• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (empati)
    maaammaaa skrev 2012-03-10 20:20:37 följande:
    En gång när barnen var på dagis och yngsta sov gick jag upp i bara mässingen på vinden där min man satt och studerade ekonomi. Vi hamnade i säng hade sex allt var skönt förutom mitt hår då som tovat ihop sig. Mitt i allt öppnas ytterdörren på nedre våningen och in kommer Socialdirektören och en socialarbetare på överraskningsvisit. Heeeejjjj säger soc. dir med sin mjäkiga röst. Vi hojtar åt dem att vänta ett tag.
    Jaha hur ska man lösa det här nu då tänkte vi, ut med kuken på med makens kläder, en ful rutig klänning som råkar finnas där tar jag, ingen bh, jasså. ok jag får klara mig utan då.
    Så måste vi då traska nerför trappan och invänta alla frågor och svara sanningsenligt.
    Fråga nr. 1 Hur går det nu idag, vad gör ni den här förmiddagen, hoppas vi inte stör.

    Så, regel nr 1.  Lås dörren ifall ni har sex eller ska gå runt i underkläderna, tar en dusch etc. trots att ni kanske bor på landet.
       Soc kom på ideliga överraskningsbesök.
    En gång hade jag just bytt en blöja på mellanbarnet och han var utan kläder och jag sitter i soffan utanför toa och håller på att klä på honom, in kommer Soc. Skriver i journalen att sonen inte har tillräckligt med kläder på sig, hon trodde inte på mig när jag sa att jag just bytt blöja och höll på att klä på honom.
     Regel nr 2. Lås dörren när barnen är utan kläder.

    Grrrrr vad arg jag blir på dem.
    Fy faan va dom är patetiska. Jag är imponerad att ni alls står ut. Jag skulle faan ha sagt åt dem "ut ur mitt hus"! De har fasen INGEN rätt att klampa in sådär! Ni borde ta upp det som klagomål emot dem.
  • Anonym (empati)

    Det kan ju bara inte finnas NÅGONTING värre i denna värld än att någon, tex socialen, försöker ta ens barn ifrån en!

    Med det i åtanke: Varje förälder gör förmodligen allt de kan för sina barn, men alla, ALLA har vi våra brister och letar man i varje hem i Sverige så kan man nog omhänderta minst 25% av alla barn, för ingen är perfekt, och vissa än riktigt jävliga människor men de är lik förbannat barnens föräldrar!

    Faan ta sociala myndigheterna! Jag ska fasen anmäla dem jävlarna till regeringen för granskning. 

  • Lithea
    maaammaaa skrev 2012-03-10 20:20:37 följande:
    En gång när barnen var på dagis och yngsta sov gick jag upp i bara mässingen på vinden där min man satt och studerade ekonomi. Vi hamnade i säng hade sex allt var skönt förutom mitt hår då som tovat ihop sig. Mitt i allt öppnas ytterdörren på nedre våningen och in kommer Socialdirektören och en socialarbetare på överraskningsvisit. Heeeejjjj säger soc. dir med sin mjäkiga röst. Vi hojtar åt dem att vänta ett tag.
    Jaha hur ska man lösa det här nu då tänkte vi, ut med kuken på med makens kläder, en ful rutig klänning som råkar finnas där tar jag, ingen bh, jasså. ok jag får klara mig utan då.
    Så måste vi då traska nerför trappan och invänta alla frågor och svara sanningsenligt.
    Fråga nr. 1 Hur går det nu idag, vad gör ni den här förmiddagen, hoppas vi inte stör.

    Så, regel nr 1.  Lås dörren ifall ni har sex eller ska gå runt i underkläderna, tar en dusch etc. trots att ni kanske bor på landet.
       Soc kom på ideliga överraskningsbesök.
    En gång hade jag just bytt en blöja på mellanbarnet och han var utan kläder och jag sitter i soffan utanför toa och håller på att klä på honom, in kommer Soc. Skriver i journalen att sonen inte har tillräckligt med kläder på sig, hon trodde inte på mig när jag sa att jag just bytt blöja och höll på att klä på honom.
     Regel nr 2. Lås dörren när barnen är utan kläder.

    Grrrrr vad arg jag blir på dem.

     
    vilka jävla puckon!
  • Lavish
    Anonym (empati) skrev 2012-03-10 21:02:50 följande:
    Det kan ju bara inte finnas NÅGONTING värre i denna värld än att någon, tex socialen, försöker ta ens barn ifrån en!

    Med det i åtanke: Varje förälder gör förmodligen allt de kan för sina barn, men alla, ALLA har vi våra brister och letar man i varje hem i Sverige så kan man nog omhänderta minst 25% av alla barn, för ingen är perfekt, och vissa än riktigt jävliga människor men de är lik förbannat barnens föräldrar!

    Faan ta sociala myndigheterna! Jag ska fasen anmäla dem jävlarna till regeringen för granskning. 
    Jo det finns någonting värre. Barn som blir misshandlade, vanvårdad eller utnyttjade av sina föräldrar. Av de personer som ska ta hand om dem, älska  dem, skydda dem från allt ont. Det är faktiskt mycket värre än att barn tas från föräldrar.
  • Border
    Lavish skrev 2012-03-10 21:05:17 följande:
    Jo det finns någonting värre. Barn som blir misshandlade, vanvårdad eller utnyttjade av sina föräldrar. Av de personer som ska ta hand om dem, älska  dem, skydda dem från allt ont. Det är faktiskt mycket värre än att barn tas från föräldrar.
  • Anonym (empati)
    Lavish skrev 2012-03-10 21:05:17 följande:
    Jo det finns någonting värre. Barn som blir misshandlade, vanvårdad eller utnyttjade av sina föräldrar. Av de personer som ska ta hand om dem, älska  dem, skydda dem från allt ont. Det är faktiskt mycket värre än att barn tas från föräldrar.
    Ok, agreed. Men då måste de ju VERKLIGEN BLI misshandlade, vanvårdade eller utnyttjade också, inte sant? Eller är det bättre att de tas omhand för säkerhets skull? Med det resonemanget borde ju ALLA barn tas ifrån deras föräldrar eftersom risken finns i varje hem.
  • reflections

    Jag skulle vilja kasta ut lite frågor till alla i tråden:

    VAD tycker NI är tillräckliga skäl för omhändertagande av barn? (Jag riktar mig särskilt till dig "empati")

    Ska L.V.U. överhuvudtaget få finnas - och i så fall varför?

    Vad tycker ni att socialtjänsten ska ha för funktion i samhället? 

  • Anonym (Soc.)
    Anonym (empati) skrev 2012-03-10 21:02:50 följande:
    Det kan ju bara inte finnas NÅGONTING värre i denna värld än att någon, tex socialen, försöker ta ens barn ifrån en!

    Med det i åtanke: Varje förälder gör förmodligen allt de kan för sina barn, men alla, ALLA har vi våra brister och letar man i varje hem i Sverige så kan man nog omhänderta minst 25% av alla barn, för ingen är perfekt, och vissa än riktigt jävliga människor men de är lik förbannat barnens föräldrar!

    Faan ta sociala myndigheterna! Jag ska fasen anmäla dem jävlarna till regeringen för granskning. 
    Socialtjänsten kräver inte heller nån perfektion.
  • Anonym (Enmamma)

    Någonting som jag tycker är riktigt hemskt är barn som blir sexuellt utnyttjade i familjehem som redan kommer ifrån trasiga hem eller som blir behandlade som slavar. Ska man vara familjehem måste man vara beredd att öppna hela sitt hjärta.

  • Lavish
    Anonym (empati) skrev 2012-03-10 21:09:58 följande:
    Ok, agreed. Men då måste de ju VERKLIGEN BLI misshandlade, vanvårdade eller utnyttjade också, inte sant? Eller är det bättre att de tas omhand för säkerhets skull? Med det resonemanget borde ju ALLA barn tas ifrån deras föräldrar eftersom risken finns i varje hem.
    Visst, men det finns ju fortfarande ett behov av socialtjänsten och LVU eftersom att barn blir illa behandlade hemma ÄR värre än att vuxna blir fråntagna sina barn.

    Jag tycker absolut inga onödiga LVU ska göras. För barnens skull. Fruktansvärt traumatiskt att slitas från sina föräldrar. Men du verkar tycka att inga LVU ska göras för att det är synd om föräldrarna då. Det tycker jag är en obehaglig inställning.
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version