begrepp... Död 
  • Anonym (Enmamma)

    Så barn blir alltid omhändertagna från sina mammor? Aldrig ifrån sina pappor?
    Måste även ifråga sätta hur kan _DU_ veta de rätta historierna och hur det egentligen "gick till?"

    Liksom du skriver om två "fall" du känner till? Du kan ju inte skriva utifrån dom fall DU känner och säga att det dom gjorde var helt fel och då måste resten av alla LVU föräldrar vara lika dåliga. Liksom, de finns alltid två sidor av ett MYNT!!

    Socialtjänsten har i MÅNGA MÅNGA fall gjort hemskt fel och i säkert många andra fall gjort helt rätt, men du kan inte sitta och skriva på FL att alla dessa MAMMOR som fått sina barn omhändertagna är hemska mammor..

    Seriöst. Såna här trådar är rent och skärt patetiska!

Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version