Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 9 Mar 18:54

#371

hallonfot skrev 2012-03-09 18:26:42 följande:

Ts, jag tycker att det är jättebra att du startat den här tråden.
Jag tillhör själv den skaran personer som är livrädd att ens barn ska tas ifrån en på grund av alla skräckhistorier man hört.
*En ytligt bekant säger att hennes dotter fråntagits henne på helt fel grunder. När man frågar mamman varför soc anser att det var berättigat att omhänderta barnet enligt LVU så säger hon att det beror på att hon har en depression. Hon menar på att det är en vanlig depression, att hon äter emdiciner och fungerar helt normalt.
Då blir jag LIVRÄDD för jag äter själv antidepressiva mediciner och går hos en psykolog varannan vecka. Jag har varit så förbannat rädd att min psykolog ska anmäla mig på grund av att jag lider av psykisk ohälsa. Jag vet att min son har det jättebra med mig och sin pappa, men då kan jag tänka som så att, jag kanske är en sån mamma som tror att jag gör det bästa för mitt barn, men egentligen inte gör det.
Nu har jag förstått att det ligger mer bakom att hennes dotter blev omhändertagen.
*En granne säger att hon blivit anmäld till soc av förskolan pågrund av att dottern ibland är lite smutsig runt munnen och att hon har lite för stora kläder. Då blir jag oxå rädd, för jag vet att vi missat nån fläck när vi trättat sonens mun på morgonen, och när han vuxit ur gamla storleken på kläderna och han byter upp en storlek kan de nya kläderna vara något för stora. Ska vi bli anmälda till soc på grund av det?
Nu har jag träffat grannens dotter och grannen har berättat mer. Hon säger: "Dottern tycker ju inte om att duscha, tvätta sig eller borsta tänderna, så då struntar jag i det, för det är ju ett övergrepp att tvinga barn till sånt de inte vill". Dottern är extremt smutsig och har kläder och skor som är flera storlekar för stora. Mamman förstår inte själv att hon brister.

Rädslan för att soc ska ta min son är fruktansvärd. Det är hemskt och jag är rädd varenda dag, varje sekund. Men efter att den här tråden har skapats kan jag kanske lugna mig en smula

Vad fantastiskt! Kul att tråden kunnat hjälpa någon. Jag tror inte alls du behöver vara orolig, din depression i sig kommer aldrig göra så att ditt barn blir omhändertaget, endast om konsekvenserna av din depression gör att du inte kan ta hand om ditt barn/försummar barnet. Eftersom du har en partner som även han tar hand om barnet så kan ju han ta lite extra ansvar om du skulle må lite sämre en dag, vilket jag har VÄLDIGT svårt (omöjligt i mina ögon) att tro att någon skulle tolka det som att ditt barn lider pga det. Även om du inte hade kunnat ta hand om ditt barn pga depression så har ju din son en stabil grund i pappan.

Det krävs mer än vad folk har en bild av för att barnet ska bli omhändertaget. Det är allt i det stora hela som räknas, inte att du en dag glömt tvätta din son om munnen innan dagis eller att ditt barn är lite ledsen någon dag.

:)

Anonym (Signaturen)

Äldre 9 Mar 18:55

#372

Anonym (ssk) skrev 2012-03-09 15:11:37 följande:

Då kanske du också vet att barns skelett består mest av brosk - och det krävs ÄN mer kraft för att faktiskt bryta ben på dem. I de allra flesta fall är det frågan om misshandel, om hon inte har någon allvarlig sjukdom.
Vilket du med all säkerhet skulle fått reda på vid detta laget.

Ja, det vet jag! De är dessutom inte brutna utan har sprickor, om det nu spelar någon roll... De missade tyvärr prover som togs först långt senare, och eftersom jag fortfarande inte fått prata med nån läkare så vet jag ju inte ens om alla prover är tagna^^

Anonym (Signaturen)

Äldre 9 Mar 18:56

#373

Mad as snow skrev 2012-03-09 15:24:41 följande:

Fast det finns flera exempel här på FL på barn som har råkat ut för samma saker, där det har uppstått oförklarliga frakturer. Något man bara kan få klarhet i genom att göra specifika tester, vilka aldrig gjordes i det här fallet. Du bör väl hålla med om att det är rimligare att inte förstöra ett spädbarns anknytning till sina föräldrar innan man har tagit reda på hur det faktiskt ligger till, än att ta för givet att det ligger misshandel bakom? I de allra flesta fall är det absolut fråga om misshandel, men det finns fall där det just ligger en sjukdom bakom. Att man inte har testat barnet för det här tycker jag är obegripligt.

Jag antar att du kommer ihåg min tråd :) Tack för att du inflikar! :D

maaammaaa

Äldre 9 Mar 18:57

#374

Soc kan verkligen resonera helsjukt ibland. Vår dotter hade en fläck en gång på skjortan. Det fanns ombyteskläder i hennes skåp på dagis. Vi har alltid haft som vana att använda rena tvättade kläder varje dag till dagis, de såg ofta ut som små lortgrisar när de kom hem. I minst en dagisrapport stod det att barnen har rena kläder till dagis. Pga den där fläcken inkluderade soc. i rapporten till rätten "- barnen har smutsiga kläder" bland alla andra obevisade anklagelser de gjort. Tex en eller två gånerg tog vår dotter struptag på ett barn för hon ville tvätta händerna före honom. Hon tog alltså honom om halsen och flyttade på honom. Det här har hänt under två års tid. I domen om omhändertagande samt soc. orsak till omhändertagande står det att vår dotter är -"aggressiv, utåtagerande och tar struptag på barn."
Det stod i daggisrapporten att hon tagit struptag på ett barn, jag talade med en av dagistanterna att det där låter ju hemskt. _ Äh bry dig inte om det alla barn är sådär.
Vår dotter har suttit med handen innanför skjortan och petat på sina bröstvårtor och en gång har hon haft handen i byxan. I domen och i soc. orsak till omhändertagande stod det att hon onanerade.
Sonen ville inte sitta i famnen på dagistanterna och då hette det att han gick in i sig själv, det här var en motivering som ansågs räcka för att han hade psykisk ohälsa. Yngsta dottern for som en virvelvind över golvet från en aktivitet till en annan. Hon ansågs också ha något fel hon var ett år då. Äldsta dottern gick på alla fyra och sa jag är bebis dadadada när hon var fem år vid ett tillfälle när soc. var hemma hos oss. De skrev att hon var efter i utvecklingen. Kan påpeka att sonen var bebis då.
(Om ni någonsin hamnar i klistret hos socialen vänd er genast till en advokat.)

Sådana här saker kanske tio st drog de upp tolkade det som de ville och voila så vann de iallafall. Jag tror ändå att vi får barnen tillbaka. Nu är ju inte alla på soc så här, men vissa.

Anonym (Signaturen)

Äldre 9 Mar 18:59

#375

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-09 15:56:45 följande:

Har själv brutit revbenen, multifraktur efter hårt slag och hade inte ett enda märke, så visst kan man bryta revbenen utan yttre skador efter slag.

Jo absolut, det kan man säkerligen, tycker bara att det i mitt fall är konstigt iom att hon dels var så liten och det fanns inget annat (ex skakningar), som isf skulle tytt på misshandel... De missade även prover vilket för mig är helt sjukt, så vi kommer troligtvis aldrig få veta vad som orsakade detta, och iom det får vi troligtvis aldrig hem vårt barn...

Anonym (Signaturen)

Äldre 9 Mar 19:02

#376

maaammaaa skrev 2012-03-09 18:57:48 följande:

Soc kan verkligen resonera helsjukt ibland. Vår dotter hade en fläck en gång på skjortan. Det fanns ombyteskläder i hennes skåp på dagis. Vi har alltid haft som vana att använda rena tvättade kläder varje dag till dagis, de såg ofta ut som små lortgrisar när de kom hem. I minst en dagisrapport stod det att barnen har rena kläder till dagis. Pga den där fläcken inkluderade soc. i rapporten till rätten "- barnen har smutsiga kläder" bland alla andra obevisade anklagelser de gjort. Tex en eller två gånerg tog vår dotter struptag på ett barn för hon ville tvätta händerna före honom. Hon tog alltså honom om halsen och flyttade på honom. Det här har hänt under två års tid. I domen om omhändertagande samt soc. orsak till omhändertagande står det att vår dotter är -"aggressiv, utåtagerande och tar struptag på barn."
Det stod i daggisrapporten att hon tagit struptag på ett barn, jag talade med en av dagistanterna att det där låter ju hemskt. _ Äh bry dig inte om det alla barn är sådär.
Vår dotter har suttit med handen innanför skjortan och petat på sina bröstvårtor och en gång har hon haft handen i byxan. I domen och i soc. orsak till omhändertagande stod det att hon onanerade.
Sonen ville inte sitta i famnen på dagistanterna och då hette det att han gick in i sig själv, det här var en motivering som ansågs räcka för att han hade psykisk ohälsa. Yngsta dottern for som en virvelvind över golvet från en aktivitet till en annan. Hon ansågs också ha något fel hon var ett år då. Äldsta dottern gick på alla fyra och sa jag är bebis dadadada när hon var fem år vid ett tillfälle när soc. var hemma hos oss. De skrev att hon var efter i utvecklingen. Kan påpeka att sonen var bebis då.
(Om ni någonsin hamnar i klistret hos socialen vänd er genast till en advokat.)

Sådana här saker kanske tio st drog de upp tolkade det som de ville och voila så vann de iallafall. Jag tror ändå att vi får barnen tillbaka. Nu är ju inte alla på soc så här, men vissa.

Visst är utredningarna ofattbara?! Jag ifrågasatte en hel del saker som jag tillomed hade papper på att det var fel, de svarade att det var deras uppfattning, o inte ett skit kan man göra åt saken^^

Chianti

Äldre 9 Mar 19:03

#377

Lavish skrev 2012-03-09 18:28:02 följande:

Tja dels var det ju en del av avtalet att dottern aldrig skulle lämnas ensam med barnet, dels så skulle de ju ha socialarbetare i hemmet 7 dagar i veckan så jag antar att de hade upptäckt sådana tendenser.

Regeringsrätten dömde alltså emot socialen, att barnet skulle bo med mormor och mamma, så den slutgiltiga domen blev att barnet skulle stanna med sin biologiska släkt.

Som du inte noterade så förklarade jag rent generellt varför man inte alltid placerar barn hos släktingar, jag skrev i vissa fall, och till exempel.
Jag svarade på det som flera alltid börjar ropa att man kan minsann placera barn hos nån släkting och förklarade varför det inte alltid är lämpligt. Det aktuella fallet är jag inte inläst på.

Sen är det en konstruktion som faller på sin egen orimlighet att mormodern skulle dels kunna garantera att vara med barnet 100 % av tiden och passa det, samt att man ska få socstöd 7 dagar i veckan för att kunna vara vårdnadshavare.

Min egen variant av babystepsen: www.familjeliv.se/Bloggar-9-38/b128698.html

Lavish

Äldre 9 Mar 19:16

#378

Chianti skrev 2012-03-09 19:03:42 följande:

Som du inte noterade så förklarade jag rent generellt varför man inte alltid placerar barn hos släktingar, jag skrev i vissa fall, och till exempel.
Jag svarade på det som flera alltid börjar ropa att man kan minsann placera barn hos nån släkting och förklarade varför det inte alltid är lämpligt. Det aktuella fallet är jag inte inläst på.

Sen är det en konstruktion som faller på sin egen orimlighet att mormodern skulle dels kunna garantera att vara med barnet 100 % av tiden och passa det, samt att man ska få socstöd 7 dagar i veckan för att kunna vara vårdnadshavare.

Men varför skulle det vara mer orimligt än att vilken förälder som helst skulle kunna vara det?!

Chianti

Äldre 9 Mar 19:30

#379

Lavish skrev 2012-03-09 19:16:44 följande:

Men varför skulle det vara mer orimligt än att vilken förälder som helst skulle kunna vara det?!

Därför att man flyttar inte ett barn från en vårdnadshavare som inte klarar barnet till en annan vårdnadshavare som inte heller klarar barnet.
Att en förälder kan få ett stort stöd i sitt föräldraskap är inget konstigt, men ett grundläggande krav på en vårdnadshavare som inte är föräldern är just att denne ska kunna erbjuda ett fullgott föräldraskap i vårdnadshavarens ställe.

Min egen variant av babystepsen: www.familjeliv.se/Bloggar-9-38/b128698.html

Lavish

Äldre 9 Mar 19:37

#380

Chianti skrev 2012-03-09 19:30:01 följande:

Därför att man flyttar inte ett barn från en vårdnadshavare som inte klarar barnet till en annan vårdnadshavare som inte heller klarar barnet.
Att en förälder kan få ett stort stöd i sitt föräldraskap är inget konstigt, men ett grundläggande krav på en vårdnadshavare som inte är föräldern är just att denne ska kunna erbjuda ett fullgott föräldraskap i vårdnadshavarens ställe.

Det var inte regeringsrättens åsikt uppenbarligen. Sen framgick det inte varför de blivit tillfrågade om socialarbetare i hemmet 7 dagar i veckan. Om det var för övervakningssyfte eller om det var för att hjälpa till med något.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL