Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym (vann i FR)

Äldre 9 Mar 12:50

#351

Anonym skrev 2012-03-09 09:58:27 följande:

Nu är det ju så att det inte blir blåmärken och liknande synliga spår av det som skadar barns normala utveckling, dvs den psykiska utvecklingen.
Den känslomässiga utvecklingen syns inte genom kroppsliga tecken på samma sätt.
Att få tillräckligt med mat, att hygienen sköts, hela rena kläder räcker inte för att ge en tillräckligt bra och utvecklande barndom.
Känslomässig utveckling är minst lika viktig som rena kläder.
Någon talade om dålig språkutveckling och att prata kan barnen lära sig på förskola/skola verkar som man inte förstår att det är föräldrarna som är ansvariga för att ge sitt barn ett språk och ansvariga för att stimulera barnets utveckling på alla områden.

Den psykiska utvecklingen märks visst, fast inte så påtagligt som tex blåmärken. Är man kunnig om barn och deras utveckling märker man om det är något fel även på psykisk nivå.

Anonym (vann i FR)

Äldre 9 Mar 13:03

#352

Mad as snow skrev 2012-03-09 10:00:18 följande:

Jag är osäker på exakt vilka fall du pratar om, men jag antar att det ena handlar om familjen där barnen misstänktes leka med pappans snopp som en "växelspak"? Även domstolen konstaterade att föräldrarna var sexuellt gränslösa, även om de inte hade ont uppsåt. När det gäller vissa saker är man givetvis tvungen att omhänderta barn akut, och kan inte sitta och vänta på en lång process för att ta fram "bevis". Misstankar om sexuella övergrepp och våld bör självklart socialtjänsten agera snabbt på.

Jag har länkat i tidigare inlägg.

Angående Sandvikenfallet så anser jag också, precis som domstolen, att föräldrarna saknade vissa sexuella gränser. Det tycker jag ändå inte rättfärdigar ett tvångsomhändertagande. Det soc skulle ha gjort var först och främst att undersöka fler källor än anmälaren och pratat med pappan om att man faktiskt kan sätta på sig ett par kalsonger på morgonen.

Jag tycker också att barn kan behöva skyddas direkt, men det finns annat man kan göra än att rycka upp dem utan förvarning, tex undersöka om den misstänkte gärningsmannen kan flyttas så att barnen får bo kvar i sitt hem och /eller att sätta in en övervakare i hemmet. Allt för att barnen inte ska behöva utsättas för (ytterligare?) ett trauma.

Mad as snow skrev 2012-03-09 10:11:58 följande:

Vad som också har framkommit i det uppmärksammade "växelspak-fallet" är att socialtjänstens utredningar på många håll innehåller just felaktigheter, och att man stundtals brister i sina rutiner. Det här är jag helt med på. Däremot är jag trött på inställningen att det skulle vara just en mänsklig rättighet att ha barn, och att föräldrar ska få göra lite som de vill så länge de inte misshandlar barnen, och att socialtjänsten är en enda diabolisk jätteapparat som existerar endast för att rensa ut medborgare som faller utanför normen. Så är ju inte fallet, och jag tror att många som har varit med om att få sina barn omhändertagna faktiskt inte begriper varför det hände - och att det är en stor del av problematiken.

Jag tycker inte heller att barn är en mänsklig rättighet. Däremot är rätten till privat- och familjeliv det och barnets rätt till sitt ursprung och sina föräldrar.

Jag försöker inte få fram att socialen skulle vara en diabolisk jätteapparat. Det jag vill säga är att det måste till ändringar/skärpningar i rutinerna och lagarna så att socialen inte kan hantera människor hur som helst. Jag vet att socialsekreterare inte är ondskas avföda, utan att de i de flesta fall vill hjälpa, men intentioner och hur det blir i slutändan pga ett felvridet system är inte samma sak.

Mad as snow

Äldre 9 Mar 13:16

#353

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-09 13:03:19 följande:

Jag har länkat i tidigare inlägg.

Angående Sandvikenfallet så anser jag också, precis som domstolen, att föräldrarna saknade vissa sexuella gränser. Det tycker jag ändå inte rättfärdigar ett tvångsomhändertagande. Det soc skulle ha gjort var först och främst att undersöka fler källor än anmälaren och pratat med pappan om att man faktiskt kan sätta på sig ett par kalsonger på morgonen.

Jag tycker också att barn kan behöva skyddas direkt, men det finns annat man kan göra än att rycka upp dem utan förvarning, tex undersöka om den misstänkte gärningsmannen kan flyttas så att barnen får bo kvar i sitt hem och /eller att sätta in en övervakare i hemmet. Allt för att barnen inte ska behöva utsättas för (ytterligare?) ett trauma.

Jag tycker inte heller att barn är en mänsklig rättighet. Däremot är rätten till privat- och familjeliv det och barnets rätt till sitt ursprung och sina föräldrar.

Jag försöker inte få fram att socialen skulle vara en diabolisk jätteapparat. Det jag vill säga är att det måste till ändringar/skärpningar i rutinerna och lagarna så att socialen inte kan hantera människor hur som helst. Jag vet att socialsekreterare inte är ondskas avföda, utan att de i de flesta fall vill hjälpa, men intentioner och hur det blir i slutändan pga ett felvridet system är inte samma sak.

Det verkar som att du och jag ändå håller med varandra i väldigt mycket. Jag tycker också att det är ett oerhört trauma för barnen att tvingas lämna sitt hem - på det sätt som skedde i fallet du tar upp - och jag är helt säker på att det skulle gå att lösa på ett annat sätt. Att se över rutinerna och hur lagarna tolkas och följs är jätteviktigt. I det Debatt som följde efter programmet på SVT var det ju en forskare som hade studerat just socialtjänstens rutiner när det gäller det här, och hans kritik var massiv. Det är otroligt viktiga saker det här, men jag tycker ofta att de hamnar i kölvattnet på de individer som just tycker att barn är en mänsklig rättighet och att föräldrar ska få göra som de vill med sina barn. Inte sällan hamnar man i diskussion med en förälder som anser sig ha blivit orättvist behandlad, och i slutändan visar det sig att det nog fanns en hel del fog för åtgärderna. Under åren på FL som jag har diskuterat det här ämnet har det ofta hänt, och det är det jag är trött på. Den där uppfattningen om att socialtjänsten utövar makt bara för sakens skull mot oskyldiga människor, och att det är något som sker på rutin. Det är en förvrängning av verkligheten utan dess like anser jag.

Anonym (empati)

Äldre 9 Mar 13:55

#354

Vissa som arbetar inom socialen får en sorts storgetsvansinne också. Det är farligt att sätta människor i maktpositioner över huvudtaget. Titta på poliset också som går omring med nån sorts överhetsattityd. Ingen borde styra över en annan på det viset. Socialarbetare bör och blir granskade mer och mer. Det borde finnas riktlinjer inom organisationen om hur man respekterar individen och att de kan höra fel och måste då erkänna det.

Anonym

Äldre 9 Mar 13:56

#355

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-09 12:50:56 följande:

Den psykiska utvecklingen märks visst, fast inte så påtagligt som tex blåmärken. Är man kunnig om barn och deras utveckling märker man om det är något fel även på psykisk nivå.

Visst är det så att om den psykiska utvecklingen är eftersatt så märker pedagoger, psykologer och andra som i yrket arbetar med barn detta.
Däremot alla dessa föräldrar, kompisar och anhöriga som inte förstår varför barn blivit omhändertagna pga fara för barnets utveckling verkar inte kunna förstå att andra saker än misshandel, brist på fysisk omvårdnad också kan vara skadligt för barnen.
Förälder med psykiskt dåligt mående som inte är stabila i sitt mående och har dåligt kontaktnät kan skada barnen väldigt mycket trots att barnet får både mat och kläder.
Föräldrar som inte kan tolka och svara på barnets signaler.

Små barn är mycket uppmärksamma på de signaler föräldrarna ger.

Anonym (Hårda nypor)

Äldre 9 Mar 14:18

#356

Anonym skrev 2012-03-06 12:59:18 följande:

Nu blir jag kanske polisanmäld igen för det här jag skriver i nästa mening.
Wow, jag drar mig till minnes att jag skrev i en tråd hur en myndighetsperson inom barnskyddet soc. betett sig hos oss, jag var tvärilsk och lade ut namnet på henne och tre andra inblandade. Jag blev kontaktad av dem, de hade gjort en polisanmälning om ärekränkning. De sa att polisen sagt att jag genast måste ta bort inlägget, vilket jag gjorde. Jag tyckte det var orättvist att jag blev behandlad så som jag blivit och antog att jag hade rätt till en åsikt och yttrandefrihet. Jag kastade inga glåpord över dem, men kanske de inte vill stå för vad de gjort.
En kort tid därefter förde de barnen från dagis till fosterförälder, en brådskande omhändertagning.
Tänk vad det här sliter sönder familjen och vad det kostar samhället.

Ett tips. Du kan starta en hemsida och göra den PUL säker, då gäller inte personuppgiftslagen och du får full yttrandefrihet. Detta görs hos radio och TV verket, det kostar 2000 att registrera. Sen är det inte tillåtet för myndigheter att efterfråga källor mm, man får samma rättigheter som nyhetsjournalister. Gå in på www.pul.se/pulsaker.htm så kan du läsa om regler.

Anonym (vann i FR)

Äldre 9 Mar 14:23

#357

Mad as snow skrev 2012-03-09 13:16:12 följande:

Det verkar som att du och jag ändå håller med varandra i väldigt mycket. Jag tycker också att det är ett oerhört trauma för barnen att tvingas lämna sitt hem - på det sätt som skedde i fallet du tar upp - och jag är helt säker på att det skulle gå att lösa på ett annat sätt. Att se över rutinerna och hur lagarna tolkas och följs är jätteviktigt. I det Debatt som följde efter programmet på SVT var det ju en forskare som hade studerat just socialtjänstens rutiner när det gäller det här, och hans kritik var massiv. Det är otroligt viktiga saker det här, men jag tycker ofta att de hamnar i kölvattnet på de individer som just tycker att barn är en mänsklig rättighet och att föräldrar ska få göra som de vill med sina barn. Inte sällan hamnar man i diskussion med en förälder som anser sig ha blivit orättvist behandlad, och i slutändan visar det sig att det nog fanns en hel del fog för åtgärderna. Under åren på FL som jag har diskuterat det här ämnet har det ofta hänt, och det är det jag är trött på. Den där uppfattningen om att socialtjänsten utövar makt bara för sakens skull mot oskyldiga människor, och att det är något som sker på rutin. Det är en förvrängning av verkligheten utan dess like anser jag.

Ja visst finns det föräldrar som saknar förståelse för var de brister som föräldrar. Jag är dock trött på sådana här trådar där människor försöker påstå att de gäller alla föräldrar som fått sina barn omhändertagna. Jag har fått mina barn akut LVU:ade, men att det var jag och min man som hade rätt och socialen fel har vi domslut på. Trots att socialen kritiserades hårt i domslutet jobbar dessa utredare kvar, utan någon reprimand, utan kan fortsätta att behandla andra familjer på samma sätt. Jag känner dock ingen ilska eller bitterhet jämtemot dem personligen utan jag inser att det är systemfel som är orsaken. Det är ändå under all kritik att de kan fortsätta med samma metoder som innan trots att dessa metoder kritiserats av förvaltningsrätten (och Socialstyrelsen säger bara att socialen följt riktlinjerna, vilket visar att både SOL och LVU behöver skärpas till).

Jag är också trött på att människor försöker rättfärdiga omhändertagande med att det fanns vissa tveksamheter i föräldrarnas sätt, som tex Sandvikenfallet. De försöker få det till att bara för att det finns sådana faktorer så var det rätt att omhänderta barnen, när det i stället med säkerhet skulle ha gått att lösas på sätt som var bättre för barnen.

Christine 753

Äldre 9 Mar 14:52

#358

Då ska du förklara för henne varför hon ska gå ifrån han. Och låta hon prata med andra i samma sitvation.
Det är en mognadsgrej du får vänta ut henne. Hon gör det om du förklarar rätt. Hon är hjärntvättad av han.

Anonym (ssk)

Äldre 9 Mar 15:11

#359

Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-09 08:25:11 följande:

Ursäkta mig men har jag sagt att jag är en idiot? Flickan i fråga var 5 månader och jag VET INTE vad som hänt. Det fanns inga märken och det fanns inget som visade på att hon hade ont, hon hoppade hoppgunga och skrattade samma dag som det upptäcktes?!
Skämmas kan du göra själv, som hoppar på folk med nånting du inte vet mer om än ett litet inlägg i en tråd!

Då kanske du också vet att barns skelett består mest av brosk - och det krävs ÄN mer kraft för att faktiskt bryta ben på dem. I de allra flesta fall är det frågan om misshandel, om hon inte har någon allvarlig sjukdom.
Vilket du med all säkerhet skulle fått reda på vid detta laget.

Mad as snow

Äldre 9 Mar 15:24

#360

Anonym (ssk) skrev 2012-03-09 15:11:37 följande:

Då kanske du också vet att barns skelett består mest av brosk - och det krävs ÄN mer kraft för att faktiskt bryta ben på dem. I de allra flesta fall är det frågan om misshandel, om hon inte har någon allvarlig sjukdom.
Vilket du med all säkerhet skulle fått reda på vid detta laget.

Fast det finns flera exempel här på FL på barn som har råkat ut för samma saker, där det har uppstått oförklarliga frakturer. Något man bara kan få klarhet i genom att göra specifika tester, vilka aldrig gjordes i det här fallet. Du bör väl hålla med om att det är rimligare att inte förstöra ett spädbarns anknytning till sina föräldrar innan man har tagit reda på hur det faktiskt ligger till, än att ta för givet att det ligger misshandel bakom? I de allra flesta fall är det absolut fråga om misshandel, men det finns fall där det just ligger en sjukdom bakom. Att man inte har testat barnet för det här tycker jag är obegripligt.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL